Att bli äldre är oundvikligt men inte något jag önskar...
Ja jag hade det på känn när jag i söndags på kvällen vandrade ensam där vid Vätterns strand.
Jag tänkte att nu, nu tar det nog ett tag till nästa gång...
Så blev det och så är det för även om värmen är kvar på sitt vis så återhämtar sig nu landet på Sverige vis med regn och sen...lite mer regn.
Faan...hur ska jag göra nu???
Klockan är strax efter 06:00 och jag sitter på toaletten. Natten har varit helt okej och jag har nog ändå sovit som en stock. Jag känner mig inte utvilad men blir det ändå av tanken på att jag nog sovit bra.
Men där sitter jag nu på toaletten och kommer ingen vart. Jag har precis byggt lite nallar(skitit på ren svenska) och min rygg som gjort ganska ont dom sista dagarna hindrar mig nu från att göra den där rörelsen som behövs för att kunna torka.
Ja nu blev det väl ändå lite äckligt och..sånt där håller man väl för sig själv, kanske?
Så kan det ju vara men jag som suttit och lyssnat på min 80 tals musik i några dagar vill nu påskina för världen att jag som 70 talist nu är på väg att bli lite "old" och att kroppen inte beter sig som vanligt har man ju märkt men att hamna i den situationen som jag gjorde imorse det önskar jag ingen. Nog för att det är genomlevbart men det var också den lamaste känslan jag haft sen jag kissade på mig på gården när jag var nio.
Jag kände mig så hjälplös bara...
Jag vill verkligen inte bli gammal eller äldre om det kommer bli så här.
Så är det bara och jag känner härmed med alla som behöver den där hjälpen som man inte behövde förr och som gör att man bara vill sjunka genom golvet.
Och jag förstår helt plötsligt killen i den där boken "Livet efter dig" ja, jag tror det var så den hette. Han blev total förlamad i en olycka och deprimerad och hela boken gick ut på att han ville dö eftersom han inte tyckte att det var värdigt att leva när man hela tiden var tvungen att få hjälp med allt.
Nu gick det bra för mig ändå och jag skall sluta gnälla men de tog mig typ tio minuter att lista ut hur jag skulle göra där på toa...
Det finns dom som har det värre och jag är ändå glad över att det nu ikväll känns bättre i ryggen. Imorgon är det dags för en löptur igen och jag tänker på mamma Gunnel vis att om jag bara får blodet att pumpa runt och rör på mig så läker jag ihop som Wolverine på sekunden och sen när jag läkt klart då kan jag skita hur mycket jag vill haha...eh...ja..
Lite mognad kanske är på sin plats nu och jag tänker att livet får rasa vidare mot onsdag och annat.
Kanske behöver jag lite riktig terapi nu efter dagens inlägg och om någon mer behöver så kan vi kanske söka hjälp tillsammans.
Ja och någon har nog rätt i att man inte behöver analysera allt men den personen är ju inte jag så...
Nä så är det ju och jag fortsätter nu livet med att vila ryggen lite till för sen, sen får det vara nog...
Solen lyser nu utanför mitt fönster. Jag kanske går en sväng eller så lägger jag mig framför TV:n och liksom bara...myser lite.
Laters...