Adventskalendern och Aulai...
Ja, att det är första december snart det förstår man ju eftersom den
konstiga känslan av julstress och annan press nalkas.
Men visst jag ska inte klaga eftersom jag älskar julen och som bäst håller jag
på att klura ut vad jag skall ge mina nära och kära i julklapp.
Och vet ni. Det är det roligaste jag vet, för alla blir så glada när dom får ett paket.
Nä...jag ljuger inte. Alla...gillar att få paket, även dom som vill avskaffa julklapparna!
Så är det...på riktigt...
Adventskalendrar....
Dom är ju så roliga och idag fick jag ge alla de jag jobbar med en med choklad i. Och visst kan det tyckas vara en "no big deal" men det är det inte. För att bara få något så banalt som en adventskalender värmer hjärtat både på den som får och den som får ge.
- Anna...! Vad är det här?
Aulai...lilla goa Aulai. Där sitter hon framför mig. Hennes min är lika frågande som ärlig när hon på riktigt inte vet vad det är hon håller i handen.
Alla vill hjälpa till och förklara vad en adventskalender är, alla lika ivriga och i mun på varandra.
- En i taget så att jag förstår, kommenderar Aulai och ser både bestämd och irriterad ut.
Hennes ansikte när hon lyssnar noga på det som hon får förklarat för sig är obeskrivbart. Som ett litet barn som ivrigt väntar, och när hon lyssnat klart skiner hon upp och tittar på mig med ett stort leende och till sist säger hon....
- Kan jag få en till?
Jag som åter har känt att det jag gör är lite på upphällningen får återigen en förklaring på varför jag fortsätter år efter år. Och mitt hjärta när jag får höra att min idé är lika uppskattad som bra smälter inför det faktum att jag ändå är lite tveksam(som man är då och då i lilla livet).
Och jag hoppas verkligen att hon bara öppnar en lucka om dagen för annars blir det ju inte jul...eller...?
Haha...ja...eh...va???
Min dag är iallafall fullbordad. Mitt hjärta lite lättare och min mage är full med mat.
Jag skall nu skriva på slutet av min historia.
Men jag är lite orolig för hjärnan har puttat mig i en riktning som jag inte är riktigt med på.
Så...dags att skiva på annat håll och jag lägger upp Lalehs " I wish i Could stay" som för att förstärka en av mina tusen känslor idag....
Min nanakorg är nystädad och jag tänker att den är så värd mitt huvud och resten av min kropp. Och har jag tur...ja då slipper jag drömma om min morgondag och får drömma om min lilla värld av rosa istället....
Kram Alla
Kram Aulai
LoveNepal
Laters....