Annalysen Analyserar

Eh.... vad sa hon nu?

Barnmorskan som kommit in i rummet säger de värsta orden man kan säga till en liten tonårstjej som ligger på en oskön brits och föder barn.

 

Ja det kunde inte kommit mer olämpligt.

 

Jag har jätte ont och har bara några timmar innan sagt farväl till barnets pappa och alla andra i livet.

Och det eftersom JAG KOMMER DÖ!!!

Vilken smärta. Jag minns inte om jag skrek men jag minns att jag helt plötsligt tävlade mot okänd person och att hon skrek värre än något jag hört innan. Och smärta...

 

En rolig grej var att när vi kom in på BB hörde vi hur någon skrek som om den hade ont i magen.

Och vi sa att - Nej så ont kan det inte göra så att man skriker så....

 

Nä...visst... och jag är ju också blond och är inte mörkrädd.

 

Det värsta var att man kände sig så skör och hjälplös mitt i smärtan och alla de kvinnor som föder barn i krig och fattigdom skall nu få en eloge och ett jag är så ledsen för er skull.

 

Ja när man var färdig med detta då blev man kvinna. Tonåring eller inte. Men så är det.

Och egentligen varade väl smärtan bara då när det verkligen var dags och den försvinner direkt när barn och placenta är ute (a moderkakan då).

 

Det är som att skita ut en fotboll ur ett golfbollshål. Tur att det är töjbart då eller hur G haha...

 

Men så var hon då här.

Lilla Kim.

Och när mökret föll den där natten den första i Kims liv. Och jag låg där ensam i salen på BB.... då viskade jag.

- Förlåt....förlåt för att jag födde dig till den här världen. Och sen grät jag.

Nu var jag rädd! Jag kunde inte ens ta hand om mig själv. Hur skulle detta gå?

 

Hade jag kunnat prata med den lilla tjejen där i salen på BB med det lilla knytet i famnen. Då hade jag strykt henne över håret och sagt att -Det kommer gå jätte bra. -Du fixar detta du skall få se....

 

Här är ett kort på nya lilla Kim. Och Martin Hall 13 år.

Båda lika söta :-)

 

 

Nä... nu får det vara slut för idag.

Jag har blivit gråtig och det är tur att jag är förkyld så inte Robban och Jonna som sitter i samma rum ser vad som pågår.

 

Som vanligt går vi vidare i livet och avslutar jobbiga inlägg med en rolig grej.

 

Ja just det. Jag avslutade roliga veckan på det lamaste sättet igår utan att ens nämna att det var sista dagen och särskilt roligt var det inte heller.

Men den är slut och det betyder ju förvisso inte att det roliga är slut.

Tvärtom det roliga har bara börjat. Men det kan ju inte ske varje dag för då finns det ju inget roligt mer, eller hur?

 

Men nu till mig själv.

Idag har jag gjort ansiktsbehandling oh yeah...

 

Först sätter man dit por stripsen eller vad det nu heter

 

Och sen tar man av dom och får....