Att bli äldre är oundvikligt men inte något jag önskar...

Livet / Permalink / 0
 
Ja jag hade det på känn när jag i söndags på kvällen vandrade ensam där vid Vätterns strand.
Jag tänkte att nu, nu tar det nog ett tag till nästa gång...
Så blev det och så är det för även om värmen är kvar på sitt vis så återhämtar sig nu landet på Sverige vis med regn och sen...lite mer regn.
 
Faan...hur ska jag göra nu???
Klockan är strax efter 06:00 och jag sitter på toaletten. Natten har varit helt okej och jag har nog ändå sovit som en stock. Jag känner mig inte utvilad men blir det ändå av tanken på att jag nog sovit bra.
 
Men där sitter jag nu på toaletten och kommer ingen vart. Jag har precis byggt lite nallar(skitit på ren svenska) och min rygg som gjort ganska ont dom sista dagarna hindrar mig nu från att göra den där rörelsen som behövs för att kunna torka.
Ja nu blev det väl ändå lite äckligt och..sånt där håller man väl för sig själv, kanske?
Så kan det ju vara men jag som suttit och lyssnat på min 80 tals musik i några dagar vill nu påskina för världen att jag som 70 talist nu är på väg att bli lite "old" och att kroppen inte beter sig som vanligt har man ju märkt men att hamna i den situationen som jag gjorde imorse det önskar jag ingen. Nog för att det är genomlevbart men det var också den lamaste känslan jag haft sen jag kissade på mig på gården när jag var nio.
Jag kände mig så hjälplös bara...
 
Jag vill verkligen inte bli gammal eller äldre om det kommer bli så här.
Så är det bara och jag känner härmed med alla som behöver den där hjälpen som man inte behövde förr och som gör att man bara vill sjunka genom golvet.
Och jag förstår helt plötsligt killen i den där boken "Livet efter dig" ja, jag tror det var så den hette. Han blev total förlamad i en olycka och deprimerad och hela boken gick ut på att han ville dö eftersom han inte tyckte att det var värdigt att leva när man hela tiden var tvungen att få hjälp med allt.
 
Nu gick det bra för mig ändå och jag skall sluta gnälla men de tog mig typ tio minuter att lista ut hur jag skulle göra där på toa...
Det finns dom som har det värre och jag är ändå glad över att det nu ikväll känns bättre i ryggen. Imorgon är det dags för en löptur igen och jag tänker på mamma Gunnel vis att om jag bara får blodet att pumpa runt och rör på mig så läker jag ihop som Wolverine på sekunden och sen när jag läkt klart då kan jag skita hur mycket jag vill haha...eh...ja..
 
Lite mognad kanske är på sin plats nu och jag tänker att livet får rasa vidare mot onsdag och annat.
Kanske behöver jag lite riktig terapi nu efter dagens inlägg och om någon mer behöver så kan vi kanske söka hjälp tillsammans.
 
Ja och någon har nog rätt i att man inte behöver analysera allt men den personen är ju inte jag så...
 
 
Nä så är det ju och jag fortsätter nu livet med att vila ryggen lite till för sen, sen får det vara nog...
 
Solen lyser nu utanför mitt fönster. Jag kanske går en sväng eller så lägger jag mig framför TV:n och liksom bara...myser lite.
 
Laters...

En bortglömd låt och mamma Gunnel...

Livet / Permalink / 1
 
Fint kort va?
Visst, det är sju år gammalt men fint som snus.
Mamma Gunnel grattar jag idag här på bloggen och att hon är fantastisk på många sett det vet vi ju vid det här laget och att hon fortsätter att uträtta storverk för olika människor är ju ingen hemlighet.
Egentligen skulle man ju liksom bara starta en Mamma Gunnel dag då alla tog hand om en medmänniska var som man sedan hjälpte med olika saker och sen när dagen var slut ja då tog man en kopp kaffe tillsammans och åt ett "Anton Berg" Marsipanbröd....
 
Javisst det vore väl härligt, och helst ska man bara gå ut på stan och spana in en människa som ser vilsen ut och som ser ut att behöva hjälp.
Precis som mamma...
 
 
 
 
Men livet då...
Jodå ännu en solig dag med lite behövligt regn i och jag har jagat checkpoints i djupa skogen med Kim och Robban samt löptränat i 25 gradig värme och nästan smält genom asfalten.
En dag som vilken som helst med andra ord :-)
 
- Är det här David Bowie?
Robban ställer frågan i bilen när jag spelar upp en låt som jag själv tycker är ett mästerverk. En bortglömd låt av Alphaville som inte ens har en inspelad video utan någon har med finkänsla liksom bara gjort en ändå för att vi skall kunna ha något att titta på medans vi lyssnar....
Detta är en låt som jag ofta lyssnade på i flickrummet och gjorde egen koreografi till. Jag älskade låten om tjejen som leker med kärleken och pojkarna. Kanske för att det var så långt från mig själv .Men vissa delar av texten var ändå det tyckte jag och det räckte gott åt mig som alltid romantiserat meningen av meningar i låtar då och då när andan fallit på.
 
She's really an angel
She stands in the sunshine
She's closing her eyes, she starting to dream,
She's pulling the strings
She's dreaming a strange dream
Where nothing is grey
 
Jag är så ledsen att jag glömt den här låten, men också så glad att jag hittat den igen och titeln passar in en dag som denna när jag firar min mamma i tanken och själen...
 
Kära alla här är Alphavilles "A victory of Love" höj volymen. Har du hörlurar så är det ännu bättre...
 
 
Ja här får nog mitt rotande i 80 talets musikträsk sluta och jag återgår till att lyssna på Laleh, Darin och andra som man kan tycka är okej att svänga till.
 
Men en sista rolig sak idag vad gäller min kära mamma.
Otaliga är dom skraltiga bilar jag och min bror har åkt i och otaliga är också dom hyrbilar som mamma var nere på Statoil och hyrde så att vi skulle kunna åka på utflykt. Den sista bilen i min mammas ägo är en volvo från 1800-talet och den har hon delvis tejpat ihop med tejp. Man kan ju inte slänga saker hur som helst.
Ja så har det varit i alla tider och mamma har aldrig klagat.
Men nu...
Nu är det dags och nästa vecka skall min mamma Gunnel 77 år få sitt livs första splitternya bil.
Äntligen skriker jag på Gert Fylkingvis och grattar mamma till denna stora händelse. Och kanske vågar jag nu köra min mammas bil...kanske...
 
Kram Mamma
 
Laters....

Ekot från förr och livet just nu...i värmen. Finally!

Livet / Permalink / 0
Ja...
Jag har i dagarna tagit så många både roliga och vackra kort. Jag hade helst lagt ut dem alla här på bloggen men det hela slutade i en enda stor choklad fest, en fest som inte på något sätt hjälper mig i min jakt på inga kalorier överhuvudtaget i mitt liv.
Men visst när man väl vinner något, ja då blir man ju så glad...och go...som kexchoklad....
 
Vilken helg. Jag menar för två veckor sedan var det ju som sagt snö och iskyla och vi var nog några som trodde att det där med sommar det är något som kommer år 2018 om vi har tur.
 
Men nu sitter vi här med lökringar under armarna och vita ringar runt ögonen från solglasögonen som ständigt suttit på näsan. Vi tjejer har svurit över killar som liksom bara slängt av sig tröjan för att dom kan och jag, jag har för första gången i mitt liv funderat på om jag inte skall ta och köra "ned cabat" under kjolen.
 
Ja den tanken varade för visso bara i den sekunden det tog innan jag fnissande såg framför mig hur det stack ut fjun här och var på opassande ställe. Och näe man måste ha något som stoppar eventuella snigelspår.
Haha...ja..
Men nu har jag inte bara njutit av allt som livet ger utan även av annat och lite analyser har jag allt.
 
Jag satt och surfade runt lite på youtube i jakt på musik från förr.
Mina gamla idoler dök upp en efter en och jag satt som klistrad en stund och de videos som jag inte sett sen "Bagen" tiden flimmrade förbi och uppenbara saker uppenbarade sig en efter en och jag tänker att vi som nu sitter här med moderniteter som botox och fillers vi har allt föregångare som då på 80 talet liksom bara gjorde. Och att det var sjukt inne för killarna runt om i syntvärlden att sminka sig lika mycket som Joan Collins i Dynastin det vet vi ju men nu måste jag ändå klura lite på om det inte är så att sångaren i Alphaville då på 80-talet gick åstad och gjorde fillers i läpparna. Är det ens möjligt? Fanns det redan då...fillers menar jag?
 
 
Och den ljusa snubben i Modern Talking...vad har hänt med honom? Jag menar han såg lika gammal ut på 80-talet som han gör nu? Och den andra mörka killen han som var så snygg han har nu kommit ifatt fast inte ändå.
 
 
 
Och visste ni att dom var 3 bandmedlemmar i Modern Talking?
Inte jag heller! Mycket skall man läsa innan ögonen trillar ur...
 
Sen har vi Bonney M och deras videos från 70-talet som är lika väl inspelade som om dom gjordes igår.
Mycket märkligt. Kolla...
 
 
Jag menar blev det någon slags tidsloop där? Hade dom HD på den tiden?
 
När man blir sittande sådär och liksom bara surfar runt blir man lätt lite snurrig och man har allt fastnat lite väl hårt när man börjar fundera som jag och lite solsting kanske?
 
Men i dagarna har jag inte suttit så mycket framför datorn för jag, jag har nämligen varit ute mest.
Kolla...
 
Nu vill jag bara tacka livet för ännu en dag då jag funderat mycket men ändå inte utan faktiskt på riktigt bara njutit. Och jag vill tacka familjen för trevlig lunch och vännerna för trevlig middag med kväll.
 
Det händer mycket nu i livet och jag...jag går ut och cyklar och insuper det sista av medelhavsvärmen för den här veckan....
 
Laters....
 
Till top