Moder natur, hon är rolig hon...
Mörker...
Ja jag fortsätter nu på ämnet ålder. Inte så mycket för att klaga på åldrandet utan för att klaga på att vissa saker inte ändras med åldern...
Bilden här ovanför är tagen i vårt sovrum i lite dunkel.
Jag som brukar lägga upp bilder först och skriva sen lite som för att få inspiration har idag valt att skriva först och lägga upp bilden sen av den enkla anledningen att jag är rädd för att se något annat än mitt sovrum där i dunklet.
-Robban...Robban vakna...Robban det är någon här...i lägenheten...
Jag viskar ut i mörkret som så här dags och med Robbans fasansfulla svarta rullgardiner är kolsvart, av vårt sovrum syns ingenting men jag, jag hör någonting...
-Uhm...va??? Vad säger du...
Jag hör att han vaknar till och blir med ens livrädd för tänk om den som är i lägenheten hör och kommer in och typ, mördar oss...
-Hysch...jag får panik...tyst Robban det är någon här. Robban sätter sig upp det hör jag(för ser...nej det gör jag inte).
Jag är så rädd och mörkret är så otäckt och jag tänker att det kanske står någon bredvid min säng och om det är så, så kan jag inte se det.
Mitt i min rädsla börjar jag analysera(que surprise), vilket är bäst egentligen...att det är ljusare så att jag ser om det är någon i rummet eller att det är så mörkt i rummet som det är nu, så potensiell förövare inte ser mig???
Hjärnan maler på och medans jag på riktigt går ur sängen(med risk för att bli mördad på golvet där jag står) och tänker att...ja det är så mörkt så hon/han ser inte att jag gömmer mig bakom min madrass, så ja det är bästa är väl då att det är kolsvart i rummet. Jag hör plötsligt hur Robban sliter upp dörren till vårt sovrum lite som för att skrämma den som kanske är där medans jag viskar i bakgrunden...har du något vapen att hugga med?...ja typ.
Det är ingen där bara jag, mörkret och Robban(som nästan nockades av dörrposten) och...Jönköpings posten....
Jag har drömt en mardröm, sovit lätt och hört att tidningen kommit och sen hört hur tidnings utdelaren öppnat hissdörren och åkt ner.
Jag skäms lite för att ha stört Robban i hans sömn samtidigt som mardrömmen sitter kvar och där ligger jag sen...med alla kroppsdelar innanför täcket(eftersom det hjälper mot mördare och spöken m.m.) och ögonen kniper jag ihop för jag vågar inte titta på mörkret och jag tänker...
Jag är 44:a år...varför beter jag mig som en fem åring???
Analys...
Allt annat försvinner med åldrandet, den släta hyn, synen, hörseln, smidigheten i kroppen, hårfärgen, den fylliga barmen etc, etc...
Varför? och jag menar varför?? kan inte en sådan banal sak som rädsla för mörker liksom bara...försvinna???
Jo, för att vissa saker tycker moder natur att vi skall ha kvar.
Ja, så att vi inte slappnar av allt för mycket här i livet...
Så är det nog och när jag idag cyklade till jobbet på min "Tigerlilja" höll jag på att trilla åt höger för att jag var så trött.
Inatt skall det bli annorlunda.
Jag har tagit mig en löparrunda och lite valium så nu blir det nog bra.
Ja kanske inte valium då men jag har tagit ett Stimorol tuggummi så att jag inte skall lukta så mycket vitklök(hade det i min soppa nyss). Ni förstår jag har aldrig kunnat sova bra när jag luktat för mycket ur munnen haha...
Imorgon är det onsdag och jag skall leva lite till...
Och kanske...men bara kanske...kommer min man att få sova med sänglampan på...och lamporna i fönstret...taklampan ger bäst ljus, ja det gör den faktiskt.
Men visst, de förbannade rullgardinerna kan han väl få ha nere då...ja det är okej...
Skall radera bilden ur min kamera nu.
Laters....