Över och under
- Jag vill så gääärna ha en samsung S8...snääälla....
Sedan vi var i Paris och såg den stora reklamskylten för Samsungs nya mobiltelefon Galaxy S8 hänga från en byggnad där vid Champs Elyses så har jag gått och funderat på det där med en ny telefon. Den gamla funkar visserligen men den är ju gammal(två år precis) och sedan är det ju den där aspekten att min nuvarande telefon allt som oftast blixtrar, flimmrar och pyser när jag skall ta kort.
Ja det är allt spännande varje gång jag skall ta upp den där telefonen och ta kort. Spännande och läskigt! Men så stod jag där bredvid Robban för någon dag sedan med rådjursögon stora som serveringsfat och tjatade likt en femåring som sett sin första "Bananasplit" eller nåt? Och att han precis tappat sin egen telefon i golvet och spräckt skärmen gjorde att jag även tog till några vuxna kommentarer om hur viktigt det är att ha en fungerande telefon när man är så sabla viktig och important som vi två faktiskt är!
Javisst och till slut...till slut stod vi där i Tele2 butiken och tittade på telefoner precis som för exakt två år sedan. Och att tillverkarna gör telefonerna på ett sånt sätt att de är bäst de första två åren har jag fattat för längesedan och att vi precis betalat färdigt på dom vi har var ju också en skräll i sig för nu, nu hade vi chansen att leva lite billigare ett tag.
Men så blev det inte för nu har vi varsin ny telefon och den sista frågan efter "rådjursögon" och femårsbeteende kvarstår...var det nödvändigt???
Det är inte ens två veckor sedan jag fick lön...
Den är slut i det avseendet att jag bara har pengar till mat.
Jag har köpt kläder och väskor och nu en telefon och visserligen betalar jag månadsvis på den men ändå.
Analysen är solklar och jag tänkte tyst för mig själv innan jag yppade det högt att jag lever över mina tillgångar och under min värdighet.
Nu är det inte så att jag inte tycker jag är värd sakerna och några behövde jag verkligen. Men det är under min värdighet att inte ifrågasätta på det sätt som jag alltid gjort och som nu verkar ha försvunnit.
En ny idé tog fart i hissen upp till lägenheten för en stund sedan och tanken var hissnande.
500 spänn...
Det var vad jag hade i veckan att leva på när barnen var små, med mat och kläder och busskort inräknat inte mycket eller hur?
En månad, en enda månad...
Jag tror inte jag klarar det tyvärr...
Håller kvar den tanken en stund medans jag funderar på vilken mat jag skall äta.
Ja...det är fredag nu. Dagen innan lördag och jag är gräsänka med allt vad det innebär, ni vet...fisa överallt, äta chips på Robbans sida av sängen, dansa naken till Alphaville, skita med öppen dörr(Jonna jobbar)
Ja och sen imorgon...jobb!!!
Laters...
Tänk på att 500 spänn på 90-talet är lite mer idag. ;)
Puss min vackra fru.