Annalysen Analyserar

 

Fantastiska...

Japp jag skrev det igen och tänker än en gång tillbaka på hur det var när man gick(sprang) i korridorerna för att öppna nästa dörr och börja städa.

Själv tyckte jag nog ändå att det var rätt spännande och jag kände aldrig att detta var det tråkigaste i mitt liv. Nä det var nog snarare så att jag trivdes bra med det och att jobba på hotellet.

Naturligtvis var det inte kul jämt men oftast och man skötte sig själv jag menar man fick sin lista och städade på.

 

Någon gång blev det kanske lite mycket som den gången när jag öppnade en dörr och gästen som bott därinne roat sig med att vända upp och ner på i stortsätt varenda möbel i hela rummet(då blev jag lite trött faktiskt).

Men så var det ibland och ibland hade gästen sovit och skitit och åkt utan att röra varken dusch eller något annat för den delen, då blev man ändå rätt glad kan jag lova.

 

Man kunde aldrig riktigt veta eller förbereda sig och det var nog det som gjorde att det ändå var rätt avslappnande åtminstone för en sådan som mig som inte gillar att sitta still.

 Nä jag jobbade hellre där än med proffesorerna på Munksjöskolan som jag brukar säga ibland.

Och så var det ju, och det var inte på något sätt fel på professorerna. Det passade inte mig bara...

 

Men de där dörrarna var ändå rätt fascinerande och jag har sett otaliga mängder människor i bara mässingen eller underkläderna. Folk är förvånansvärt oblyga får jag nog ändå säga.

 

En gång för tusen år sedan gick jag in i ett rum och fick se en livs levande Nordamerikansk indian som låg och sov.

Hur jag kan vet att han var en nordamerikansk indian?

Jo för att han sov som en stock och märkte inte mig när jag kom in och han låg  i full mundering och bredvid på skrivbordet låg ett slags visitkort som sa att han typ "var en nordamerikansk indian" som åkte runt och visade upp sig för pengar. Jag fick dock en chock och sedan backade jag ut för att inte väcka honom.

 

Härdad blev man också och inte mycket förvånar eller chockar mig längre.

Men visst fortfarande kan det hända  då och då....

 

Men hörni...

Det är vår och häromdagen tog jag ett litet kort på Jonna när hon vårklädd och fin var ute i solen en stund innan hon skulle på intervju.

Så fin var hon kolla...