Sam och Frodo, Frodo och Sam...

Livet / Permalink / 0
 
 Ja vad ska man säga...
Ingenting om ni frågar mig!
Men då är det ju tur att jag skriver istället haha...
Annars hade det blivit lite tomt på bloggen, eller hur?
 
Ja det kan allt behövas lite skrivterapi idag. Och ni som nu undrar vad det handlar om skall här få en förkring.
 
För sexton år sedan och mer började jag min bana som arbetsledare och husfru.
När jag första gången blev tillfrågad tvekade jag i en sekund men sen körde jag på med skräckblandad förtjusning. Och ja, jag var livrädd!
 
"Men, det är ju bara ett vikariat. Och om jag inte gillar det så kommer ju min företrädare tillbaka snart. Jag menar vad kan egentligen hända?"
 
Så tänkte jag då och sen resonerade jag lite mer med mig själv ett tag... Ja jag får ju lära mig något nytt det kan ju vara både bra och nyttigt.
I det privata hade jag gjort en helomvändning och var plötsligt ensamstående mamma med varannan helg fri. Dessutom hade jag träffat en man och allt var nytt och märkligt så varför inte bara göra livet ännu märkligare...?
 
Det var jättekämpigt och lite hemskt faktiskt, och när vikariatet var slut var jag också slut och lättad.
Men bara en kort tid därefter blev tjänsten ledig på riktigt och av någon anledning som jag inte kan förklara så kände jag någonstans att det här var för mig. Även om det var det värsta jag gjort i mitt liv hittills.
Men jag ville inte vara ensam. Jobbet som det är, är inte gjort för ensam. "Man måste ha någon att bolla med.."
tänkte jag.
Jag funderade ett tag runt det hela och så plötsligt hörde jag att en kollega visat intresse för tjänsten och då tog jag mina idéer och travade fram till chefens dörr och knackade på.
Han lyssnade och så helt plötsligt var jag husfru igen med någon vid min sida.
Det gick bra men min kollega som pendlade från "Långtbortistan" och tillbaka sökte sig vidare, och så plötsligt stod jag där ensam ändå...
Jag fick panik men mindes plötsligt en tjej som jag träffat på en fest. Hon var nyinflyttad i vår stad och sökte jobb. Hon hade varit inne hos mig och provjobbat en stund men hade till slut hittat jobb någon annastans.
 
Så...för femton år sedan lyfte jag luren på gott och ont och ringde upp tjejen, för så vitt jag minns så hade hon jobbat som husfruassistent på annat håll. Det måste ju bli perfekt?
Och det blev det!
Och det var det!
I femton år har vi jobbat tillsammans i vått och torrt och inte vikit oss för något.
När någon skrikit ansvar har vi kommit springande sida vid sida och tagit ansvar. Vi har puttat varandra framåt och stöttat och bollat.
Sam och Frodo, Frodo och Sam. Båda har vi skiftat karaktär efter den andres behov.
Den ena har drivit frammåt när den andre halkat efter och tvärtom.
Som jag sa...perfekt...
 
Men nu är det slut.
Ja inte helt för vi är ju båda vid liv, men jobbmässigt så är det över och det är allt lite(eller skitmycket) sorgligt.
Idag gick E vidare och hon kommer att få det så bra!!!
Det kommer jag också. Men det kommer att ta tid att vänja sig. Runt mig finns så många fina människor och jag som nu har haft femton år på mig att bygga upp min roll är trygg i det jag gör och det har jag E att tacka för.
Tack E...tack...
 
Jag har redan hunnit sörja ett tag och har bara lite kvar innan jag är i hamn. Imorgon är en annan dag och jag har så påpassligt anmält mig till ett branschevent som passar mig och som hjälper till när jag ska på avvänjning.
Jag har gråtit lite och magen river men det går över tyvärr.
Tyvärr???
Vadå tyvärr?
Ja ibland vill man ju inte att saker och ting skall ta slut och man önskar att den goda fen liksom bara skall komma och ställa allt till rätta igen.
 
Imorgon skall vi dock träffaa. Vi och en hel bunt goa och glada skall fira att E äntligen har slutat haha...
Eh..nä inte riktigt så men vi skall ha lite AW och lajja lite.
Vilket perfekt tillfälle.. då kan man bli lite på lyset och fulgråta utan att någon tycker det är konstigt. Bra va?
 
Oj shit, nu blev det långt.
Jag tar och nanar och gör mig redo för morgondagens äventyr.
The show must go on och jag, jag must go on to.
 
Ha en trevlig fortsatt natt. Ja det blev riktigt sent idag men så är det när man drar sig för att skriva.
Imorgon blir det kanske inget av den enda anledningen att jag tar en paus.
Eller inte.
Vem vet?
 
Laters...
 
 
 

Film avbrott...

Livet / Permalink / 0
 
Ja ni fattar?
Jag har inte tid, och att denna film som jag var lite skeptisk emot
ändå fann mitt hjärta(poetiskt va?) var ju tur, eftersom den är bra...
 
Jag lämnar denna dag åt sitt öde och tänker att det är bättre att det blir imorgon.
Vi hörs och jag, jag återgår nu till ett liv i säng.
 
Kram Alla
 
Laters...
 

För fet för ett fu...

Livet / Permalink / 0
 
Ja nu tycker inte jag att jag är för fet för ett fuck men lite för trött för ett kort tycker jag nog att jag är och när jag tagit 20 stycken på mig och bakgrunden av min nya bloggstudio så gav jag upp och tänkte att ja, vem är egentligen pigg varje dag....
 
Nä så är det väl och jag som nu är inne på min typ femte dag av "gud vad jag är trött gnäll" tänkte att varför inte bara ta och sluta.
 
Idag har jag haft intervjuer och det nya i arbetslivet är att man inte längre intervjuar för jobb utan att man säljer in sig själv och sin arbetsplats. Man måste måla upp en bild på hur man skall se på sig själv och sin arbetsinsats in i minsta detalj. Det är också bra om man berättar vilka möjligheter som finns till karriär och hur man når dit om man bara visar framfötterna. Och sen det viktigast av allt...hur man gör det så fort som möjligt.
 
Ja så har det varit idag och att min yrkesroll är lite svår i tider då "alla" vill jobba hårt men helst på sina egna vilkor det har jag fått bevisat.
 
Jo så är det ju och imorse tänkte jag att ja...det är lite extra smink på och proper klädsel som gäller. Man får inte se gammal ut och det kan också vara en fördel att se lite extra hipp ut när det kommer unga och söker jobb.
Haha...jag är så lost.
Det hela gick ändå bra och den vanliga blandningen av " jag dyker inte upp alls" eller "jag är sjuk" blandades med gullig och osäker och stabil.
Alltså det är inte lätt det där med att gå på intervju och jag tänker att man sitter allt för oofta på sidan som man måste känna med och för.
Ja och imorgon fortsätter processen och jag, jag fortsätter att försöka se hipp ut haha...
 
Yepp, så är det och imorgon är det onsdag lille lördag och jag som den människa jag är tänker ta mig en styrke tår i tanken och liksom bara kriga vidare.
 
Men innan jag avslutar så vill jag visa hur det såg ut tidigare ikväll på andra sidan stan.
Angående att vara trött då...
 
 
Japp hon är lite sjuk idag Kim och det är tur att hon har fotvärmare så hon inte fryser om tossingarna.
 
Och med den illustrationen av mitt sinnestillstånd(jag sa aldrig trött) så avslutar jag och går och lägger mig i en säng nära mig själv.
 
Vi ses imorgon och då, då skall jag fortsätta öva på att bli fröken bekymmersfri...mycket bra förmåga att ha om man skall prata för sig själv och andra.
 
Ha det så gött nu och kram
 
Laters...
 
Till top