Som en gasell...

Livet / Permalink / 0
Idag har jag varit på gala och tittat på när människor med drömmar fått pris för att dom gjort en oftast oväntad manöver och liksom bara lyckats med allt och nu både har företag och miljoner.
 
Priset?
En gasell.
Ja ni vet att hoppa högt som en gasell...typ...
 
 
Ja där var jag igen sittandes vid en scen med stora ögon och en hjärna som febrilt jobbande på att memorera allt som sades om hur man lyckats och hur man vågade hoppa och hur man tänkte då när man pantsatte hus och hem för att bli sin egen lyckas smed....
 
Så fantastiskt och jag tänkte att ja...jag gjorde just ett test som visade att jag är en strateg, något som jag aldrig skulle ha trott på för bara några år sedan så varför inte?
 
Haha...ja...men det var också en rolig upplevelse att får vara där och gå på röda mattan och lyssna på inspirerande tal och få bubbel och snittar och gratis saker(ja, jag hoppas de var gratis).
 
 
 
 
 
Japp det är faktiskt snittar där på bilden, men jag la lite pizza sallad och potatis gratäng på, liksom lite som för att göra tallriken lite bonnigare.
 
Min dag är nästan slut och jag skall bege mig till min nana korg och bädda ner mig. Men innan jag somnar skall jag titta på Colin Nutleys "Saknad".
Såg första avsnittet förra veckan och tyckte den var rätt okej.
 
Imorgon är det onödiga torsdag och jag skall banne mig träna för min vad har precis slutat värka och jag tänker att ja...varför inte bara utmana ödet lite till...
 
Men dagen kan inte bara ta slut sådär...
Nä, det måst finnas lite sånt här också...
 
-Vilket hade du valt? en stor rumpa eller dödsångest?
Jag tittar på min kollega och frågan som slängdes ur min mun kom sig av mina tankar runt hormontabletterna som jag intagit de sista månaderna och som jag nog ändå förstått att jag har lite hjälp av...tyvärr....
 
Ja jag menar inte så, men jag har sett hur min bakdel växt lite den sista tiden och jag trivs inte med det. Jag skylller det på tabletterna men är väl egentligen inte jätte säker. Men av erfarenhet vet jag att min kropp reagerat så förr på hormoner och analyserna kring tabletternas vara eller inte vara har idag flödat mellan personalfrågor, blommor, gardiner, beställningar och mycket annat. Nackdelen i hela grejen är att min totala men hanterbara ångest faktiskt då blir lite avhjälpt av de där sabla tabletterna.
Men visst. Den breda bakdelen kan också komma sig av alla de timmar jag sitter här och liksom bara skriver strunt i lilla bloggen.
 
-Jag hade valt stor rumpa!!!
Min kollegas snabba ger en känsla av både uppskattning och besvikelse.
 
-Ja för alla orkar titta på en stor rumpa men inte på en person som går omkring och är deppig och vill ta livet av sig....
 
Världen stannar inför detta briljanta svar och jag kysser marken framför person som liksom bara ger ett bra svar på en millisekund.
 
Sen blir jag trött, svär över min rumpa och återgår till livet som det är.
Rumpa eller inte liksom....
 
Eh..ja, hörs imorgon då jag funderar på att lära mig "twerka", ja det måste ju också vara träning...
 
 
Japp borde funka på en ledsen rumpa...
 
Laters...
Till top