När Jonna vänder hem och Kim får sin barndom tillbaka

Livet / Permalink / 1
 
Asså...
Vilket fint kort och jag som aldrig i havet hade gett mig ut själv som
Jonna gjort när jag var i hennes ålder kan inget annat än att salutera henne för hennes modiga tilltag.
Och att jag pushade henne ger jag mig själv en salut för eftersom
jag tyckte det hela allt var skit otäckt när hon väl åkte.
Men nu är hon på väg hem och jag överdriver inte när jag säger...
tacka gud för det och alla andra som är inblandade i världsaltet....
 
Ja det där med att ha barn är ju som alla föräldrar vet inte alltid lätt. Och att dom blir större gör ingen skillnad alls faktiskt.
Häromdagen när jag sprang runt i 180 knyck för att få upp några stjärnor och änglar samt en adventsljusstake då saknade jag dom där ungarna som alltid hängde omkring mig när jag brukade hålla på med julstöket.
Fast vet ni vad som hände?
Jo...allt julstök stannade upp och det kan jag delvis tacka mina...jag syr minsann inte upp mina gardiner själv divafasoner för. Eftersom glädjen med de nya julgardinerna försvann samtidigt som jag tog ner dom för att ta dom till ställe där jag får dom uppsydda.
Japp jag har inte ställ upp en tomte till liksom.
 
Men jag borstade av mig för vissa saker ändrar sig aldrig och jag tänkte att ibland måste allt få vara som vanligt och även om Kim i princip nästan kanske tackade nej när "Mamsen" (jag) frågade om hon ville ha sin del av den hemmagjorda adventskalender som jag varje år satt upp till henne och hennes syster med all möjliga sötsaker i, ja då tänkte jag att näe...man kan inte ändra på allt så när nu julstöket dök och jag fann mig själv lite tom då tog jag saken i egna tassar och köpte in allt jag behövde och fixade till det som skall fixas till när första december nalkas.
 
 
Så Jonna har sin del här hemma och Kim fick bort sin del till sig och jag som idag berättat vitt och brett på jobbet om hur vi inte gillar när folk bara liksom knackar på dörren utan föranmälan, jag gjorde så idag med min Kim och hon blev så glad...
Och det tror jag det när man fick hem en sådan julpingla som mig till sig haha...
 
 
 
 
Haha...ja och jag hoppas inte att hon gömde min skapelse för långt in i garderoben.
Jag menar jag vet ju hur mammor kan vara. Men den var ändå rätt fin även om den inte blev riktigt som jag tänkt mig.
 
Men Jonna då...?
Hur har hon haft det?
Jag tror hon haft det askalas kanon om man får tro bilderna hon lagt upp på sin instagram.
Och för alla er som nu inte har instagram...Mamma Gunnel, E och andra här kommer några av de bilder hon lagt upp...
 
 
 
 
 
Japp somliga kan då roa sig och somliga andra är så glad för det och hon förtjänar det verkligen och denna erfarenhet är såååå...nyttig...ja Jonna jag var tvungen att poängtera det igen....
 
Mot Torsdag och...eh...va???
Så här länge har jag aldrig levt förut....!!!
 
Kram Alla
Kram Kim och Jonna
LoveNepal
 
Laters...
 
 

Jag syr inte upp gardiner, inte en chans...

Livet / Permalink / 1
 
 
Ja så här kan det se ut på jobbet. Och jag får väl tacka T för detta kort
fast jag protesterade högljutt när hon som vanligt
tog bilder som oftast resuterar i roliga öron eller grisnäsa.
Men den här bilden var okej och som jag skrev till henne,
Faan...vilken läcker snäcka haha...
 
Ser ju rätt smal ut i den där...
Jag menar på bilden alltså och jag har allt för ofta den sista tiden frågat trött man(som gillar mig som jag är) om jag ser tjock ut i den här eller den här, eller den här...
Så det var ju skönt att få säga att jag ser smal ut...och smart haha...
Tack T....tack...
 
Det har varit tisdag hela dagen och jag som sett mig nödd att fråga vilken dag det är minst tio gånger idag får väl gå runt imorgon och fråga om det är fredag och bara ta smällen av att...nä...det är det inte.
 
När jag jobbat klart idag så tog jag mig friheten att köpa gardiner och jag som är lika förtjust i det som i att köpa byxor(inte alls), jag var ändå rätt nöjd.
Var dom dyra? undrar någon
Ja...det kan man nog säga, men som jag alltid har sagt... När jag hänger upp gardiner då hänger dom lääääänge. Ja förutom dom förra sovrumsgardinerna för var lite för fula tyvärr.
 
Men sen är det ju det där med att sy och även om dom åkte upp så fort jag kom hem så kommer dom så fort jag skrivit färdig att åka ner, för jag...jag syr inte upp gardiner nä nä nä...
Jag har köpt dom på ställe där dom syr upp dom åt mig så att det blir snyggt och utan fula sprättningar och så vidare,  För även om jag har mormor Maits gamla sy maskin så är det just så det kommer bli...sprättat alltså.
Det slår aldrig fel. Om ni inte tror mig fråga min syslöjdslärare.
 
Gratis? frågar någon annan...
Nä..tyvärr inte men det är smällar man få ta när man är syslöjdslärarens ofavvis.
Vilken bra analys Anna...mycket bra...
 
Men dagen är nästan slut och jag måste lämna över datorn till Robban så att han kan betala räkningar.
Gör du inte det själv...? frågar en tredje...
Jo det kan jag men det är tråkigt och jag gillar inte när pengar försvinner...det är läskigt.
 
Så en sista bild på hur livet såg ut nyss...när jag var lite piggare och lite mer på G fast egentligen inte men det ser åtminstone ut så. Bra va..?
 
 
- Anna...jag tänkte...du som tränar mycket. Vi har en biljett till Iron Man. Jag ska lägga ut den så alla vet om det men....
Ja så sa han idag min chef och jag tänkte att han kanske tänker att jag är den enda som är galen nog att ta tillfället i akt. Och vet ni...det har jag faktiskt funderat på...i en sekund när jag var galen och sockerstinn och kanske full som en alika eller något annat som skulle ge mig sådana konstiga tankar....
 
Men visst...man skall aldrig säga aldrig och jag svarade honom så här.
- Gör det...lägg ut den...och om ingen tar den...då kanske....
 
Japp lämnar livet där lite och ger mig av till min lilla, lilla värld av rosa....
 
Kram Alla
Kram Den som kan sy
LoveNepal
 
Laters....
 
 
 
 
 

Adventskalendern och Aulai...

Livet / Permalink / 0
 
Ja, att det är första december snart det förstår man ju eftersom den
konstiga känslan av julstress och annan press nalkas.
Men visst jag ska inte klaga eftersom jag älskar julen och som bäst håller jag
på att klura ut vad jag skall ge mina nära och kära i julklapp.
Och vet ni. Det är det roligaste jag vet, för alla blir så glada när dom får ett paket.
Nä...jag ljuger inte. Alla...gillar att få paket, även dom som vill avskaffa julklapparna!
Så är det...på riktigt...
 
Adventskalendrar....
Dom är ju så roliga och idag fick jag ge alla de jag jobbar med en med choklad i. Och visst kan det tyckas vara en "no big deal" men det är det inte. För att bara få något så banalt som en adventskalender värmer hjärtat både på den som får och den som får ge.
 
- Anna...! Vad är det här?
Aulai...lilla goa Aulai. Där sitter hon framför mig. Hennes min är lika frågande som ärlig när hon på riktigt inte vet vad det är hon håller i handen.
Alla vill hjälpa till och förklara vad en adventskalender är, alla lika ivriga och i mun på varandra.
- En i taget så att jag förstår, kommenderar Aulai och ser både bestämd och irriterad ut.
Hennes ansikte när hon lyssnar noga på det som hon får förklarat för sig är obeskrivbart. Som ett litet barn som ivrigt väntar, och när hon lyssnat klart skiner hon upp och tittar på mig med ett stort leende och till sist säger hon....
- Kan jag få en till?
 
Jag som åter har känt att det jag gör är lite på upphällningen får återigen en förklaring på varför jag fortsätter år efter år. Och mitt hjärta när jag får höra att min idé är lika uppskattad som bra smälter inför det faktum att jag ändå är lite tveksam(som man är då och då i lilla livet).
Och jag hoppas verkligen att hon bara öppnar en lucka om dagen för annars blir det ju inte jul...eller...?
Haha...ja...eh...va???
 
Min dag är iallafall fullbordad. Mitt hjärta lite lättare och min mage är full med mat.
Jag skall nu skriva på slutet av min historia.
Men jag är lite orolig för hjärnan har puttat mig i en riktning som jag inte är riktigt med på.
 
Så...dags att skiva på annat håll och jag lägger upp Lalehs " I wish i Could stay" som för att förstärka en av mina tusen känslor idag....
 
 
Min nanakorg är nystädad och jag tänker att den är så värd mitt huvud och resten av min kropp. Och har jag tur...ja då slipper jag drömma om min morgondag och får drömma om min lilla värld av rosa istället....
 
Kram Alla
Kram Aulai
LoveNepal
 
Laters....
 
Till top