Mammornas dag firas med repris eller en dejavu om ni vill...

Livet / Permalink / 0
 
 
Ja det är mammornas dag och jag har ju som sagt var två.
 
En jag känner så väl och som jag är väldigt lik fast ändå olik.
En som jag inte känner alls men som jag kanske är väldigt lik fast ändå olik.
 
Jag lägger idag upp en liten repris från förra årets "Adoptiv vecka" för jag känner att jag uttryckte mig så bra och jag hedrade här mina båda mammor på ett fint sätt.
 
Efteråt kommer min söndagmorgon och tankar inför imorgon...då är det bal...
 
Ja...idag blire långläsning haha...
 
- Leve Chile! Leve Foket! Leve arbetarna! - Dessa blir mina sista ord...
 
Det var några av de ord som Allende sa i sitt sista tal till folket.
 
Det är den 11 september 1973. Militärkuppen är påbörjad och Pinochet har påbörjat tystnandet av potentiellla motståndare med fruktansvärd kraft och våld.
 
 
 
 
 Salvador Allende dör den här dagen. Han sköt sig säger endel. Andra är inte så säkra.
 
Någonstans där mitt i kaoset vandrar en kvinna. Hon är gravid och det är inte långt kvar.
 
Fast jag har gett upp alla tankar på att lära känna henne, önskar jag ibland att jag kände henne.
Hur hon tänkte och hur hon kände. Var hon ensam eller blev hon det nu när mörkret i form av General Augusto Pinochet sakta sänkte sig över Chile.
 
Nu blir det så där känsligt igen tänker någon. Och som vanligt svarar jag att - Ja. Exakt så känsligt är det. I min fulla hjärna har jag trots allt gått igenom det här några gånger.
 
Två månader senare föddes jag någonstans där i Temuco i mitten av landet.
Troligtvis inte i något fint kvarter. Någonstans på en gata blev jag lämnad av anledningar ingen egentligen vet.
Den enda som vet finns därute någonstans och i min värld kunde hon inte ta hand om barnet hon fött.
 
Min historia som man vet har berättats för mig många gånger. Men det är precis som min hjärna inte kan ta in den för varje gång jag ska berätta så minns jag inte stora bitar och får fråga mamma Gunnel om och om igen.
 
När jag var liten var min historia att jag var Indian prinsessa för det hade jag registrerat, att jag var indian menar jag.
 
Kvinnan som bar fram mig till människorna där i domstolen var inte min mamma. Så mycket vet jag. Och att jag inte var från ett fint kvarter vittnar såren på min kropp om. Likväl skabben jag hade och masken i magen, trikin eller springmask oavsett så var det illa.
 
 Med bland åhörarna satt en kvinna som jobbade med adoption. Hon tog hand om mig och jag fick följa med henne ett tag. Hon såg till att fixa till mig.
När jag kom till Sverige var jag skabblös och såren var omhändertagna.
Det enda jag har kvar är ärren.
 
Ett av ärren löper längs hela höger underben som en livslång påminnelse om vem jag en gång var.
 
Här börjar iallafall resan till den som blev jag och när jag har skrivit allt det övre förstår jag varför jag blivit lite skruvad.
 
 
 
 Jag börjar min adoptiv vecka med att hylla mammorna.
Min biologiska mamma...tack för att jag finns.
Och mamma Gunnel...tack för att jag finns...igen...
 
Den lilla tjejen på bilden är ca 1,5 år.
Hon har en lång resa framför sig i det nya landet.
 
Inga analyser idag. Hela jag är ju en analys det vet vi ju :-)
 
Det blir tuft detta här.
Kram ni alla och puss puss
Hörs..
________________________________
 
Japp det är känsligt det där. Men fint var det :-)
 
Men min dag idag började med en icke existerande sovmorgon och jag var med Robban ute i ödemarken där han för tillfället genomför ett lopp på mountainbike "Rallarloppet" som det så fint heter.
 
 
Otto Hundén är med och han tycker inte det är jätte kul med cyklar för dom är lite läskiga...
 
 
Robban startar i Eliten. Väntar för tillfället på att han skall komma hem och berätta hur det har varit och "om" han fortfarande är Eliten...
 
 
Starten har gått och....
 
 
Även om jag letar efter Robban hela tiden är det faktiskt ändå läskigt...
Kram Otto
 
Men nu är det dags för lunch och efter det är det iväg till Estockholmo för att hämta hedergästen till balen imorgon nämligen Jonnas sminkös...Kim...som kommer ända från Glasgow för att vara med på sin systers bal.
 
Hatten av Kim och om det inte sägs högt så säger jag det nu.
Du är en klippa av granit...
 
Bilder från bal och förberedelser imorgon.
 
Kram Alla
Kram mig själv
Kram Jonna och största kramen till Kim
 
 
Laters...
 
 
 
 
 

Om dejavu var regn skulle vi drunkna nu

Livet / Permalink / 0
Det är synd om Jönköping...på riktigt!
 
Vi har denna helg så många saker på gång i vår stad och jag tycker så himla synd om alla dom som engagerar sig och verkligen lagt ner själ och hjärta i sina göromål denna helg.
 
Nu skall jag lista lite vad som händer häromkring
 
Jönköpings marknad
Jönköpings musikfestival
Öxnehaga dagen
Cultcon convent
 
Ja lite av sakerna som det fixats och donats med.
 
Och som jag precis sa till min man det är som om vädret har gått bananas och det regnar och inte regnar om vartannat.
Det är lite som om Körsbärsdalen möter Mordor ute. Sol, regn, sol, regn. Ja jösses.
 
Gårdagens lilla pub runda gick bra men när jag och Robban stod i baren och köpt varsin dricka blev det tyst..
 
- Va...? har vi inget att prata om eller??? - Varför är vi då gifta, säger jag plötsligt.
- Nej säger Robban vad ska vi säga?
I min hjärna har hakan åkt i golvet och jag tänker att näe...
- Men vi måste ju ha något att prata om, fortsätter jag sen.
- Som vad då? säger Robban.
- Husvagn, säger han sen kort.
- Hotell, svarar jag....
 
Där har vi det och det är så sorgligt. Det är så här våra liv har blivit.
Alla tvivel kommer igen och att vi båda äter, skiter och andas våra jobb blir så uppenbart så jag tror jag svimmar.
 
- Nä dra mig baklänges och kalla mig Egon
 
Det måste finnas mer och ingen sex heller.
Skärpning nu livet.
Skärpning!!!
 
Men vi är också totalt otränade båda två i supar konsten och en öl och en cider senare så gick vi och hånade allt från telefonförsäljare till leksaksfösäljare och annat oknytt som var i farten denna märkliga marknad.
Och vi skrattade som vanligt och den ena barnsligheten efter den andra utandades där på marknaden.
Och anledningen till varför vi är gifta var så uppenbar igen.
 
Och så var det dags för rem paus...
 
 
Japp mycket bättre än sockervadd om du frågar mig.
 
Bussar och Kranar alla
 
Laters....
 
 

När man blir träffad av blixten

Livet / Permalink / 0
Imorse ungefär klockan 06.35 slog det mig att livet är lite för tufft ibland och efter ett möte under gårdagen beseglades mitt öde för den här sommaren och jag vet att jag för tillfället när besluten togs inte var riktigt med i matchen.
Jag var alltså inte på plats i psyket för jag var i mantra land....igen ....suck...
 
A...ni vet...
 
Student...plakat....examen....flyg.....björkris....
mottagning...presenter....lokal...mat...eh..vänta nu..present?...det är ju klart HURRA!!!
 
Men där satt jag på en stol som en fågelholk och visst fattade jag emellanåt vad som sas men orkade inte protestera mer än pytte lite....
 
Men då när jag stod i sovrummet imorse mellan trosa och socka då kom det och jag gjorde som mina döttrar(för jag måste ha fått det från dom) jag djupdök rätt ner i "jorden går under" status och hur jag än försökte styra båten svängde den käpprakt åt helvete.
 
Ja..så började min dag och så fortsatte den hela morgonen och uttrycket "gör om gör rätt" är helt och hållet mitt nu för det är jag som "är" uttrycket så att säga.
 
Men vad dagen led la sig allt och efter lite bra sätta ner foten och ställningstagande gick det bra.
 
Känns som en dejavu det här....Jaaaaaaaaaaaa......DEJAVU VECKAN!!!
 
Och här kommer nästa dejavu.
Kommer ni ihåg att jag hittat min mens?
Japp jag gjorde det och jag blev så glad.
Men sen kom en påminnelse om varför det inte ligger i min natur att ha mens.
 
Och Anna lyssna nu...jag menar det!!! Lyssna...
Människan är inte gjord för att ha två tamponger samtidigt...jag blir så trött...
 
Skall gå ut och dricka en cider(men jag menar egentligen sprit...)
 
Men innan jag går ska ni få en bild av Jönköpings marknad och svaret på varför vi kallas för Sveriges "Jerusalem"
 
För är det marknad med mycket stoj och stim och....vänta på det...alkohol...ja då är det på bilden ett måste i Jönköping...
 
 
 
Ja Jönköpingsborna skall ju inte tro (tro haha...) att dom ska ha kul utan lite predikan.
 
Nästa år kommer det vara ett litet tält bredvid där det står "Mitt parti Annalyserar" jaaa...Och jag kan dela ut tamponger och gasbalonger(rimmar!) och kanske lite godis.
 
Hm...undrar om det räcker med ett tvåmanna tält???
 
Laters.....
 
Till top