Generation CP

Livet / Permalink / 0
Fest...
Ja det var det verkligen och även om vårt gäng kom sist så fick vi några av de bättre platserna. Mat kom och gick och så plötsligt var det dags för dessert och jag blinkade till och tänkte att "vad hände? kvällen bara försvann!!!".
 
Vi hade jättetrevligt på denna jättefest där KABE bjöd alla sina anställda samt kunder och leverantörer på mat och underhållning. En komiker som jag lite pinsamt inte kommer ihåg namnet på och så Lena Philipsson(till Robbans glädje) och sist men inte störst...Barbados. Ett dansband bland många som gjorde samma tråkiga dansbandsmusik som alla andra...
 
Så där blev vi sittandes lite handfallna inför det faktum att musiken inte skulle bli bättre än att det kom lite bra låtar mellan akterna. Men det gav oss en chans att prata ändå.
 
-Jag fattar inte, säger den kille till mig som jag sitter och pratar med. Hur kan dom sitta och skrika att någon är "Homosexuell".
Jag förstår hans fråga och den förvirring som kommer sig av att han precis har fått beskåda "Generation CP" (som jag efter diskution med Jonna kallar min egen generation) i fylle aktion.
En grupp män i min egen ålder har lite överförfriskade suttit på bussen på väg till festen och sjungit och skanderat som man ibland gör i gladavännerslag och då trimmat lite extra på en vän och tagit till sången (och jag försöker nu illustrera i ord) "Lalala...är homosexuell, är homosexuell, är homosexuell" allt till tonerna av "Yellow submarine" en sångramsa som jag hörde jätteofta förr speciellt på tillexempel fotbollsmatcher och liknande. Inget konstigt alls för mig men för den generationen som faktiskt på sätt och vis är mer bildade och mer känsliga(inget negativt) av den enda anledningen att dom har lärt sig respekt(för allt utom för äldre) för dom blir det här jättekonstigt.
 
Jag förklarar snabbt för "grabben" att han precis har beskådat den generation som inte lärde sig att respektera vissa saker utan allt som oftast använder lite fel ord vid fel sammanhang. Och att oturligt nog för oss i den generationen är det heller inget konstigt.
Jag menar vi som tycker allt är CP:t när något är fel eller dumt fast det är helt fel och ett tecken på en massiv okunnighet. Eller som hela tiden tycker att det heter negerboll och inte chokladboll och så vidare. Nu har vi börjat lära oss men ibland hänger vi bara inte med hela vägen.
 
-Men avslutar killen vad menar du med "annan generation?". Jag tittar förvånat på honom och skrattar.
-Hur gammal är du? frågar jag honom. Han svarar att han är född 1984 och jag ler och nickar, jaha du, då är jag mer än tio år äldre än du.
Hans förvånande min när han kommer på att både Robban och jag ändå är mycket äldre än honom får mig att le, och sen känner jag mig lite nöjd, jag menar...han trodde verkligen att vi var i samma ålder.
Signe honom säger jag, precis som generation "mormor Mait" skulle ha gjort....
 
 
Ja...
Så här såg vi ut, miss i nassen.
Och hur vi ser ut nu?
Jaha ni, det är tur att jag själv kan välja vilka bilder som skall få vara med här på lille bloggen haha....
 
Laters....
Till top