Ibland känner man sig lite värdelös. Men då kan det ju bara bli bättre så...

Livet / Permalink / 0
Ja...jag hade ju inte behövt googla på det där med ont i ena ansiktshalvan....
 
Nä, vem behöver sånt när man har en man som kan förklara svåra saker enkelt. Och att "käftsmäll" kan vara en lika bra förklaring som ingen, ja så är det ju...
 
Haha...vad jag är glad att jag är gift med en magiker som liksom bara trollar bort ens oro med ett enda ord följt av ett asgarv som stannade i hjärnan tillräckligt länge för att hjälpa till ordentligt, ja på riktigt liksom...
 
 
Igår var en lugn dag som jag avslutade med att göra ett bra försök att löpträna. Tyvärr ville inte kroppen sammarbeta den här dagen och jag var lite gråtfärdig faktiskt när jag fick stanna och gå för tredje gången.
 
- Robban jag är så värdelös idag....jag tittar tomt framför mig när jag svänger runt ett hörn och vi stannar.
Framför oss uppe på den konstgjorda kullen vår stad så fint byggt håller ett gäng löpare till och dom roar sig med att springa upp och ner gång på gång för kullen. Jag som nu har så ont i bröstet att det svider vill bara sjunka genom gjorden. Ja, jag skämdes faktiskt.
 
Nu kände jag inte de här personerna men ni vet ibland när man känner den där tävlingsinstinkten komma och liksom bara vill vara bäst och så är man inte det, ja då kan det bli så där.
Jag gick en bit till och sprang sedan lydigt hemmåt. Tyvärr fick jag ge vika en gång till och då var det skönt att bara få gå in och gömma sig lite.
 
Men jag hämtade mig och i skrivande stund sitter jag och laddar inför kommande löparrunda om någon timme eller så.
 
Ja, det blir jättebra och även om bröstet fortfarande ömmar så känns det ändå bra att min man visar tecken på att vi bär på virus alá oss här i familjen "viblirintesjukasombarnfamiljerblir" jag menar det betyder ju att jag bara är lite förkyld och det kan jag hantera.
Och jag tänker inte googla på det!!!
 
Va...?
Vad min man visar för tecken?
 
Jodå han har fått ett litet sånt där munsår ni vet "herpes". Det är oftast det som kommer på antingen den ena eller den andra av oss här hemma när det blir förkylt.
 
Och ni som nu förknippar det hela med andra saker som kroppliga lustar. Jag kan stilla er med att...nä, vi gör inte sånt. Inte mer än en gång om året iallafall och då får vi stanna upp en stund och fundera på hur man gjorde nu igen hahahahahaaaa....
 
Japp så nu vet ni det också.
Eh...Robban kommer kanske döda mig med sin arga blick när han läser detta...hugaligen....
 
Fin Robban...fin...
Du tycker om mig, kolla..
 
 
Jajamen...
 
Lite Paris och så...
 
Men nu är det dags, jag går och byter om.
Imorgon är det fredag och då är det möjligt att bloggen får stå back lite för en AW med tillbehör. Eller så gör jag lite som förr och liksom bara slänger upp lite kort utan text och sammanhang. Eller så slutar det med att jag sitter i ett hörn lite sådär introvert och liksom bara skriver lite...
 
Mot fredag och jobb och sen rehab och sen...AW...yeah!
 
Laters....
 
 
 
Till top