Om vi tjejer inte fattar....?

Livet / Permalink / 1
Me Too ja...
Tjejer över hela världen ordar för att de äntligen får göra sig hörda.
Och många är de män som nu sitter på kammaren och skälver över det faktum att dom redan vet vad dom har gjort och att det kan bli just dom som får se sig körda på Me too porten.
 
Men...
 
 
- Håll käften djävla hora...
Jag hajar till och tappar nästan handuken som jag håller i handen.
-Varför kallar du mig för hora, jag har inte gjort något?
 
Det jag hör är två tonårstjejer som står och gör sig iordning borta vid spegeln. De grejar och fixar med smink och hårfönar.
-Jo för jag blir så djävla arg när du stressar mig din djävla hora!
Jag har ryggen mot tjejerna så jag ser dom inte och jag tänker att det ändå är rätt intressant att få höra hur det här skall fortlöpa.
-Du kan inte gå runt och kalla mig hora för jag är ingen hora!
Tjejen som nu blir påhoppad försvarar sig och jag blir så glad.
Men...(igen).
-Jo för jag är sån, det vet alla som umgås med mig och jag är så djävla förbannad på dig just nu, din hora!
 
Jag funderar på hur mycket jag tänker lyssna där jag står och sen tänker jag lite på hur jag skall agera om de på riktigt börjar slåss och gå till handbegripligheter. När är det stopp liksom?
 
De fortsätter sin hätska diskussion och den "arga" blir bara mer och mer högljudd och så plötsligt haglar svordommarna men också utan att den andra tjejen verkar bry sig eller gör något för samtidigt som dom gastar på varann så fortsätter dom att sminka sig, fixa med kläder och hår och även om jag som är vuxen borde gå in och bryta så inser jag plötsligt varför det inte är någon idé.
 
De kommer bara att känna sig påhoppade och eftersom den utsatta tjejen verkar så van så skulle de bara gå ihop och säga åt mig att inte lägga mig i och antagligen kalla mig för typ...kärring hora!
 
Plötsligt försvinner tjejernas röster och jag kastas tillbaka till min egen tonår och jag ser framför mig de där tjej polarna som egentligen hade minst självförtroende och som mådde dåligast över vad det nu kunde vara.
Ja, jag känner plötsligt igen hela situationen med hur de alltid hävdade sig på andras bekostnad och jag tittar på den "arga" tjejen och tänker att...ja du tjejen du tror att du är tuff bara för att du gapar högst. Tyvärr ser jag rätt igenom dig och om jag säger till dig att dämpa dig nu så kommer du bara att gå till fullständig total motattack för att du är så himla rädd för att du skall tappa det falska ansikte du nu målar upp...
 
När jag går därifrån tänker jag lite på det här med Me too och hur sådant här inte hjälper till. Jag tänker också på den fina filmen "Kära pappa"  filmen som riktar sig mot pappor och pojkar....där tjejen ber sin pappa om hjälp mot pojkars kränkande ord.
 
Sen funderar jag på varför det skulle vara okej för en tjej att kalla en annan tjej hora, och hur kommer det sig att det är så? Men visst "fitta" har ju alltid använts friskt bland oss tjejer så...
 
Men så tänker jag, att om vi tjejer inte har respekt för varann då blir det ju ännu svårare för killar att få det!
 
Kanske är jag ute och cyklar men jag känner ändå att det där jag hörde var så skruvat och jag kan säga att jag ändå var lite chockad när jag gick därifrån och lite arg för att jag ändå var så himla svensk och inte bara gick in och bröt.
 
Men....hur kan de inte ha bättre ord att säga till varann i tuffhetens namn...
Hur???
HORA....så himla synd...
 
 
Synd att det nu idag känns som en sån här fin film gjordes förgäves och att det är flickor som inte fattar, det är faktiskt fruktansvärt....
 
Ja så var det igår och jag går nu vidare från min upplevelse och alla analyser kring ett rätt tråkigt ämne som tyvärr kommer att diskuteras till tidernas ände.
 
Idag lördag har jag lunchat med E och sen var jag och Robban på en utställning på Tändsticksmuseet med bilder på olika platser i vår stad. Ämnet är Jönköping förr och nu.
 
Det var så roligt att gå runt där och titta på bilder från förr och inse hur vår stad förändrats med tiden.
 Den bästa bilden var på en gammal kär byggnad och jag blev så varm när jag såg den...det var här vi Jönköpingsbor fick möta Amerikansk matkultur på riktigt i en tid då MC Donalds faktiskt lyste med sin frånvaro.
Ja, det är rätt svårt att fatta faktiskt.
 
 
Ja så såg det ut vårt första hamburgerhak O Braiens. Min favorit sittplats var därborta vid fönstret där man skymtar en cykel och jag säger bara...Kära Lövbittallrik du var bäst :-)
 
Javisst och på bilden nedan ser man hur det ser ut idag...
 
 
Jättemärkligt och dö tråkigt om ni frågar mig.
Utställningen var iallafall jätteintressant med jättefina bilder...
 
Nu skall jag sluta och ta det piano tillsammans med min man. Vi skall äta ungnsbakad potatis med skagenröra och det är såååå...1990...typ...
 
Mot söndag och gudstjänst...eh ja för dom som går på sånt...
 
Laters...
#1 - - Gunnel Hall:

Va kul att se den bilden på O´brien. Där var vi många gånger och jag tror att jag var på invigningen.

Svar: Haha...mamma, det tror jag säkert. Hur var den? När var den? Invigningen menar jag. Kram
annalysen.blogg.se

Till top