Svarta tajta jeans...

Livet / Permalink / 0
 
Ja så låg det då där... innanför dörren när man kom hem.
Det oranga brevet som innehåller en bit av din framtid.
Jag tittade på det en stund och funderade på om jag ens skulle öppna det.
Till slut bestämde jag mig ändå för att öppna och när jag läst färdigt och fått klart för mig vad min utdelning skulle bli så tänkte hjärnan att ja...jag är nöjd med lite över tio tusen i månaden om jag slipper jobba.
Det enda problemet med dom tankarna var ju förstås att jag behövde fylla 61 år först...
 
-Anna är det här dina byxor?
Robban står i sovrummet och håller upp ett par svarta jeans. Jag synar dom och avfärdar dom som "pojk" jeans och säger att nä...det där är inte mina byxor.
Det någon vecka och byxorna liksom bara ligger där på Robbans stol. Jag tittar på dom då och då och tänker att nä...det är inte mina.
 
-Anna hur var det med byxorna? Var det verkligen inte dina. Robban står åter i sovrummet och håller upp byxorna framför näsan på mig. Neeej...tänker hjärnan och jag svarar trött.
-Nä..dom är inte mina har jag sagt. Prova dom då om du nu undrar så får du se, det är säkert dom där byxorna du hade som var för korta.
Jag tänker att eftersom Robban hittade dom långt in i sin garederob så måste de ju vara hans.
Sagt och gjort han tog på sig byxorna och jag stirrade på honom en stund innan jag,mitt ansikte, själen och hjärnan skrattade så vi dog. För synen av Robban i ett par Jeans som på honom mer liknade ett par "tjejiga" tajts var oslagbar...
 
 
Haha..alltså jag dör...
Och även om jag inser att det inte är hans byxor så är jag så glad att han tog på sig dom hela vägen för vi förstod redan när jag drog dom över vaderna att nä...det var inte hans.
Frågan är nu vems byxorna är för jag hävdar fortfarande att dom inte är mina.
 
Lite märkligt är det allt. Men jag tänker att det antagligen är så att Robban kanske lever ett liv som jag inte känner till. Ett liv som innehåller väldigt tajta jeans....
Ja och det är ju bra att vi har så mycket kläder som bara ligger och skräpar här hemma. För när vi blir gamla och gråa...då kommer vi inte att ha några pengar.
Det har jag sett i det orangea brevet som damp ner i min brevlåda idag.
 
Men visst...det är då och nu är nu och imorgon är det onsdag och återigen har en vecka liksom bara kommit och glidit på och man har ingen riktig koll på tiden.
Så...dags att ta fram "nana korgen" och sova.
 
Sist ändå...
Jo...jag googlade och sökte på youtube för att kunna förklara för er varför jag använder ordet nana korg.Jag menar som en liten förstärkt förklaring.
Som den här...
Det är det en av hundarna i filmen "Lady och Lufsen" säger om korgen som kattungarna rövas bort i. Han hittar den och gör den till sin nana korg.
Jag hittade tyvärr inget online som förklarade eller visade det(fast det gick ju bra ändå) men däremot så kan jag nu berätta här på bloggen innan jag lägger mig min "nana korg" att på facebook...där finns det en person som heter just det...Nana Korg....haha...världen är för rolig....
 
Puss och kram
 
Laters....
Till top