Alla är glada på Öa...
Söndagen har flutit på, inget sepciellt har hänt mer än att vi återigen har Otto Hundén i huset.
Funderingar på allt har funnits och för att bena ut negativt har jag och min man rensat lite här hemma.
Jag tackar vår gamla sovrumsTv för det eftersom den dog, sörjdes och byttes ut nästan omedelbart.
A vad fint...
Med min nya tv i bakgrunden och filmen "Run fatboy run" sitter jag nu i min säng. Gardinerna flyger i vinden och det börjar så sakterliga bli svalt i lägenheten.
Igår var det lördag och eftersom min man var iväg och åkte down hill och utsatte sig själv och andra...a kanske inte andra...för fara. Jag blev både lite nervös och kunde känna lite dödsångest över det hela, så bad jag Kim om en heldags dejt och hon sa ja...
Vi funderade lite runt hur man skulle kunna göra en rolig utflykt i värmen men ändå ha med sig lilla hunden utan att han tog skada. Det är inte helt lätt och hundar får ju inte följa med hur som helst eller var som helst.
När jag analyserat alla faktum och letat längst bak i lillhjärnan kom jag på att om man drar till Öa(Visingsö) och tar bilen över, då skulle Otto kunna vara med och till hans hjälp i hettan fanns bilens aircondition mellan varven( ja eller stoppen). Jag blev så glad åt min idé och Kim var med på noterna och så också Björn.
Så vi drog iväg och fick oss en riktigt skön utflykt och alla var glada utom Otto, för han var...skitlycklig...!
Haha...ibland när jag tittar på Otto då kan jag nästan se hur någon har en hand upp i arslet på honom och styr honom som en muppet docka.
Vi åkte färja(uppenbarligen) och besökte Tempelgården med dess fina men också läskiga statyer. Kim stod på en konstig sten som skulle ge henne energi.
" Hoppas att den laddar min telefon" sa hon men det gjorde den inte och sen, sen såg vi en älva i keramik.
Ja vi åkte från norr till söder på ön och även om det var en jättefin utflykt och bilen var bra att ha så var det en konst att kryssa mellan alla cyklister och remmalag.
Vi stannade vid en hällkista och såg en svensexa. Vi skrattade gott åt brudgummen som såg ut som han hade den sämsta dagen i sitt liv där han satt bak på en cykel oc surade.
När vi nådde den södra delen och Näs satte vi oss ner i gräset på en filt. Kim drog in luften och njöt och så sa hon...jag har aldrig suttit så här fridfullt och fikat på en filt. Jag var glad att jag fixat lite extra och sen blev jag lite ledsen och tänkte att nä...vi gjorde nästan aldrig sånt här när barnen var små heller. Men inget är försent för livet så...
En rktigt härlig dag med allt och när vi var klara och tagit färjan tillbaka, då samlade vi familjen och några till på Bada Bing och liksom bara...käkade lite...
Det var gårdagen det.
Nu är det nudagen och jag tar paus.
Mest för att jag skall sova men också för att det behövs.
Imorgon är det måndag och jag skall jobba på jobbet och när jag är klar...då skall jag gå hem och löpträna.
Men först...
Robbans lördag.
Mot måndag och livet
Laters...