När livskompassen pekar framåt....
Alltså...det käns rätt knäppt ändå.
Jag menar mitt sinne är sånär tomt och min "fixit" hjärna har förbytts till en "remedy" hjärna.
Mitt nya signum "remedy" tar jag till mig då jag nu avhjälper(för det är det remedy betyder) mig själv och andra i livet...
Min dag började sådär bra och att jag när jag gick upp blev tappad på typ 2 liter blod var lika äckligt som det låter och ibland blir man efter 34 år av mens fortfarande lite rädd då man läcker som ett soll de största tamponger som finns och kläder till trotts...
Ja, det var ju liksom bara att ställa sig i duschen och det spelade ju egentligen ingen roll då det är det jag brukar göra på morgonen, förutom att klockan bara var strax efter 07:00 denna lördag morgon och planen var att liksom bara gå på toa, kissa och gå och lägga sig igen.
Men så blev det inte och jag säger bara...tja, varför sova bort livet när man liksom bara kan mensa bort det...
Tankar runt hur julen varit och analyser runt det faktum att jag liksom bara är ledig och inte har något som binder mig till något har flödat och jag har kommit fram till följande...
Jag kan faktiskt chilla!
Och jag kan faktiskt ta det lugnt!!
Ja, jag kan till och med njuta av det hela!!!
Men...
Jag tycker inte om det!!!!!!!!!!
Ni vet ibland när dom pratar om hundar och deras ögon.
Man kan riktigt se på en glad hund att ögonen liksom glänser av nyfikenhet. Pigga hundögon är det bästa som finns när de är sådär koncentrerade och beredda att ta sig för nästan vad som helst för att nå målet, allt medans svansen går i ett.
Om jag hade varit en hund nu...då hade jag legat i korgen och tittat under lugg på världen. Jag hade chillat, ja visst.
Men lycka då?
Svans viftandet?
De pigga ögonen, var är dom???
När jag kom upp ur hålet för några veckor sedan fick jag bland annat hjälp av jourhavande mamma(mamma Gunnel förstås) och när hon tog en penna och radade upp livet som det blivit och skrev ut det i papp, så kom jag till sans och insåg att nä...stopp!
JAG ÄR JU PÅVÄG ÅT FEL HÅLL...!!!
Mitt håll är ju frammåt och då kan jag inte svänga varken höger eller vänster och jag kan framför allt inte backa för då går allt helt åt pipsvängen och jag faller på kanten till helvetesgapet innan jag hunnit säga "blicken frammåt".
Och så...
Igår efter att ha fått en puss och ett hejdå av min man som klockan skittidigt gav sig för att cykla runt Vättern mitt i vintern(helt galet) låg jag en stund och funderade på att det hela var just så galet som det låter...för mig...
Men för honom innebar det hela pigga ögon och svansviftande i hög skala och även om de pigga ögonen var mer åt det röda(fast pigga) hållet så var han till freds när han kom tillbaka...
Det är det jag söker...
Att bli till freds.
Jag var inte det de sista åren på hotellet även om jag rockade fett och känslan är svår att finna det skall jag inte sticka under stol med.
Men det finns hopp!
Ni vet filmen "Grease" när Frenchy frågar Sandy om hon inte är lycklig och Sandy svarar...Nä, men jag tror att det finns ett sätt att bli det...
Så känns det nu och även om jag inte kan berätta på direkten så tror jag mig ha funnit det...sättet alltså...
Det enda jag kan säga är att det inte blir till att skaffa tajta svarta byxor, skinnjacka och börja röka.
Nä...det skulle aldrig funka idag ändå och det är inte PK.
Jag menar...göra om sig helt för en killes skull och sen be honom att "känna" sig fram...
Skulle inte tro det va...?
Fast visst man kan ju vinkla det till att man tuffar till sig som tjej och visar lite djävla anamma...kanske...
Nähä, en annan gång...
Idag blir det bio eftersom det inte blev någon igår.
Klockan är nu strax efter 12 mitt på ljusa dan och att sitta här i min nya vrå och skriva har gjort att min svans viftar lite extra haha...
Vi hörs och av hela mitt hjärta vill jag bara säga:
Laters....