I'm a 90's bitch...
Tant ja...
Visst kände jag där ett tag att jag verkligen på riktigt skulle satsa på tanten full ut när jag är en sådär en 80år eller nåt, men så igår när jag fick känna på hur det var att vara den 90-talist jag aldrig var(eftersom jag satt hemma i mjukisbyxor med bäbisar) ja då kände jag att jag på egen hand kan göra tant trenden mer åt bollar i håret och coola kläder hållet. Ja eller så är det precis så det blir ändå, utan min hjälp...
Ja där stod vi och många med oss hade gjort sitt bästa för att ge festen det där 90iga som behövdes.
Stilarna var många och Robban var en av tre Kurt Cobain alla med olika tolkningar. Vi hade en Spice Girl och en "Men in black".
Det var mycket "chokers" halsbanden ni vet och någon hade på sig sin gamla balklänning.
Jag hittade en bild från filmen "Clueless" och gjorde min egen variant där jag slängde in så mycket 90-tal jag kunde och vet ni? jag tivdes som fisken i vattnet...
Alla var på gott humör, festen var bra arrangerad med festinslag som man kände igen men alltid uppskattar.
Min huvudvärk lämnade mig inte på hela dan och kvällen var inget undantag men det faktum att allt var så genomtrevligt la huvudvärken på hyllan. Och visst kan det vara så att jag med en drink eller fyra inte hjälpte till. Och min fantastiska idé om inga "Carbs" och inget socker som jag ändå lyckats med åtminstone på vardagarna den fick stå tusen steg tillbaka den här kvällen...ja och kvällen innan haha...
Japp så var det med det och när jag vaknade imorse(ej bakis), ja då såg jag ut såhär...
Ja, suck...jag bjuder på den...
Och så dagens analys...
Ibland när man har gjort saker som gör att vardagen med sitt slit försvinner, då landar man i det faktum att man inte bara kan ha kul hela tiden och kanske var det det som gjorde att jag trots lite hängighet tog mig till denna fest och sket totalt i att det antagligen inte hjälpte till alls och jag tänker att kroppen trotts att den inte är 100% med i matchen mår lite bättre om hjärnan har kul och kroppen rör på sig. Precis det som mamma Gunnel alltid säger är det bästa.
Ja, jag urskuldrar mig nu men det är bara för att jag som den ansvarsfulla människa jag är skäms lite över vad jag gör med min kropp. Men jag tänker råda bot och ska i veckan gå till "Dr. Görmigfrisk Fortsomfan" och kolla läget så att jag inte håller på att dö eller nåt...
Sist idag vill jag säga att det nog var tur att jag satt hemma med mina små söta bäbisar då på 90-talet för jag kanske hade löpt amok och uppfyllt en dröm jag alltid funderat på att förverkliga. Drömmen om att blondera håret helt och hållet...
Jag menar...hur skulle det se ut?
Nu har jag svaret...
Javisst...
Hade det inte förstört håret så...
Det är också lite ironi i att den som hjälpte mig med min 90-tals look är en av bäbisarna som då på den tiden uppfyllde mitt liv när alla andra hade bollar i håret och linnet utanpå tröjan med platåskor till och det är jag så tacksam för så jag säger nu tack Kim, tack :-)
Laters...