Annalysen Analyserar

Donald Trump....igen...

 

 

Idag var jag och Robban på matjakt inne på IcaMaxi.

Och det var när jag gick där bland frukt, grönt, kaffe, ketchup och mycket annat, som tankar om Donald T dök upp(igen). Konstiga uttalanden snurrar runt i hjärnan blandat med hans pekande fingrar och jag får svårt att koncentrera mig.

Trött skjuter jag hans bild åt sidan och sakta börjar hans nuna att försvinna i fjärran och jag går lättad vidare.

 

Men så plötsligt, dyker andra nunor upp och namn som Mohammad Khadaffi, Ayatollah Khomeini, Ronald Reagan, Michail Gorbatjov, Augusto Pinochet, Ola Ullsten... ja alla de där personerna och namnen som man blev matad med när man var liten och oskyldig ersätter nu bilderna av Donald Trump och far nu istället runt som galningar där i lillhjärnan.

Alla de där mäktiga männen som alltid var med på nyheterna och som du inte kom undan av den enkla anledningen att det inte fanns något annat att välja på.

Kanal 1 och 2, 2 och 1 inte en kanal till i sikte liksom.

 

I skrivande stund så slår det mig också att det sällan eller aldrig var mäktiga kvinnor med i bilden. Inte som i dagens regeringar menar jag.

Jo förresten...

Hur kunde jag glömma?..herregud...the Lady herself...

Margaret Thatcher!

Japp hon fanns ju där också och alla feminister kan pusta ut...

 

Jag skakar på huvudet när Khadaffis ansikte flyger förbi för tredje gången och lyfter ner en "Bärry blåbär" i min korg. Det är nu när jag står där lite halvböjd ner och försiktigt lägger min Bärry i korgen som det slår mig...

Jag saknar dom...

 

Alla de där personerna som slogs om makten då på 70 och 80 talet. På riktigt står jag där på IcaMaxi och tänker att det var tider det och att jag saknar att höra deras namn.

Hur lamt är inte det?

Inte bara för att jag verkligen saknar dem utan för att ja, några var väl goda men en och annan diktator var ju med i det gänget och en av dom(Pinochet) känner jag ju allt för väl så...

 

Ridå...

 

Lite omtumlad går jag mot kassorna. Jag mår lite illa och känner mig lite nersvärtad i själen. jag menar sakna Ronald Reagan och Mohammad Khadaffi? Vem gör så?

 

Analysen får bli att den enda anldeningen till min sinnesförvirring är att dessa personer påminner om en tid i mitt liv som jag ändå ibland längtar jättemycket tillbaka till och då kan man få varma känslor när man tänker på ett nyhetsankare som liksom bara säger ...-Igår bestämde Chiles president General Augusto Pinochet att alla i världen är sämre än han...

Ja och visst var han ett riktigt "psyko" och man skall egentligen inte skoja, men ni förstår säkert vad jag menar...

 

När jag närmar mig kassorna hittar jag några super fina vykort som på riktigt gör mig glad och jag tar en näve och tänker att ja...det är ju inte 70 eller 80 tal längre utan mer 2000 talet och datorns tid så...varför inte liksom bara skicka ett vykort med vanlig post till någon som man vet skulle uppskatta det.

 

Sagt och gjort, jag köpte korten och nu sitter jag här med en ny analys...

Vem uppskattar på riktigt ett vykort med gula löv eller en ekorre på?

Hm...

Ja nya I landsproblem men tur är väl det, så man glömmer Ayatollan och Ronald R, Ola U och alla de andra stollarna haha...