Annalysen Analyserar

Idag har jag sprungit som en galning upp och ner för trapporna på jobbet. Jag har gråtit lite över att behöva slänga fina julrosor samtidigt som jag leende ställt fram fina blommor och satt växter i fönsterna. Växter som faktiskt liknar mig själv lite grand med hårsvallet och allt. När jag tittade på dem och insåg likheten hörde jag plötsligt mamma Gunnels röst och hennes kommentar om mitt hår.

 

-Men...har du lockigt hår...?

 

Jådå mamma, jag har lockigt hår...fortfarande. Lite synd för nu är jag inne i en period när jag liksom hellre skulle ha rakt hår.  Det inträffar då och då i livet och jag hoppas att den stunden inte håller i sig så länge den här gången, jag menar det kan ju ingen gumma tänka sig att hålla på att platta och hålla på hela tiden.

 

Nu är det så, att jag hellre hade haft en bild på växten. Men jag hann inte ta ett kort på den vilket är synd för ni hade sett likheten direkt. Och ja...det är därför det blev ännu ett kort på Anna som hon ser ut nu...för ca. fem minuter sedan hållandes i typ..sitt hår.

 

 

Åldrandet...

Ja nu är vi där igen men idag gick inte tankarna som vanligt utan i lite mer som i en tokig och schizofrenisk anda.

 

Jo...jag satt och funderade på hur det var när jag var yngre och höll på med alla de där sporterna och dansen m.m. Jag tänkte på hur min kropp liksom bara var min och på att den var oövervinnerlig. Och sen tänktejag lite på hur det är nu. Den krånglar och det värker lite här och där. Synen är lite sämre och idag knakade det till i axeln precis som om kulan i armfästet liksom flyttade på sig lite.

 

Men tänk vad spännande det är ändå...jag menar, vem vet vad som gör ont imorgon eller var det knakar. Eller så är det bara borta helt för att komma igen senare kanske i en helt annan del av kroppen.

 

Så gick faktiskt tankarna när jag satt och knaprade på ett knäckebröd med prickigkorv. Och hur märkligt det än låter så lät den sista meningen i tankebanorna faktiskt, så här...

Alltså det här är så spännande kommer min kropp att åldras på ett bra eller dåligt sätt. Kommer jag att få nedsatt hörsel eller inte, jag menar jag har ju alltid lyssnat på hög musik och när "Freestylen" kom då hade jag den konstant i öronen. Jag menar på riktigt att det ändå är rätt spännande.

 

 

Sist idag en bild, den återigen från Jonna och jag hoppas inte att min svärson blir arg nu men i detta tråkiga vardagsgrådaskiga så hjälper det här faktiskt på riktigt till...