Positivitetsministern slår till igen....
Haha...jag blir så full i skratt....
Igår skrev jag att jag skulle gå ut på stan och fråga mina landsmän om de kände igen sig i mig. Javisst men det roliga var inte själva frågan utan det faktum att jag på riktigt tror att jag skulle hitta någon ute.
Ja, jag vet att jag tjatar om det där med kylan, men när det nu blir lite kallare för var dag som går då måste man gripa efter halmstrån speciellt vad gäller positivitet till vårt vinterland som det blivit. Och jag som är självutnämnd positivitetsminister har ändå idag, ja nu på kvällen faktiskt hittat en sak...
-Vet du vad...det är helt legalt att dricka varm choklad nu...
Det där med legalt är väl mest för egen del då jag försöker undvika socker.
Jag tittar på Jonna som sitter bredvid. Vi har precis ätit kvällsmat när jag plötsligt visualiserar en kopp varm choklad med en prickigkorv macka till.
Ja det blev så verkligt att jag som precis ätit och var mätt, blev hungrig igen och...jag längtade helt plötsligt ut i kylan och ett skidspår.
Men där hindrade jag hjärnan för jag menar....det får liksom vara någon måtta på dumheterna! Barndomens vinteräventyr var många men jag vet bestämt att det enda jag ogillade var just skidspår och längdskidor. Däremot var en kopp varmchoklad och en limpskiva med prickigkorv det bästa som fanns, så visst jag kan väl förstå min stackars hjärna som blir totalt förvirrad...
Sabla kyla....
Men nu till något helt annat.
Kommer ni ihåg mitt "stoppa pressarna" moment för några dagar sedan? Ni vet när Jonna helt plötsligt tog mina jeans och drog åstad för lite oh..la,la...
Nu har det burit frukt och idag har hon köpt ett par riktigt snygga par och jag säger bara...dom sitter som en smäck...snyggt!
Alla som nu inte förstår...
Ja det är egentligen inte så märkligt men Jonna har under alla år föredragit kjol och så vidare. Med all rätt för det är så fint. Så det här med "stoppa pressarna" och jeansen är egentligen bara för att det är ovanligt att se henne i denna mundering.
Så när hon köpter nästa par...
Då kommer jag inte att stoppa pressarna haha...
Nu är det snart onsdags dags och jag skall imorgon cykla till jobbet.
Har jag tur så blåser jag varken bakåt eller av den.
Det var nämligen nästan så det blev imorse och jag kan nog lugnt säga att jag funderade på hur långt en liten chilenartjej kan flyga med sin cykel. Och skulle någon hitta mig om jag hamnade för långt bort slog i huvudet och glömde vem jag var?
Många frågor där i huvudet när jag rundade husknuten vid stans mest kända blåshål....
Vi hörs imorgon. Håll värmen!
Laters...