Det var en gång...en halloweenfest....

Livet / Permalink / 1
 
 
Det var en gång två tjejer som hade lite tråkigt i livet.
 
- Det händer ju ingenting. Sa den ena till den andra.
- Nä...jag vet. Vad ska vi göra?
 
De båda tjejerna tittade på varandra en stund, och sen nickade de båda två och log åt varandra.
Som vanligt hade de båda tänkt samma sak och nu när de förstått vad de måste göra så satte de ingång.
 
Ja det skulle bli fest och amerikanarnas ide om Allahelgona lät ju kul.
För det dom kallade Halloween var ju lite mer festligt än vårat firande och man klädde ut sig det gör man ju faktiskt inte på Allahelgona.
På Allahelgona tar man sig till gravar där nära och kära vilar och tänder ljus i mörkret och det är så vackert med alla ljusen.
 
Men att ta alla kompisarna till en kyrkogård för att festa var ju inget som skulle bli särskilt uppskattat i grannskapet. Så de båda tjejerna tog idén om kyrkogård inomhus i en lokal de smyckade med gravstenar och skelett. De dukade upp mat och fixade med bar.
 
 
Inbjudningarna var svarta med vit text och förseglade med rött sigill...
 
Från när och fjärran kom de då...gästerna...och alla var förväntansfulla.
Och framför allt de var alla så jätte fina...
 
 
 
Det var kungar och prinsessor, häxor och annat oknytt...
 
 
Fantasin hade inga gränser och alla var glada speciellt de båda tjejerna som med sina ideér fick glädja alla dessa människor som de gillade så mycket...
 
 
De hade lika roligt som sina gäster och med en fördrink bestående av en festis som de preparerat med Absolut så fick de igång festen.
Och det var ju fantastiskt roligt att se alla hemska figurer med en festis i handen.
 
Festen varade hela natten lång och alla var nöjda...
 
 
Jaha du G vilken pingla liksom....
 
 
Hopppas du inte blir arg på mig nu :-) Puss,puss....
 
Så här var det....
Det var år 2006
Nästan tio år sedan nu och det känns ju inte som igår men det är så roligt att se alla dessa roliga bilder och det får mig att tänka att näe...nu tar jag tag i det.
Och även om jag inte fixade med festen själv för E var ju med mig så var detta så fantastiskt roligt och jag hoppas att jag inte lägger alla ideér i mitt fulla huvud åt sidan utan fixar mer....och fler saker i denna kaliber...
 
E får jätte gärna vara med ;-)
 
_______________________________________________
 
Nu skall jag ut och springa och sen göra mig färdig för en tur till Mormor Mait med de fina saker jag köpt till hennne.
 
 
Goa mormor Mait Edit Emilia Hall tänker på dig alltid.
Hör ditt bullrande skratt och tänker att jag önskar att du var här...
 
 
 
Kram Alla
Kram Mormor
Vi ses i Nangiala...
Det var så jag skrev till mormor i annonsen i JP och jag var bara 15 år och Kim kom ett år senare...
 
 
 
 
 
 
 

- Anna sluta gnälla

Livet / Permalink / 0
- Du har varit lite gnällig på sista tiden. G tittar på mig och sen fortsätter hon - Nu kommer du skriva om detta på din blogg eller hur?
 
Och visst har hon rätt och hon är inte ensam om att tycka det.
Igår när jag lagt upp inlägget om gnällis grej nummer 354 så kände jag att näe...hur blev det så här?
 
Ja vem vet?
 
Men jag har analyserat det hela och det har sina förklaringar. Vissa kan jag ge här och nu..så...jag börjar med dom.
 
Det här med att vara mamma men att inte egentligen behöva bry sig längre var svårare än jag trodde...ja det har jag skrivit förr men jag menar...att det var MYCKET svårare än jag trodde.
Men jag har nu börjat landa och det känns ändå jätte bra och det här med att det alltid är min tur känns bra.
 
Vadå. Alltid din tur? undrar någon
 
Jo när jag handlar till exempel kläder då är det nu förtiden alltid min tur.
Förr gick man runt i affärerna och hur mycket man tänkt sig att köpa något till sig själv så blev det alltid så att man hittade något till någon av barnen. Det var väl inget fel med det men det känns ändå skönt att bara slappna av och tänka på sig själv.
 
Och nu står jag här på landningsbanan och funderar och funderar. Och det som visat sig i mina inlägg angående att byta jobb och drömmar och så vidare är ju antagligen bara för att jag inte riktigt vet hur man lever ett...jag, mig själv och jag liv.
Och en liten deppression kom nog och jag trodde den gick över fortare än den gjorde.
 
?Oye, piensa en tu futuro, no pierdas mas tiempo!
?Por que?
Porque la vida es corta.
Dejame en paz, dejame solo, yo vivo hoy no miro para atras.
Pero piensa que es muy importante mirar para.
?Adelante!
 
- Lyssna! - Tänk på din framtid.
- Varför?
- Därför livet är kort.
- Lämna mig ifred, jag lever för dagen, jag tittar inte tillbaka.
- Visst men kom bara ihåg...det är jätte viktigt att se framåt
 
Japp texten från "Sash"  låten "Adelante".
Jag lyssnade mycket på den förr och jag tyckte nog om den för att de sjunger på mitt modersmål som jag egentligen inte bryr mig så mycket om men som jag ändå är glad att jag kan förstå lite, lite....
 
 
Japp tack "Sash" jag ser frammåt och går in i duschen för att ansa mig inför kvällen. Skall spendera den med vänner och äta(hoppas jag) och dricka lite.
 
Imorgon bär det av till andra vänner på kvällen efter gravljuständning och annat.  Man måste vara företagsam och att nätverka är ju alltid bra haha...
 
Fast visst är det jobbigt det där med att behöva ansa och raka och fixa.
Men nu är det klart och jag är så len :-)
 
Men nu bär det av och jag skall till "Brasseriet" eller vad det nu heter och jag är inte rikitgt klar än.
Och G jag skall inte gnälla mer. Men jag måste få säga en sak till...
 
- JAG HAR JU FÖR HELV... INGET ATT HA PÅ MIG!!!
 
Jaja...får väl gå naken då.
 
Kram Alla imorgon är det både "Halloween" och "Allahelgona" coolt....
 
Trevlig helg
 
Mirar para adelante.
 
Laters....

Tankar på en Crosstrainer.

Livet / Permalink / 0
Tänk vad vi svenskar är förutsägbara...
 
Jag och Kim har idag varit och testat ett Indoor walking pass.
- Va? Ska vi bara gå? Kim låter helt uppgiven i luren.
- Nä..säger jag, man går på en crosstrainer.
 
 
 
Och så var det. Men när man kom in i den här salen och skulle försöka hitta två stycken bredvid varandra(och inte kanske ville ha de längst fram) då var det värre.
Typiskt svenskt tänkte jag när jag gick och letade. Nu kanske ni tänker att men vadå det var väl fler som var två och ville vara bredvid varandra.
Men det var inte så. När jag gick runt och letade då hade folk stält sig på varannan(de som var själva då) jätte konstigt men svenskt för hugaligen att man skulle behöva stå bredvid någon. Fast man ändå hade behövt det om det blev fullt liksom.
 
Jaja då är det här i Swiden...
 
Män när jag stod där på maskinen med Kim bredvid, så vuxen och så självständig.
Då började jag ändå tänka på det där med barn och hur det är att vara förälder och varför man utsätter sig för det där.
Jag menar som mamma(eller pappa för den delen) då är man ju dömt att vara rädd föralltid.
 
När barnen är små jag då är man rädd för pedofiler, andra barn som mobbar eller andra elaka människor. Och som förälder är det ju meningen att man skall finnas där och skydda och ta hand om samtidigt som man skall lära ut rätt värderingar och självtänk m.m.
 
Men när barnen är stora som Kim och Jonna är nu. Ja då behöver man ju inte ta hand om längre men nu vet jag inte om jag är speciell men nu kommer en helt annan aspekt i det hela för nu är det större saker man vill skydda ifrån för barnen är större, och jag har så svårt att slappna av...
 
Jag och Jonna hade en konversation när Jonna var en sådär tolv, tretton år och handlade om mobbing på alla nivåer.
Det här med skitsnack, utfrysning och så vidare..
Då sa jag så här till Jonna(för att trösta), jo jag sa att när du blir stor Jonna och vuxen då blir det lättare för vuxna håller inte på med sånt...
 
Lögn....
 
Hur tänkte jag där?
Jag menar det ändras ju aldrig och vuxna människor gör det också och när det händer. Då...är det liksom värre än värst. Och nu är mina barn vuxna men hur skyddar man sina barn mot sånt???
 
- Nä...det behövs ju inte längre. Hojtar någon. - Då är man ju vuxen och skall ta hand om sig själv.
Sant...men som jag sa i början en gång mamma alltid mamma, där ligger det hemska.
 
Och där är den igen rädslan!
Man blir aldrig av med det....
Det är livslångt....
 
Man kan bara hoppas att man har lärt sina små "Kinderäggs" självrespekt och med det menas att inte ta skit.
Men ödmjukhet får man inte glömma och det är inte lätt att lära ut det måste komma av sig själv liksom.
 
Ja det är svårt...jätte svårt...döööö svårt.... Ja ni fattar.
 
Ja nu tänkte jag inte allt det här på en gång när jag tränade. Det har malt några dagar och jag har analyserat och vridit och vänt. Men som vanligt blev det avhandlat där på passet idag.
Så är det.
 
Och jag har kommit fram till att...När man skrev på "Föräldrakontraktet" då var det för evigt och det enda man kan göra är att försöka slappna av....
 
 
Ja och det är ju mig vi pratar om så jag säger bara...
LYCKA TILL Anna......
Haha...jag är så körd....
 
Men jag kan ju bara hoppas att min tanke kraft eller onda öga kan döda...
 
________________________________
 
Just nu är det lugnt sitter här och bloggar med en kopp te(lite för sent så nu kommer jag kissa hela natten).
Det är torsdag och jobbet har flutit på men som jag sa det segar.
Det betyder inte att jag inte har något att göra, det är bara det att alla utmaningar är borta och jag är uttråkad.
 
Men jag tar mig en titt och ser om jag kan hitta något roligt att titta på...
 
Oh..yes...
 
Det är ju snart vinter och jul och allt det där och. Tyvärr är det ju så att Zon måste åka. Men å andra sidan han kan ju komma tillbaka och han slipper ju vintern(hoppas jag) och jag kan ju säga att jag har varit orolig för honom.
Jag menar han är från Singapore jag tror på riktigt inte att han försår hur kallt och kalt det kan bli här i norden...
 
På Ullared spände jag ögonen i honom och frågade om det inte var läge att köpa en tjockare jacka liksom?
Men han gjorde inte det och då blev jag riktigt orolig.
Han förstod inte tänkte jag, han kommer få en chock stackarn.
 
Det hade antagligen blivit så här...
 
 
Jag hoppas att han tittar på detta och förstår.
 
Men nu är det slut dillat för idag och jag säger bara
 
God natt och Kram alla
Vinke, vink...
 
Laters....
 
 
Till top