Ma Baker...
Gårdagen gick så fort och när jag tänkte att jag skulle då skulle jag göra något annat...
Ja, det är bråda dagar, familjen är på väg att emigrera, ja inte riktigt så men nästan. Det fixas och donas i varje hörn av livet. Jobbet skall fixas så att det inte störs av min sköna frånvaro. Blommor skall vattnas och kläder strykas(ja eller kanske inte eftersom det är as tråkigt att stryka), alla projekt som är på gång måste göras färdigt eller läggas "on hold" som det heter på engelska...
Mitt i allt detta händer det spännande saker och jag tänker att ibland är det krångligt när livet blir sådär fullt av allt, speciellt när man inte kan sortera bort något utan allt är lika viktigt. Men det är då man får ta på "skygglapparna" och liksom bara åka på och hoppas att man inte krockar med något.
Robban...min kära man han gör sin sista dag på det ställe han jobbat på sen urminnestider, ja inte så länge kanske men det är länge nog för att få ordentlig separationsångest, eller vad det nu är man får när man heter Roberth och inte är känslomänniska.
Men jag har hjälpt min man så gott jag kan i detta, genom att få separationsångest åt honom samt monterat alla de tårtor han skulle ta med och bjuda på...
Ja jag monterade några stycken eller tre och att han fick med sig tårtor alá Kims och Björns bröllop var ju himla tjusigt i sig. Och när jag var klar med min mans tre fina tårtor, då monterade jag fyra stycken till men nu i miniformat...
Och om ni nu undrar över monterandet så är det så det man säger när man bakar tårtor med färdigköpta bottnar och heter Anna...
Javisst...jag menar, vem har tid att baka egna bottnar som man ändå inte får jämna sen när man ska skiva...
Som sagt jag gjorde några minikini tårtor ockskå. Allt för att fler skulle få smaka(typ Jonna)...
Och Jonna som har tur som har en mamma...eh ja jag vet alla har en mamma...då får man en fin lapp att läsa till....
Ja, jag la denna lapp tillsammans med mina minitårtor i kylen och jag skrattade riktigt gott åt min Tjorven referens.
Haha...ja...bästa Tjorven.
Tårtorna blev som ni ser fina i all sin enkelhet och idag när Robban vandrade ut från vår lägenhet som så många gånger förr, så var det för att vandra in en sista gång på det jobb som haft länge.
Och om man nu undrar hur han såg ut när han gick ja då får han själv illustrera det här...
Nya äventyr väntar och har jag tur så kanske han både kan rita och bygga en symaskin åt mig när han är mogen för det.
Och att han är den bästa arbetskamrat någon kan få, det bevisade han igårkväll när han in på sena kvällen satt och jobbade på som om inget konstigt skulle hända...
Lycka till mannen!
Hälsningar...eh...kvinnan...
Nästa spännande grej som hände idag var att min kära mamma Gunnel kommer att bli förevigad i Expressen då jag nominerat henne till årets Mamma.
Om hon kommer att vinna titeln?
Vet inte och det spelar ingen roll eftersom hon kommer att få en alldeles egen artikel i en tidning som nästan hela Sverige läser.
När den kommer?
Vet inte. Men jag kommer berätta närmare om allt det där senare och jag kommer antagligen att analysera min mamma sönder och samman...igen...haha...
Nu blir det inget mer.
Vi hörs när vi hörs, jag skall nu göra mig iordning och gå på bio.
Avengers Infinity War hägrar och jag...jag hägrar också...ja för min man iallafall.
Oj vad rörigt allt känns.
Bäst att sluta nu.
Om vi hörs imorgon får vi se och om vi hörs då ses vi.
Kram Alla
Laters....