När man glömmer bort tiden

Livet / Permalink / 0
Fredagskvällen börjar lida mot sitt slut och efter en dag som spenderats mestadels liggande så sitter jag här nu och skriver lite grand. Jag känner att jag svikit min blogg men tanken på blogginlägget om tanter ligger latent i hjärnan och jag hoppas att den blommar ut imorgon för jag som berättat om hur fantastiskt det är att ingen av oss längre kommer bli en tant med allt vad det innebär, jag har kommit på att jag saknar dom...tanterna.
 
Och ja jag glömde bort tiden ikväll, jag är lite onaturligt trött och har spenderat kvällen med min familj i hemmets lugna vrå. Min nya svärson har lagat mat åt oss och sen blev det film.
 
Lugnet blev totalt och trygghets känslan la sig som en gosig filt över mig när filmen började där på TV:n. Vi såg en film som trollband en hel generation med sin spännande handling. Och att vi som var unga på 80 talet tog den till oss är inte konstigt för vi blev totalt bländade och trollbundna av teknik av aldrig skådat slag.
 
 
Japp så söt Matthew Broderick...
 
Analys:
Att glömma bort tiden är ett tecken på god hälsa och god mental fysik. I mitt fall händer detta inte ofta längre (jag menar att jag glömmer tiden och slutar tänka) så jag tänker njuta en stund till och jag tänker att visst något gör mig slöare än vanligt och kanske, bara kanske är det en positiv grej...
 
Men nu är filmen slut och jag har skrivit färdigt. Jag inser att det nästan är läggdags, så vi hörs imorgon när det är en annan dag och jag fått ännu mera sömn.
 
Laters...
Till top