Vi har alla förutsättningar, så är det!

Livet / Permalink / 0
Idag har varit en dag då jag och Robban bytt lite klappar och köpt lite sånt som vi tänkt köpa men inte gjort.
Det blev både kläder lite Krimskrams växlat med mat och lite alkoholhaltiga drycker....
 
 
Javisst och några guldklimpar hittade iallafall jag och jag tänker att jag har sån tur som liksom bara kan köpa...
 
- Va??? stänger det nu?
Jag tittar på killen som står och snackar med vakten som står så fint i dörren till systembolaget. Jag ler för mig själv för jag kan riktigt känna den där känslan när man står där och ser det man vill ha men inte kan nå det bara för att man inte hade koll.
Ja, nu menar inte jag att jag brukar stå där utanför systemet just men det har ju hänt i andra affärer. Och det faktum att det står ett helt kompisgäng bakom den unga killen och suckar gör att jag själv får lite dåligt samvete för att dom nu möjligtvis får stå utan det dom ville ha imorgon när de flesta faktiskt ändå vill ha lite alkholhaltiga drycker....
 
-Eh...Robban. Fattar du hur dyrt vi kan sälja det vi har i våra påsar bakom ett hörn nu? Jag tittar på Robban med ett leende som går hela vägen runt nyllet....
Ja jag menar ju inte allvar men helt plötsligt förstår jag de människor som antagligen lever gott på det där med olaglig alkoholförsäljning. Som tur är jag inte en av dom och jag...jag är alldeles för egoistisk för att ens vilja sälja lite av det jag själv köpt haha...
 
Vi hinner med så mycket idag och när vi står i Jeansshopen får jag återigen en av mina sådana där "Usch vad bra jag har det" moment och en plötslig vilja att gå ut på gatan och sätta en av mina påsar i handen på bättre behövande känns stark.
 
Ja den där känslan har kommit rätt ofta de sista åren och det där med volontärarbete skulle ju kunna vara ett sätt att få ge tillbaka lite, men sånt där kräver ju lite och att ha nerver av stål är inte något jag egentligen saknar men året som gått har varit prövande på många sätt för även om jag klarat mina stålbad så ligger det som kallas "klimakteriet" och gnager i bakgrunden och även om jag i princip lärt mig att leva med det så är tiden inte mogen för sådant just nu, volontärarbete menar jag.
 
Visst har jag det bra och jag klagar inte. Faktum är ju att även om jag hade lite mindre förr så har jag ju alltid haft ambitionen att få det bättre. Jag menar jag har skaffat mig förutsättningar och gjort något med mitt liv. Det kan ju faktiskt alla.
 
Ja och det är kanske det man skulle göra? Gå ut i världen och mässa lite om att alla har förutsättningar menar jag, det gäller ju bara att ta vara på dom.
Ja det kanske skulle kanske hjälpa någon. Jag menar så att man inte fastnar i en verklighet man inte gillar, om så är fallet.
 
Ibland när jag får sådär dåligt samvete då går jag in på Youtube och lyssnar på musik och texter som personer skriver som har det så som jag själv lika gärna skulle kunnat ha det...så som vi alla lika gärna skulle kunna ha det. Och ni som nu brukar skita i de youtubeklipp jag lägger upp. Till er vill jag bara säga..klicka in och känn reggiebeatet och lyssna på texten för här är sägs så mycket sanning och det är saker som ingen får blunda för...
 
Så...
Välkommen till vår betong...
 
 
Japp och att så här före årets slut få vara lite så här fingerpekande kan ju tyckas lite lamt men ibland tycker jag ändå att man måste komma ner på jorden lite och inte glömma bort.  Och visst är det skönt att åtminstone några kan få utlopp för sin frusturation på det här sättet som killen i videon och vi då lyssnar ja..det är ju ännu bättre.
Eller hur?
 
Nähä...lördag kväll är här och jag skall gå och laga mat. Tomatsoppa blir det igen minsann och ja...jag gör min egen...igen.
 
Imorgon är det "Ring klocka ring" dags och om jag bloggar då? Det vet jag inte men jag tänker att tiden får ha sin gång och jag som den senaste tiden lyckats hitta det positiva i det mesta får imorgon slutprov och om jag lyckas? Ja det får ni höra om senare.
 
Ropen skalla kärlek åt alla...
 
Laters...

En lång promenad...

Livet / Permalink / 0
Efter en trevlig kväll nere på en av stadens pubar sitter jag nu här. Egentligen hade jag tänkt skriva ordet paus med stora bokstäver men känner ändå att jag har lite att förtälja om mitt fabulösa och anspråkslösa lilla liv...
 
Först Robban...
 
 
Ja han tog sig ju hela vägen hem och kom i mål som den duktiga cyklist han är.
I ca. 12 timmar var han ute och även om tiden kan tyckas lite tilltagen för en sådan som han så är det ju så att vinter Vättern innehåller lite mer feelgood än den vanliga "Vätternrundan" med både lunch och fika stopp längs vägen.
Och som jag sa igår att även om han själv tvivlade så tvivlade aldrig jag och jag fick rätt eftersom....han gled ända in i måååål...som en gammal sport reporter en gång skrek i TV.
 
Vidare så har dagen förflutit med följande innehåll. Jag har vandrat hemmifrån och gått hela vägen upp på Huskvarna berget och tittat på utsikten. Jag har passerat motorvägar, Ekhagen och nedre delen av mitt barndoms Öxnehaga samt gått förbi pizzeria Majstången(som funnits alltid) och sen vidare till Smedbyn och Slottsvillan för att sedan hamna vid Glupafallet...eller nej...jag menar Huskvarna fallet och sen...ja sen kom återigen Taxi Eriksson och hämtade mig.
 
En och en halv timme gick jag och det samtidigt som jag grät eftersom jag fick för mig att lyssna på P3 Dokumentär som idag handlade om Branden på stadshotellet i Borås.
Varför jag valde just det avsnittet?
Jaa...ibland vet man inte riktigt varför man väljer saker och inte var det bättre än igår när jag lyssnade på massakern i Utöya
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ja och sen var det dusch och en ner på stan igen och där dagen till ära...en liten drink.
 
 
Ja...en Cosmopolitan och god var den också.
Vi satt och fes bort en stund och jag kan idag erkänna att jag nog inte har någon analys mer än att jag vet hur viktigt det är med brandsäkerhet på hotell och hur illa det kan gå om det inte är det, och att hur lång tid det än går så är det ändå lika hemskt.
 
Nu skall jag sätta mig på min nya favoritplats i soffan och softa.
 
 
Nice as Ice(bara för att det rimmade).
 
Kram Alla
 
Laters...

Tvångströjan...den är nog min ändå...

Livet / Permalink / 0
Cykling ja...
Min man gick upp i ottan och iklädde sig i de kläder han så noga lagt iordning i köket tillsammans med allt det andra som behövs när man skall göra galna saker som att cykla runt Vättern på vintern. Jag tänkte ett tag att jag skulle hjälpa till men tänkte sen att han skulle bli förnärmad av att hitta en tvångströja bland sina fina cykel prylar...
 
 
 
Ja han ser ju onekligen ut som tagen ur en sciencefiction film och han såg oförskämt pigg och lugn ut när jag sömndrucken hindrade honom från att gå eftersom jag ju var tvungen att få ett foto på galenskapen(som jag kallar det).
 
Nu sitter jag här 12 timmar senare och vad jag vet har han passerat Gränna. Och även om det vid ett tillfälle lät lite gnälligt eller ja...lite tröttigt och en vink om att det kanske skulle bli bilen in i mål så tror jag att han ändå gör som han brukar och liksom bara avslutar det han påbörjat och kör cykelracet fullt ut...eller bragden ut(som han kallar det) och jag håller med.
 
Japp jag hade aldrig klarat det och man ska ju inte kasta sten i glashus och den där tvångströjan...den hade man fått sätta på mig om jag skulle antyda att jag velat följa med de 300 kilometrarna runt vår lilla göl...
 
Vidare har jag ikväll varit på bio och sett "The greatest showman" och mitt uttryck se och le fick en helt annan mening. Eller ja...om man googlar "se och le" kommer The greatest showman upp för det var en av de bästa musikalerna jag sett på länge.
 
 
Missa inte!
Speciellt inte på bio då det är en storslagen film med många bra kameraåk och vackra scener...
 
Nu är det dags att avsluta för dagen.
Jag måste förbereda för min mans hemkomst och för kvällen som den är. Jag är ledig och skall njuta och sen när jag njutit...då skall jag träna.
 
Japp...inget konstigt alls...
 
Mot fredag och förestående nyårshelg.
 
Laters...
Till top