Fram och tobacko i garaget...

Livet / Permalink / 0
Idag har jag och Larry(bilen) bekantat oss med varann och vi gled upp, upp, upp till mamma Gunnel minsann...
 
Vår bil Larry ja, den fina bilen som inhandlades av två anledningar. Ett, vi ville ha en tystare bil och två, vi ville ha den innan sommaren inför vår resa ner i Europa för att få se omgivningarna så tyst som möjligt.
Jag körde inte bilen så mycket i början och det av två anledningar(igen).
Ett jag kände inget behov och två, bilen är ju för fa..n enorm...
 
-Alltså lyssna nu Robban. Jag gör ju så fel när jag skall köra ut bilen ur garaget det har du ju sett så kan du snälla förklara vad jag gör för fel. Vi står i hallen, jag har precis bestämt mig för att ta mig en tur på tu man hand med "Larry" men är orolig. Bilen är som sagt humungus stor och jag är liten och garaget också...
 
- Du måste bara ta ut svängen mer åt vänster när du kör framåt och sen ställer du däcken så mycket du kan åt höger och kör på...
Jag tittar på min man lite som för att se om han skojar men han ser allvarligt på mig och jag anar en viss oro där i ansiktet. Jag fortsätter prata om hur rädd jag är för att skrapa sönder både vår egen och andras bilar samt ber honom upprepa frasen...det går alltid att skaffa en ny bil Anna...
 
Så tar jag till sist bilnycklarna och går mot garaget. Jag visualiserar "Aragorn" när han puttar upp Hornborgens portar vid Helms Deep, och likt honom äntrar jag nu garaget, sätter mig i bilen och rättar till stolen, alla speglar innan jag tar på mig bältet, startar och kör framåt. Jag svänger så mycket jag kan och vågar åt vänster ställer däcken åt höger och svänger allt jag kan och sen, sen fastnar jag i garaget...
 
I femton minuter minst...
Svetten rann och jag gjorde allt för att inte ställa bilen på bredsida mellan två andra bilar och fastna. Alla youtube klipp med bilister som inte kommer någon vart flimrar förbi och jag hör mig själv flina högt åt deras dumhet och så plötsligt hör jag hjärnan...Gode gud, gör så att ingen kommer in i garaget nu...
 
Det kom ingen som tur är, för där var jag ömsom skrattandes ömsom svärandes över alla smala tomma fickor som jag inte kom in i, samt alla förbannade betongpelare.
Och hade någon kommit när jag var i "action" så att säga då hade dom fått se mig lämna bilen, ringa Robban och innan han kommit, lämna garaget och gå därifrån med bilen bakom mig och även om jag blockerat vägen för någon så hade jag inte tittat tillbaka.
 
Men jag gav mig inte och som sagt efter en kvart körde jag ut ur garaget och drog upp till mamma Gunnel på berget med en enda tanke...ja nu är hon är väl inte hemma bara för det! Tanten!
 
Ja så tänkte jag mamma. Förlåt men det var Larrys fel.
Fast visst, det är inte bilens fel att den är så sabla stor utan mitt för att jag är så sabla liten...suck...
 
Annars gick allt bra. Mamma Gunnel var hemma, och så är även jag nu och jag tänker att det som hände där i garaget stannar i garaget. Ja eller så kan man ju skriva om det på en blogg som självplågeri.
Och det hade faktiskt blivit ett rätt roligt youtube klipp...
 
 
Laters...
 
 
 
Till top