Polis,polis passlurendrejeri...

Livet / Permalink / 0
 
Efter en väntetid på 30 minuter i polis,polis,potatisgris villan så hade jag efter bara fem ett nytt pass att vänta.
Och som jag sa till P på jobbet -Varför blir man aldrig snygg på passfoton?
På riktigt nu...varför?
 
Det blir verkligen aldrig bra och när jag stod där inne i båset och tittade in i det lilla fönstret i den konstiga kameran och väntade på att lamporna skulle slockna, då tyckte jag ändå att jag såg okej ut...tyckte.
-Det ser bra ut. Den lilla söta polistjejen i luckan ler mot mig och jag tänker att... Ja det såg bra ut i det lilla dimmiga fönstret så hon har nog rätt..
-Och så här kommer ditt nya pass att se ut...den lilla tjejens röst ekar i tystnaden som lägger sig tillrätta innan hjärnan processat färdigt det den ser och sen exploderar i förtvivlan och besvikelse...
 
Jag stirrar storögt ner på den lilla monitorn....
-V...eh...va...? Hur gick det till?
Nu måste jag ha ett snack med skuggan och ljuset för jag blev så besviken och visst i Lalehs låt Colours så får man veta att bara för att det är svart i mörkret så finns det ändå färger, men när jag ser min bild där på den lilla skärmen så tänker jag att nä...det är verkligen svart i mörkret...
 
Dramatiskt eller hur?
Visst. Men jag blev ändå skitbesviken och till och med mitt körkortskort med mitt botoxade nylle ser antagligen bättre ut...
 
 
Och nej jag har inte botoxat mig.
Men visst ser det ut så...
 
Haha...ja vi får väl se när det är klart. Men jag tycker ändå inte hon hade behövt visa för jag menar nu vill man ju inte gå och hämta det passet :-(
 
Det var dagens äventyr och analysen får bli att nästa gång då blir det till att betala en sminkös, frisör och för allan del även en stylist och om man mutar den lilla snuten i luckan så kanske man kan få med sig en betald proffsfotograf också.
Jag kan ju till exempel ta med mig Robban för dimmig eller inte så tog han sin kamera på stort allvar i lördags på bröllopet haha...
 
 
Nu är det nanedags och jag skall leta upp min nanakorg.
 
Jag gav mig själv följande drömförutsättningar när jag tidigare ikväll åt mat och tittade på film samtidigt...
 
Jag kommer drömma om döden och om lyckan och om familjen och om ensamhet och om katter och om livet som det kan bli när man är bitter och om hur man vänder livet rätt igen...
 
Ja och det kan jag tacka filmen som ni ser här nedan för...
 
 
Ja och när jag skeptiskt satte mig framför TV:n då fick jag allt lämna min skeptiskhet i sparbössan till en annan gång för det var ingen idé att vara skeptiskt för den här filmen fick mig att le som aldrig förr och jag tänker att alla borde se och le....
 
Och sist...
Om man ger sig sjäv tid att titta på livet och runt omkring sig ibland trotts vardagsstress...då upptäcker man saker som alltid funnits och i vår lilla kyrkostad upptäckte jag att det minsann smugit sig in lite porr i vår vardag haha...
 
 
Japp han har näckat och om det är frivilligt det vet jag inte.
Men här har man gått i alla år och inte egentligen tittat på figurerna på vår fina fontän....
 
Kram Alla
Kram Mitt pass
LoveNepal
 
Laters...
 
 

När lugnet sakta sänker sig

Livet / Permalink / 0
 
Det ni ser på bilden är det jag såg när jag ställt mig upp bredvid sängen imorse och jag tog en bild för att illustrera det jag skrivit nedanför...
 
Lugnet sänker sig sakta över livet och man börjar så smått förstå att det verkligen inte blir mer bröllop. Och den insikten uppskjuten i lillhjärnan ger storhjärnan en anledning att börja producera lite mera praktiskta tankar...
 
Ja här sitter man nu och livet börjar bli lite mer som det brukar och jag har egentligen inte något mer att göra än att jobba de här veckorna fram till riktig semester och jag börjar med lite panik över att det är så vanligt igen.
Robbans suck när jag frågade om nästa arrangemang i livet är som alla ni som känner mig vet, inte tagen helt ur luften utan helt otroligt jätte befogad.
 
Men jag ska lugna mig jag lovar.
Fast jag har ändå funderat lite över det här med att jag är så fruktansvärt lik min mamma Gunnel i sättet och det oavsett biologiska band eller inte och jag tänker ändå att är det så att jag verkligen är lik min mamma på det sättet...ja då lever jag nog ändå ett tag till och det utan att det blir tråkigt.
 
Eh..va???
Ja, ni förstår min mamma Gunnel är 76 år med 76 järn i elden och om det inte händer något då ser hon till att det händer något och är hon inte ordförande i någon klubb då ser hon till att hitta någon klubb som behöver en...
Tja kanske lite överdrivet...men inte mycket...
 
Men vad är det då för praktiskta tankar jag pratar om?
Jo...det är några hundra och en av dom kom är av det mer konstiga slaget när jag funderade lite över min adoptivbakgrund här om dagen då jag tittade på "Game of Thrones" och insåg att jag kanske också är en oäkting precis som John Snow.
Och då kan jag ju byta efternamn till Snow.
Det hade ju varit lika fantastiskt kul som coolt.
 
Eller som häromdagen då jag läste nyheter på nätet och bara behövde läsa en rubrik för att genast fatta svaret på frågan...
 
 
Ja och alla vet ju att det inte är någon hemlighet att man kan få vilken fantastisk stil som helst bara man gifter sig med en prins liksom....
Så himla onödigt skrivet....
Vem behöver se det inslaget menar jag.
 
Haha...javisst det låter ju inte som om det är så lugnt men det är lätta och roliga tankar och det är det jag menar.
Det är som när man tittar på en film man kan utantill och inte behöver bry sig...så är livet just nu menar jag.
 
Jag har nu bloggat lite slött för dagen och det är dags för soffa och en kopp te, och om jag har otur så blir det en skumbanan till teet eller en "Weird Banana" om ni så vill.
 
Vi hörs imorgon. Och vet ni...? På jobbet är det ett stort arrangemang på gång och det är dags för Mother Fixit eller Work it om ni så vill, att göra en insats.
Tur....
 
Kram Alla
Kram Lugnet www.sominfaller.nu
LoveNepal
 
Laters...

Tomhet på gott och ont...

Livet / Permalink / 0
 
Äntligen har jag återtagit mitt hem!
Meter efter meter har jag jobbat mig igenom lägenheten.
Ni förstår när jag sa att det var äckligt då menar jag precis så
för när fötterna nästan fastnar i golvet då...då är det äckligt...
 
Efter månader av allt i en värld där omorganisation på jobbet krockade med allt annat på jobbet som har med årstiden att göra och ett bröllop samt ett tjugoårsfirande, så har jag låtit mitt hem bara falla och falla nästan i fördärvet.
 
Ja att det är kladdigt på mitt golv var ju en sak men det var så mycket annat. Ingen ordning och vår städdag här hemma på torsdagar har allt som oftast fått ge plats för livets "jag orkar inte" mentalitet och då menar jag att inte ens "vi gör det imorgon istället" mentaliteten varit på fråga....
Detta innebär att man bara levt med det och i det och jag som känner mig själv tillräckligt för att veta att det inte hjälper mig i mitt liv när det ser ut som det gjort, jag har lidit rätt rejält faktiskt.
Och att det varit exakt likadant på det andra stället där jag spenderar hälften av mitt liv har inte heller hjälpt till.
 
Igår när jag påbörjade min MS-röj så såg jag ändå möjligtvis slutet på mina plågor och jag är så glad att jag gett mig själv den här tiden.
 
Den här gardinen till exempel har hängt så här i över en månad och jag har tittat på den men varje gång bara gått förbi och tänk att usch vad det där ser ut...
 
 
Jag menar hur svårt kan det vara?
 
Men idag har jag fixat och fixat i mitt hem och jag har rensat ut så mycket som jag bara kunnat av glasburkar och sjömansjackor och masker och godis med mycket mycket mer som har tillhört bröllop och mycket annat också för den delen.
Det är så befriande och mitt eget lilla "vid behovsrum" är rensat och jag kan andas igen....
 
 
Så skönt och Kims gamla rum ser äntligen ut som det ska och jag hoppas att vi kan hålla det så.
Lite rolig fakta är att även om inte Kim bott här på länge så bodde hennes brudklänning där någon månad innan bröllopet. Man tar vad man får av livet haha...
 
 
Men som sagt befriande och till och med stolsfötterna(eller vad det nu heter) har blivit städade och det har dammats av och fejats lite här och där på ställen jag inte sett sen sist och det är så skönt.
Till och med min fina Orrefors ljuslykte samling har fått sig en uppiffning i form av vatten och diskmedel så att det fina glaset skall återfå sin glans och ljuset skall komma till sin rätt i prismorna...
 
 
Ja det är fint här hemma nu men som vanligt så låter jag vissa delar vänta till sen men i helgen skall jag ta mig an det jag tycker är tråkigast i hela livet...att städa mina toaletter....
 
Nu är verkligen bröllopet över på riktigt och Kim och Björn håller som bäst på att boka resa.
Malaysia hörde jag något om och jag önskar dom på riktigt en underbar resa. Dom har verkligen förtjänat den.
 
 
Livet känns allt konstigt nu och även om jag är glad att jag rensat och fixat här hemma så att jag skall trivas igen, så känns det verkligen jätte tomt att bröllopet och allt runt det är över.
Två år, ja det är helt sjukt....två år har vi hållit på, vi har pratat bröllop varit och tittat på olika platser där det kunde tänkas hållas och sen har vi pratat om det lite till och Kim och Björns har sprutat ut ideér och allt som allt har de genomfört i princip allt de kommit på. Jag upprepar i två år...det är ändå ett tag liksom...
 
Men jag har tur som har en liten tjej som älskar att filma och jag vet att hon fångat mycket av det som hände under kvällen, förutom vår dans och sitt eget tal då.
Skall undersöka om det finns någon annan som filmat det. Jag hoppas verkligen det. Jonnas tal var så bra och dansen var också bra, fast jag är inte lika ivrig att se den av den enda anledningen som stavas "dålig självkänsla".
 
Så kan det vara och medans jag suttit här vid datorn en stund och sippat på en kopp te så har jag bestämt följande.
Jag är värd något nytt och jag har länge tittat på ett par nya påslakanset.
Så...jag tänker sätta på mig mitt ansikte och gå bort till stan...och köpa dom....
 
Jajajaaa....
Och frukta inte!
Robban har redan godkänt det hela och jag är så glad för det.
Det enda han inte vet är att jag också tänker köpa nytt täcke och nya kuddar haha....
 
 
Kram Alla
Kram Tomhet
LoveNepal
 
 
 
Laters...
 
Till top