När man är en särkrivning...

Livet / Permalink / 0
 
Ja här sitter vi och dricker Hugo.
Livet leker och för min ena dotter och hennes ohängda man så är det dags för semester.
Ni vet det där man lever för och strävar efter lika mycket som pengarna som kommer i och med att man lever och jobbar och...lever...
 
Hugo ja...
Det är en drink som vi upptäckt nere på kvarterskrogen och ibland när man går förbi då liksom bara längtar man efter en Hugo. Och sen kommer åter funderingar på...om man blivit alkis?
 
Så är det naturligtvis inte. Men visst nu sitter jag här och slirar lite på tangenterna för efter två hugo då går man inte iväg och spelar plockepinn direkt.
 
-Du får vara som jag...smyg intelligent.
Jag pratar med en arbetskamrat om ditten och datten och om det där med att ibland känna sig nödbädd att inte vara den man är hela vägen i vissa lägen. Sorgligt nog så är det ibland bättre att inte visa hela sin intelligens för mänskligheten för man blir bara kallad besservisser och lillchef då.
Men när jag sedan går från jobbet börjar jag flina lite för mig själv över det här med skämt om särskrivning i vårt svenska språk och då kommer jag helt plötsligt på att jag...jag är bitvis!
 
Ja ni vet skämt som typ " Ring på klockan så kommer vår kassa personal" och andra roliga saker.
 
I mitt fall är det där med särskrivning jobbigt. Jag menar att jag har svårt med det och skulle kunna vara en sådan som alla andra skrattar åt. Och jag som skriver och bloggar var och varannan dag måste ofta rådfråga och Robban får rätt ofta frågan om man skriver ihop det här eller det där.
 
Men bitvis då?
Vad har det med saken att göra?
Jo jag har ju alltid varit sådan att jag liksom tonat ner mig själv för att inte verka för mer än andra. Många gånger har jag liksom lagt saker i händerna på människor i min närhet för att på något sätt få vara ifred och göra mitt samtidigt som jag gett dom chansen att glänsa.
Ja så har det verkligen varit...på riktigt. Naturligvis inte varje dag och varje sekund men det händer och jag vill då säga till alla så här lite i lullighetens tecken att jag Annalysen...jag är bit vis...alltså vis en bit i taget(fast ändå inte).
Nu var det inte lika roligt som kul glass men ändå...
 
Japp tack för härllig analys Anna...
Tack mig själv...tack...
Och tack Hugo...
Haha...jag är bitvis..
Fast å andra sidan är det slut med det nu för jag ska bli "super bäst" haha...eh näe..då blir jag ju alkis!
Suck...
 
Kanske skulle tagit två Hugo till och liksom bara...somnat lite.
 
Men till livet.
Idag är det fredag och jag fredagsmyser för tillfället med mig själv och youtube. Musiken dånar och jag hånar...eh...nä, inte riktigt men jag sitter här och jag tittar på olika "videos" och jag analyserar och kommenterar(för mig själv) och så plötsligt kommer jag på mig själv med att tycka om Taylor swifts, Shake it off... märkligt.
 
Vamos...
Ja lite slirigt idag och så blir det ju. När man möter Hugo menar jag.
Men jag går till sängs nu med en film om sliskig kärlek(vet inte vilken än) och bara sover in lördagen med allt vad det innebär och har jag otur...då blir jag väckt av ännu slirigare man som är ute och firar med Hugos kompisar öl och sprit...
 
 
Hejdå Macken...ses imon!
Då ska jag springa, simma och...leta checkpoints, förhoppningsvis iallafall haha...
 
Laters...
Till top