Hur jag botar min vardagstristess...
Onsdag är här och jag vet inte om ni håller med mig men, går inte allt lite på repeat?
Lite sådär tråkigt är det allt och jag som nu är van att hitta det positiva i allt känner att jag inte stött på motstånd utan bara stött på helt vanlig vardagstristess...
Ja så är det och jag har precis hittat den perfekta bilden att illustrera mina känslor med.
Den är tagen någon gång under förra halvåret på mitt jobb...
Haha...ja där stod den stegen...mitt i vårat bygge precis mittemot bordet där vi dukat upp med snittar och bubbel för att ge våra gäster en visning med guldkant. Och när vi upptäckte det roliga med att någon var trött på att någon annan hela tiden snodde någons stege, ja då hade redan en eller femtio gäster gått förbi...
Jag dör vad roligt och jag tackar högre makter för att jag hittade detta vanliga vardagsminne. Det känns så bra och passande idag.
Men jag måste ändå säga att vardagstristess också gör att man beter sig lite annorlunda och hittar sina egna vägar för att göra vardagen lite intressantare än vanligt...
- Men vafa... Vad gör hon?
Jag sitter på cykeln och har precis börjat trampa bort mot jobbet. Allt är lugnt och stilla, jag ser människor här och var alla lika yra i sin strävan att komma till jobbet.
Men så plötsligt hör jag ett ovanligt swishande ljud, det kommer plötsligt och jag hajar till när en mörk skugga passerar mig på vänster sidan.
Där kommer hon...dagens största utmaning! Hon vet inte om det men när hon swishar förbi mig på sin cykel(som antagligen har en liten elmotor) väcker hon något i mig som liknar känslan jag får i simbassängen när jag måste simma om alla som är där.
Det är mörkt och hon ser mig inte, jag ser inte hennes ansikte heller men när jag börjar trampa som en besatt för att komma ifatt henne då tycker jag allt att hon flinar någonstans där på framsidan.
Naturligtvis kan jag ha fel men det hindrar inte mig ifrån att börja tävla och att hinna ifatt är målet jag sätter upp denna gråa morgon när jag först hellre hade vänt cykeln och åkt hem.
Jag förlorade inte...men jag körde inte om.
I min värld förlorade hon när hon styrde sin cykel rätt över torget där man inte skall cykla...
Japp där gick hon bet och jag var bara två meter ifrån henne då...HA!!!
Analys....Vardagstävlingar där man själv sätter upp målet hjälper mot all form av vardagstristess.
Whoomp there it is....Japp så kan man göra och nu när jag suttit här och skrivit om min morgon har Jonna varit här två gånger och gett mig två kort med saker att le åt.
Så...jag slutar med dem och slutar liksom bara att känna tristess....
Bild ett...tagen 2008
Bild två...tagen 2009!
Så slutar min dag och jag tar med mig min analys till imorgon och då...då tittar jag bakåt och trampar på innan jag blir omkörd hahaaaaa....
Laters...