Slottet Vemvetvar. Ett fönster i silver...
Ja så är det då dags och jag känner att jag lagt lite extra mycket press på mig själv med min saga och för en sekund så tänkte jag att tja...jag kanske bara skall låta slottet rämna och försvinna in i ett tidshål.
Men det var en sekund det och när jag igår fick se det första avsnittet av den tecknade Ronja som de börjat visa i SVT:s barnkanal så tänkte jag på Astrid och att hon kämpade och även om jag aldrig någonsin blir lika bra som hon så har jag iallafall skrivit min egen saga om alla varelserna på slottet Vemvetvar i staden Varsomhelst därborta i landet Någonstans.
Och som vanligt så kan ni som inte har någon fantasi skrålla ner och läsa andra saker som...eh...ändå kräver fantasi...? Kanske...jag vet inte vad som kommer stå där nu....
Edit går fram till Ajna, tittar henne i ögonen och ler.
- Tag av ditt pannsmycke väktare säger hon sedan och Ajna gör som hon blir tillsagd.
Edit sätter med ett litet snett leende på Ajna det vackra pannsmycket och tar ett steg bakåt, hon synar Ajna och nickar.
- Det klär dig. det gör det verkligen...synd att du inte uppskattade det mer då, på den tiden säger hon sen.
Ajna går fram till spegeln och där ser hon smycket som hon älskade så mycket och hon tänker att... hur tänkte jag egentligen då för längesedan?... hur kunde jag vara så oförsiktig...?
Sen ser hon för sin inre syn, sin mamma. Hur hon satt där i sin kammare på bolstret när hon upptäckt att smycket var borta och Ajna minns hur ledsen hon var.
-Ja hur tänkte jag egentligen säger hon sen högt.
-Ja jag tänkte att du skulle förstå till slut. Edit som nu står bakom Ajna och tittar i spegeln ler och för en stund tittar de båda väktarna på varandra och i ett tyst sammförstånd nickar de samtidigt.
-Men nu har vi inte tid mer. Edit håller fram sin hand och Ajna ger henne smycket och sätter på sig sitt eget.
-Vi måste ge oss iväg.
De tre väktarna går fram till den gamla porten den här gången använder inte Edit sin stav utan lägger handen på porten och säger -Lycksaliga dörr öppna och släpp ut...
Den gamla porten går upp och de går ut på den lilla plattformen.
Edit som nu har på sig det vackra pannsmycket drar handen framför pannan och smycket tänds.
Ajna tänker att det ljus som strålar från smycket är mycket klarare än ljuset från ett vanligt pannsmycket och tänker hon....lite lugnande...konstigt...
Nu fäller Edit ut sina stora vita vingar och dyker ner genom trumman. Ajna och Nora tänder sina egna smycken och dyker efter.
Efter en stunds dykande ser Ajna plötsligt ett silver sken nedanför, plötsligt har de lämnat trumman och har återigen hamnat i den stora salen med trappan som går längst med ena väggen och det silver skimrande fönstret på den andra.
Edit landar mjukt på golvet bredvit det stora fönstret och Ajna och Nora gör likadant. Alla har de släkt sina pannsmycken och står tysta och fundersamma bredvid varandra.
-Tänk att man kan stå och titta ut på alla som går förbi utan att någon vet att man är här. Nora bryter tystnaden och tittar storögt genom den silver skimrande rutan och lyfter handen för att röra vid den. Ajna rycks med och sträcker även hon ut handen.
Edit slår lätt med sin stav först på Noras hand och sen på Ajnas.
-Akta väktare säger hon att hamna i spegelvärlden är det ingen som vill, det här är inget isglas som det nere i mötessalarna. -Man kan stå framför en spegel och bakom en spegel fortsätter hon, men att hamna i en spegel som den här...det vill man inte.
-Varför? Ajna tittar på spegelrutan och blir med ens rädd.
-Jo...en gång för längesedan hittade några av mina fixfeer vägen hit och jag hann ifatt dom precis när de försvann in i spegeln. Jag satt länge och väntade men de kom aldrig tillbaka. Edit ser med ens ledsen ut hon suckar och fortsätter...
-Jag tyckte mig höra dom då och då och det gjorde mig så förtvivlad. Därför har jag dolt dörren i det lilla rummet ovanför trappen, så att ingen mer skulle hitta hit. Ajna tittar sorgset in i speglen och tänker på de stackars små fixfeerna, hon minns det lilla rummet där hon och Nora trott att de hamnat i en återvändsgränd.
Hon vaknar plötsligt ur sin lilla tankevärld för i silver fönstret ser hon plötsligt en bekant.
-Nora...viskar hon...titta Nora det är Slottsnarren hon pekar ivrigt.
-Ja jag ser Nora följer Slottsnarren med blicken.
-Han håller i något...Nora tittar på Ajna...där ser du? Ajna skärper blicken men kan inte se vad det är...
Alla de tre väktarna följer nu Slottsnarren med blicken men han är snabb och trippar som en blixt fram över golvet...
Men så plötsligt ser de något annat.
En skugga rör sig över golvet och i sakta mak glider den efter slottsnarren.
Det ser otäckt ut för den stora salen är lite mörk och ruggig trotts sina stora fönster och speglar.
Slottsnarren försvinner genom en av de stora portarna.Skuggan verkar först tveka men glider sedan efter honom.
Innan den försvinner vänder den sig om och de tre väktarna drar efter andan för det enda de kan urkilja där borta på andra sidan i den stora salen är ett par smala röda ögon...
NOT THE END...
____________________________________
Ah...nu har jag ont i mina axlar...
Jag har nog aldrig varit så spänd i hela mitt liv och när jag skrivit den sista meningen så satt jag nästan i skärmen haha...
- Det är snart fredag...
Ja, så började jag min dag och det är så sant och när jag tänker på det så blir jag lite stressad.
Nu är dags att ta tag i saker och vissa kan jag nämna och andra inte...eller...?
Nä...jag tror att alla saker är av det hemliga slaget för det är födelsedagar och bröllop och annat tjafs...eh...nä Kim bröllop e inte tjafs jag skojar bara...
Jag har kollat in lite klänningar och annat till bröllopet och det är som vanligt inget man gör i ett nafs.
Och det faktum att man faktiskt har klänningar hängande i garderoben är ju också jobbigt.
men har jag fötts till tjej så har jag...och jag behöver faktiskt en ny...eller...? Hm.....
Nä så är det naturligtvis inte men det är ju Kims bröllop och "Something new" gäller ju även brudens mor.
Det tycker jag iallafall.
Och det där du har i håret?
Tänker du ha det på dig med?
Nä...det åkte på av den enkla anledningen att jag var ful i håret när jag skulle ta min lilla bild haha....
Nu bär det av mot tisdag och samhällsdagarna börjar.
Kram Alla
Kram Edit
Kram Min Garderob
Laters....