Är jag lite onormal ändå...
Frihet är en känsla som när den kommer kan kännas lite extra stark...
Luften är kall och det härliga ljuset som ligger över sjön på min västra sida ger tillsammans med himmelen en känsla av att jag är någon annanstans, jag känner mig fri...
Men så plötsligt när jag går där i godan ro och insuper världen, då tänker plötsligt hjärnan så här.
" Jag är så himla vanlig. Min kasse med nyinköpta skor är redan blasé och även om jag känner ro i själen så är det rätt tråkigt att inte ha något mål..."
Förstår ni...?
Inte jag heller först men när jag hade analyserat det hela en stund så kom jag på vad "mitt lilla problem" var och jag är inte förvånad egentligen, över min känsla av att det är rätt tråkigt att vara ledig...
Onormalt eller hur.
Jag har inte riktigt klurat ut om det där är sant eller inte men det är rätt märkligt det där, ni vet när en känsla av vad det än är bara kommer och man liksom bara. Va!...vad hände där.
Jag bestämmer här och nu att det har varit den bästa dagen för den har varit lugn och sansad och jag har fått strosa och handla och luncha med Kim.
Nu skall jag ta Larry ur garaget och åka bort till ovanstående dotter och hennes Björn för lite hjälp med grammatik och andra saker så jag tar en paus i skrivandet...
Pausmusik...
Here I am
Japp nu är jag tillbaka och jag är allt lite trött efter mitt skohandlande så, jag tar den här dagen och lägger till den i livets jahopp-upplevelser.
Imorgon är det fredag och jag tänker nog ta mig en liten drink någonstans och sen när lördag kommer...då drar jag med mig Robban till Gränna för lite lunch eller fika.
Japp jag måste ha ett mål...
Mot fredag och arbetsveckoslut. Och min hjärna har fel...man måste chilla ibland, så är det bara...
Laters...