Betongsemester dag 2....
Kära Värme
Tack för att du är här och för att du är här så länge.
Solen tackar jag också, och det faktum att alla invånare i Sverige kommer att leva lite lättare i vinter känns bra. Jag menar nu när vi alla fått en överdos av D vitamin som förhoppningsvis räcker långt in i Februari.
Min plan på en semester med mestadels träning går än så länge bra. Så bra att jag idag mellan två löp pass passade på att färga och fixa barret...
-Hej mitt namn är Anna, jag ringer för att jag skall vara hos Ida idag och klippa mig men jag har glömt vilken tid jag skall komma. Detta är dessutom andra gången jag ringer och kollar...tror jag måste hamnat i svårt semestermood, förlåt...
Jag hör på min egen röst att det hela låter lite konstigt men så hör jag ett litet fniss och sen, Idas röst som härmande säger...semestermood det var nåt nytt.
Lite senare finner jag mig själv på salongen. Ida och jag är helt ensamma, inte en kotte syns till. Det är en mycket märklig känsla som ändå känns skön då vi ensamma flamsar och tramsar om allt och inget, och när jag går därifrån känns allt livet lite rosa och jag tänker där jag går mitt nyplattade hår att ja, det blev en bra andra semesterdag det här också i betongen och när jag tänkt färdigt då får jag ett svar av livet i form av ett retligt men behövligt skyfall och vips så var man lockig i håret igen haha...
Regnet det bara smattrar ner och för en gångsskull tittar vi alla på och ler...
Nu tar jag time out för idag och rusar på mot onsdag och tredje semesterdagen som jag kommer att öppna med simning...
Snipp, snapp, snut.
Så var dagen slut...
Laters...