Hon ville vara nacken...

Livet / Permalink / 0
-Ni är så gulliga hela tiden...
Så lät en del av en mening idag riktad till mig och en kollega, den följdes av...med era män och var del av en konversation om kärlek och dating känslor.
 
-Gullig haha... jag skrattar högt som en häxa och fortsätter, jag är många saker men inte gullig...
 
Ja så är det faktiskt och med tanke på det jag skrivit i min presentation så får jag väl här och nu lägga till gullig efter elak och kanske ockå söt och rar. Ja jag har ju avhandlat det förr men jag vet faktiskt inte riktigt hur man är söt och rar. Jag har kanske försökt...eller nä, det har jag inte. Ligger inte i min natur. Däremot snäll det är jag och lite snygg och kanske också lite självgod...
 
Ja det där med personligheter är rätt fascinerande och jag som den analys jag är har fullt sjå här i livet att luska ut vilka mina medmänniskor är(egentligen).
 
Ta till exempel Anna Kindberg Batra. Vem är hon egentligen och hur tänkte hon då när hon sa att hon ville sammarbeta med Jimmie Åkesson och hans SD.
 
Jag tänker så här.
Anna Kindberg Batra är ingen dum brud, hon är intelligent som få och lyckades ta sig upp i partitoppen och ta över den i ett av Sveriges största partier. Är man smart och intelligent så ser man så här på SD med anhang. De skall inte få ta över eller synas för mycket, de skall hållas kort men ändå få känna att dom finns i tron att dom är viktiga...
 
Hur gör man allt det där då? Jo man kör det gamla "hålla fienden närmst" tricket. Eller det trick som vi hör talas om  i filmen "Mitt stora feta Grekiska bröllop" Det där om att man är nacken som styr huvudet(ja så menade dom iallafall).
Ja här var tjejen som tänkte lyssna men inte göra...
Förstår ni. Jag bjuder in er och gör ett "Red Wedding" av hela situationen(alla Game of Thrones fans vet vad jag menar). Jag tror inte ett skit på att hon ville sammarbeta på det sätt som många tror. Hon må ha sagt dumma saker förr men här tror jag hon tänkte till...ordentligt...
 
Ja sån är min analys och om jag har rätt...det vet bara Anna själv och jag som namne säger..jag hoppas inte jag hade rätt för nu är hon inte kvar och jag är inte moderat så jag hade ändå inte hjälpt henne att få prova på sin plan.
 
Japp det var det.
Nu går jag till sängs och analyserar varför det alltid måste bli höst efter sommaren. Jag vet att det finns en massa naturliga förklaringar men det är iallafall lättare än att analysera människor.
 
Sist idag...Loffe
Du var bäst och att analysera dig vore lika fel som onödigt. Du var nämligen bra som du var.
Tack för att du lät mig veta när jag har skitit i det blå skåpet...tack!!!
 
 
 
Laters...

Äntligen!

Livet / Permalink / 0
Födelsedagar...
Ibland kommer de olägligt.
Ja inte olägligt som i..eh...varför föddes du idag? Fy vad olägligt!
 
Nej så menar jag inte, men ibland så fyller man kanske år när det är olägligt för alla andra och en själv. Kanske fyller man då alla har semester eller när man själv har det. Som Kim som alltid fyllde på sommaren när det var lov och så vidare. Ingen av kompisarna var hemma utan var bortresta med sina familjer då det var mitt i sommaren. Kalasen fick alltid vänta...
 
Ja en sådan situation fick jag då EA på jobbet fyllde 30 år. Inte nog med att hon fyllde när hon själv var på semester utan när hon väl var tillbaka var alla andra på semester istället och eftersom hennes lott i år var delad semester så blev det så att när alla andra kom tillbaka...ja då gick hon på semester igen.
 
- EA vi kommer att fira din födelsedag det hoppas jag att du förstår men det blir senare, säger jag till henne innan hon går på sin semester. Då insåg jag inte att senare betydde två månader(nästan).
Men det köpte mig tid och jag fixade med insamlingar och information om hur vi skulle fira. Ja det var viktigt eftersom alla visste att hon fyllt år.
 
" EA 40 år" ja så var rubriken i mitt första mail till alla medarbetare. Jag informerade om att vi samlade pengar till present och att vi skulle bli tvugna att fira henne senare.
"EA 30 år menar jag" stod det på rubrikraden i nästa mail(eftersom jag skrivit fel ålder i det första).
Men så är det är så att EA och jag har samma mailkorg och jag var noga med att slänga alla mail i papperskorgen varje gång så hon inte skulle se.
Sen gick jag på semester och EA kämpade på de fyra veckor jag var borta. När jag sen var tillbaka jobbade vi ihop en vecka innan hon gick på sina sista veckor och då var fortfarande halva styrkan borta.
 
Jag passade på att skicka ett sista mail om firandet av hennes födelsedag till alla för att förklara att firandet fick vänta några veckor till. Naturligvis i smyg.
-Nej!!! Anna du måste slänga mailen! EA:s gälla röst gör att jag rycker till.
-Men det gör jag ju!!! Vad menar du!
Där mitt i meningen förstår jag och det faktum att hon som miljöansvarig har en alldeles egen mail som också går under "Alla" går upp för mig och att jag har slängt alla mail och trott att hon inte sett dom är fel i alla bemärkelser och hon fortsätter att berätta att hon läst det första men sen förstått att det var hemligt men att jag sedan skickat ett mail till. Dessutom hade hon ju sett att jag skrev att hon fyllde 40 första gången...suck...
 
Ja så det kan bli och sen gick hon på semester igen och jag har fixat och klurat och skickat fler mail om när och hur(som jag sedan slängt i båda mailkorgarna) och så idag var det äntligen dags och jag var så glad för det känns som om jag hållit på med denna högtidsdag i evigheter.
Det har jag inte och det har inte varit jobbigt på något sätt, men det har suttit lite i bakhuvudet hela tiden. Så nu när det är gjort så säger jag liksom bara...ÄNTLIGEN....
 
Anna jag hoppas att det kommer på din blogg nu, sa hon till mig idag när jag tog en bild, Ja EA här är bilden eller bilderna lite som min personliga present till dig...Grattis!
 
 
 
 
Haha..ja..
 
Peace out!
 
Laters...
 
 
 

Ja, man är faktiskt inte sämre än att man kan ändra sig...

Livet / Permalink / 2
-Jag älskar dig Mio...
 
Teater ja...
Repliken i vår uppsättning av Mio min Mio som jag kämpade med varje gång den skulle ut. Och sen sången om Millimani som ibland blev lite falsk. Eller när jag glömde gurkdräkten i föreställningen Kåldolmar och kalsipper på fel sida av en scen där man inte kunde gå bakom eller runt utan att bli sedd av publiken så att jag fick fejka en älva och dansa balett fram och tillbaka.
Allt det där jag gjorde då i kulturens namn för att jag tyckte det var så roligt...
Men så plötsligt slutade jag...varför då???
 
Ja nu radade jag ju upp de fåtal gånger då det gick lite åt skogen men i övrigt så älskade jag den där världen. Att få sminka sig innan föreställning eller när kostymerna kom och vi fick prova för första gången och gå in i våra roller.
 
Jag vet egentligen vad som hände. Det stavas tonåren och som jag har berättat innan så innebar den en helomvändning vad gäller synen på livet och att allt jag gjorde som gav stimulans försvann i denna turbulenta period är nog inte specifikt för just mig, det hände alla...eller???
Ja, både teatern, fotbollen, handbollen och sist men allra  minst omtalat min cello talang. Ja allt la jag på hyllan och har ångrat det mesta sen dess...
 
Men det är lugnt. Jag ynglade av mig istället och skickade ut mina egna trupper på samma uppdrag. Båda lika talangfulla och snygga som mig.
 
Men varför denna lilla halvsorgsna återblick idag?
 
Jo, idag fick jag genom jobbet chansen att gå till "Spira", teater och konserthuset som kostade vår kommun miljontalskronor men som jag häpnar över varje gång jag äntrar dörrarna. Och det är andra gången jag får chansen att vandra runt bakom kulisserna på kulisserna(om man säger så) och att få se peruker, kostym avdelning samt rekvisita tar mig tillbaka till då jag fick min allra fösta skiva...eh...va???
Ja det sista var låttexten till Darins låt men det var så det kändes och jag ångrade återigen min dumhet att jag liksom bara lämnade....
 
Men där var vi och vi fick se det hemliga scenbygget till den världberömda föreställningen Les Misérables.
Ja, så var det, och foton på det...nej, nej...förbjudet men det fanns en modell att fota så då gjorde jag det istället, bland annat....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja naturligtvis var scenen mycket maffigare i verkligheten och jag har nu fått upp ögonen för denna föreställning med historien om Cosette, Marius, Jean Valjean och skurken Javert (som egentligen bara var en anal besservisser med hög rättvisekänsla). Jag älskar historien men har aldrig lyssnat så mycket på musiken då min DVD film Les Miseralbes är den utan musik men med Liam Neson i huvudrollen. Och i mitt tycke mycket intressantare att se på än den nya filmvarianten med sång.
 
Men visst...man är aldrig sämre än att man kan ändra sig la la laaaaa.....
 
Laters...
 
 
Till top