När man är en särkrivning...

Livet / Permalink / 0
 
Ja här sitter vi och dricker Hugo.
Livet leker och för min ena dotter och hennes ohängda man så är det dags för semester.
Ni vet det där man lever för och strävar efter lika mycket som pengarna som kommer i och med att man lever och jobbar och...lever...
 
Hugo ja...
Det är en drink som vi upptäckt nere på kvarterskrogen och ibland när man går förbi då liksom bara längtar man efter en Hugo. Och sen kommer åter funderingar på...om man blivit alkis?
 
Så är det naturligtvis inte. Men visst nu sitter jag här och slirar lite på tangenterna för efter två hugo då går man inte iväg och spelar plockepinn direkt.
 
-Du får vara som jag...smyg intelligent.
Jag pratar med en arbetskamrat om ditten och datten och om det där med att ibland känna sig nödbädd att inte vara den man är hela vägen i vissa lägen. Sorgligt nog så är det ibland bättre att inte visa hela sin intelligens för mänskligheten för man blir bara kallad besservisser och lillchef då.
Men när jag sedan går från jobbet börjar jag flina lite för mig själv över det här med skämt om särskrivning i vårt svenska språk och då kommer jag helt plötsligt på att jag...jag är bitvis!
 
Ja ni vet skämt som typ " Ring på klockan så kommer vår kassa personal" och andra roliga saker.
 
I mitt fall är det där med särskrivning jobbigt. Jag menar att jag har svårt med det och skulle kunna vara en sådan som alla andra skrattar åt. Och jag som skriver och bloggar var och varannan dag måste ofta rådfråga och Robban får rätt ofta frågan om man skriver ihop det här eller det där.
 
Men bitvis då?
Vad har det med saken att göra?
Jo jag har ju alltid varit sådan att jag liksom tonat ner mig själv för att inte verka för mer än andra. Många gånger har jag liksom lagt saker i händerna på människor i min närhet för att på något sätt få vara ifred och göra mitt samtidigt som jag gett dom chansen att glänsa.
Ja så har det verkligen varit...på riktigt. Naturligvis inte varje dag och varje sekund men det händer och jag vill då säga till alla så här lite i lullighetens tecken att jag Annalysen...jag är bit vis...alltså vis en bit i taget(fast ändå inte).
Nu var det inte lika roligt som kul glass men ändå...
 
Japp tack för härllig analys Anna...
Tack mig själv...tack...
Och tack Hugo...
Haha...jag är bitvis..
Fast å andra sidan är det slut med det nu för jag ska bli "super bäst" haha...eh näe..då blir jag ju alkis!
Suck...
 
Kanske skulle tagit två Hugo till och liksom bara...somnat lite.
 
Men till livet.
Idag är det fredag och jag fredagsmyser för tillfället med mig själv och youtube. Musiken dånar och jag hånar...eh...nä, inte riktigt men jag sitter här och jag tittar på olika "videos" och jag analyserar och kommenterar(för mig själv) och så plötsligt kommer jag på mig själv med att tycka om Taylor swifts, Shake it off... märkligt.
 
Vamos...
Ja lite slirigt idag och så blir det ju. När man möter Hugo menar jag.
Men jag går till sängs nu med en film om sliskig kärlek(vet inte vilken än) och bara sover in lördagen med allt vad det innebär och har jag otur...då blir jag väckt av ännu slirigare man som är ute och firar med Hugos kompisar öl och sprit...
 
 
Hejdå Macken...ses imon!
Då ska jag springa, simma och...leta checkpoints, förhoppningsvis iallafall haha...
 
Laters...

Allt om inget... Och skrivkramp.

Livet / Permalink / 0
 
Broccoli ja...
Snart växer det väl ut genom öronen eller ur andra ställen på kroppen...
Men det är ju så gott och här är min favorit, den med vitsås, köttbullar och massa citronpeppar och sist men inte minst cayennepeppar...
 
En rätt bra rätt i det avseendet att det är både lite kalorisnålt och inga kolhydrater etc, etc...
Ja och det är ju det man vill åt nu så här på sommaren och visst hade det varit bättre om man levt lite mer så här hela våren istället för att börja precis innan sommaren som jag gjort.
Men det är ju lite så i livet. Man tänker att man ska men gör sedan tvärtom. Iallafall jag...ibland.
 
Fast min löpning tar sig och jag och Robban ska åka och simma eftersom det är någon som skall göra så där galna saker som en halv Iron Man, och nu är det bara en och en halv vecka kvar och sist jag så honom simma var ungefär samtidigt som jag såg tomten.
 
Men han är ju så målmedveten mannen så jag har inga som helst tvivel på att han tar sig runt och det på rätt hyffsad tid. Själv tänker jag som faktiskt om ni kommer ihåg hade planer på att själv delta, sitta vid sidan om och vara lite avundsjuk samtidigt som jag hejar på  sittandes i en brasse stol om det är fint väder drickandes på något gott och njuta av livet vid sidan av alla dessa hurtiga som ändå kommer att vara värdiga all stolthet som kommer med den här sortens bravader.
 
Ja och för Robbans del är det nu hela fyra år sedan han var i Kalmar och gjorde en hel Iron Man.
Han simmade, svalde vatten och cyklade och spydde för att sedan springa och spy.
Allt i en enda härlig röra.
Men när det var över och han var i mål...då var han på riktigt bäst...i hela världen som är min!
 
 
Ja och här är han dagen innan och det försvann ungefär sju kilo på en dag och om det var värt viktraset?
Kanske inte för honom men en annan undrar ju?
Nä...inte värt.
 
Men som sagt en och en halv vecka kvar och för honom är det inte läge att käka broccoli med vitsås!!!
 
Dagen då?
Jodå, efter en natt med två timmars sömn så är jag ändå fortfarande på benen och jag tänker att man kan mer än man tror ibland. Jag vilade förstås lite efter jobbet men hann inte mer än tjugo minuter för Robban kom som tur är hem och drog med mig till stan och matmarknaden.
 
Matmarknaden ja...vilket fenomen och en fin kväll som denna så hade hela socknen hittat dit.
Och där stod vi...
Först i kö till bankomaten och sen när vi vände oss om(typ) blev vi ståendes och tittade på köerna till de olika matstånden en stund innan vi drog till Mr Rice och åt.
Synd egentligen för det ser ju så trevligt ut.
 
Jag känner att livet ter sig lite mediokert för tillfället och det är lite tråkigt faktiskt. Analyser finns men inga som man kan vädra för tillfället.
 
Men nu sitter jag här och jag skall plocka undan lite och förbereda för morgondagen då våra små Japaner kommer hem. 
Tre veckor kom och gick och det är så skönt att de kommer hem samtidigt som man blir påminnd om hur fort tiden går.
Så här får ni lite filmer från Japan. Och här får vi live bilder från deras besök på Universal Studios och som jag sa,  en viss liten häst får akta sig när han kommer hem för jag...jag heter Bert-Märta och Nils-Erik... I´m coming for you haha...
 
 
 
Japp som ni ser en uppstoppad dalahäst har en rikligare liv än mig och jag som är en vuxen mogen kvinna säger...
Det är så himla fuskigt, må du sätta en sushi i halsen och hosta...
Fast visst han ser ändå lite gossig ut och han förtjänar faktiskt sin resa, jag menar han har ju faktiskt bara stoppning i hjärnan...stackarn...
 
Nähä nane dags och jag måste sluta skriva att vi hörs imorgon när jag inte håller vad jag lovar.
Så jag säger.
Blixtar och starkt sken...nu går jag och käkar östrogen!
 
Laters....
 

Stursk, sturskare, sturskast...

Livet / Permalink / 0
 
 
Ja idag har det varit en dag med mycket och inget....
Vissa dagar känns det verkligen så och jag har återigen fått mycket gjort och det börjar ändå kännas bra och jag börjar få ordning på saker och ting både här och där i livet.
Men så händer det saker som man liksom inte räknat med och även om man är van vid att allt går i ett huj så blir man ibland lite för överaskad och jag som idag kände mig duktig gjorde det i ungefär tio minuter och sen föll jag platt som en pannkaka och pang så blev allting svart.
 
När man har en bra dag i livet då kan det vara så att man blir lite stursk. Ja ni vet ordet som betyder...hm...vänta på det...googlar också...ingen kan veta allt...ja här kommer det...uppstudsig.
Ja ni vet man svävar på små moln och tycker att man är rätt bra faktiskt och så plötsligt så står man där och har varit stursk utan att mena det eller ens veta om det.
Det är ofta jag tänker att så fort man blivit lite stursk då brukar allt gå lite åt skogen och jag tycker nog att det gjorde det lite idag även om jag inte har varit dum eller så.
 
För att göra en lång historia kort.
Idag tänkte jag sist och frågade sen...?
Eller...
Idag tänkte jag först men pratade innan...?
Ja hur eller hur så efter en bra dag med mycket så blev det sist inget bara för att man ville mer och inte tänkte först.
Haha...det här blir inte alls bra och jag tänker att det här med att förklara sig när man inte behöver det är så dumt och så typiskt mig.
Jag har egentligen inte sagt något dumt idag jag har liksom bara inte tänkt på hur jag uttryckt mig.
Imorgon bär det av till ställe för att be lite om ursäkt för klantigt beteende men med en förklaring om hur jag egentligen menade.
 
Japp och med detta konstiga inlägg som inte leder någon vart mer än till min egen insikt så vill jag bara säga att jag är glad för att jag äntligen fick använda mig av en bild från "Villfarelser" för jag tittar ofta på dem och tycker de är så roliga.
 
Idag kändes livet nämligen lite så här...
 
 
Haha...
 
Ja det blev ju lite annorlunda idag och det kan bero på att det faktiskt är måndag och att det imorgon är tisdag och att det sen är onsdag och att det sen inte är semester...men visst den kommer och antagligen fortare än man hinner med :-)
 
Ja och det där med positivitet är ju något som jag faktiskt den sista tiden hittat i livet och jag har hållit så hårt i det positiva så jag blev nog som ni ser här ovan lite över speedad och slutade tänka en liten stund.
 
Men I´l be back som en super galen övermänsklig robot sa en gång, och imorgon är jag tillbaka i livet med mer positivitet ja, ja, ja....
 
Lite mer ordning på torpet då.
 
Läjters...
Till top