Mina barn och andras ungar...
Ja där satt jag i godan ro igår morse och läste tidningen och så plötsligt fångar en artikel min uppmärksamhet. När jag kommit några rader in, blir jag tvungen att gå och hämta ett glas vatten och dricka lite så jag som sig bör kunde spotta ut det i ren förvåning.
En förvåning som försvann lika fort som ordet uttalas för allt förbyttes snabbt till ren och skär...stolthet....
-Mamma hon gick till cheferna och sa att jag inte klarar av uppgiften och att projektet håller på att glida mig ur händerna...
Kim kör bilen och pratar på medan hon rattar dit vi ska.
Vi är påväg ut i skogen för att leta checkpoints och jag som tittar på en karta för att hitta vart vi ska, tittar nu frågande på henne. Hon fortsätter och berättar om hur hon kallat till alla möten i världen och hur hon har försvarat sitt projekt med gamingburen och hur vissa chefer sagt åt henne att det är ju bara att lägga ner för det kommer aldrig att funka.
-Mamma...jag är så trött på folk. Hon hade minsann berättat för den nya tjejen som av någon anledning börjat ifrågasätta hennes projekt att backa.
Jag lyssnar och bilden av lilla Kim och den stora trappan kommer tillbaka, bilden som så ofta poppar upp när jag tittar på min äldsta dotter.
Sen dyker en helt annan bild upp av lilla Kim och den här gången sitter hon i en skoaffär med blöta och kalla fötter, vi vuxna surrar runt henne helt förtvivlade över att vi inte märkt att hon i snön och slasket har skor som så trasiga att dom läcker som såll.
Vi har inte märkt något för Kim har inte klagat eller gnällt, inte förrän vi varit ute ett bra tag.
Ognällig som få och styvnackad som en oxe.
När jag sen sätter ihop dom två bilderna ja...då blir den stora bilden så klar av hur okonstigt det är att Kim lyckas med det hon företar sig. Sen tänker jag på den dumma tjejen på Kims jobb och på hennes chefer. Jag tänker att de kämpar förgäves och jag säger bara, lycka till...lycka till med att ens försöka ta ifrån min dotter det hon lagt sin själ i...
Japp och med det sagt så vill jag bara tillägga att på torsdag kommer hennes gamingbur att uppenbara sig här i stan och alla ni som älskar dataspel och gamingvärlden som omger det. Alla ni kommer att få er släng av sleven eftersom det kommer att vara en massa spännande saker som sker där för det...det har Kim sett till!
Ja så är det ju så håll utkik och gå gärna dit och kolla.
Och borta i Japan...
Ja där har Nils-Erik varit på ett Mumin café...
Suck...sabla häst...
Men Jonna och de andra verkar ha den bästa tiden och jag tänker att Jonna som innan resan och under resan lotsar sina vänner säkert genom Japan och som förmanat och hjälp dom så mycket hon kan för att det skall bli en bra resa för alla och Kim som gör sitt projekt i samma anda, jag tänker att dom båda är så fruktansvärt duktiga och målmedvetna.
Och jag som stoltaste mamman, jag säger bara...
Mina barn är bäst och andras ungar...ja dom är nog också bra, men dom är inte mina!!!
Laters...
Får man vara en stolt mormor också för det är jag ju.