Sommarpratarna....
Jag och Robban sitter i bilen på väg hem från Båstad. Landskapet vi åker igenom är så vackert. Jag tänker att vår bilfärd är för fin för att lyssna på radiomusik eller spotify så jag letar fram min Sveriges Radio play app.
-Robban jag tänker att jag sätter igång en sommarpratare, är det okej?
Jag tittar på Robban som nickar och när jag kör igång det första avsnittet då kommer den där vinjetten som alla vi som levt på 1900-talet så väl känner igen...
Vi sitter och svajar fram och tillbaka Robban och jag och så sjunger vi...sommar, sommar, sommar la la la la la la la laaaaa....
- Åh wow Robban...nu är det sommar på riktigt...jag fortsätter svaja till låten är slut.
Vi ler soligt mot varandra lutar oss tillbaka och sen sitter vi där och lyssnar på Mark Levengood som berättar roliga anekdoter om sin barndom. Vi skrattar för han är ju rätt rolig ändå. Och sen lyssnar vi på Claes Månsson som berättar hur det är att vara blyg och om hur han tog sig ur det genom att söka scenskola.
Jag som aldrig egentligen lyssnat till dessa sommarpratare hittar mitt nya kall och bestämmer mig för att lyssna så mycket jag kan. Det är ju ändå rätt intressant och dom är ju så duktiga.
Dagen efter(igår) när jag är ute och speedwalkar lyssnar jag på en till och då blir det en av mina barndomsidoler.
Eva Rydberg är ju en person för sig och med sin speciella mimik och sin skånska dialekt har hon för alltid fastnat i min själ. Jag lyssnar där jag går och jag skrattar åt hennes historia om hur hon tidigt bestämmde sig för att slå igenom på scen, jag skrattar så tårarna sprutar. Och när hon berättar att hon blev slagen med mattpiskan av sin mamma som barn blir jag förfärad och när hon gråtandes berättar om hur hon senare tagit upp saken med sina föräldrar och de säger förlåt då gråter jag också.
Jag tänker att om jag möter någon nu...då kommer dom tycka att jag allt är lite märklig där jag går med min rödgråtna näsa....
När min promenad runt Rocksjön är över då är jag ändå glad. Jag har fått min motion och jag har lyssnat på en riktigt fascinerande kvinna. Så plötsligt känner jag en sån härlig känsla i magen...känslan av att jag också kan lika bra som Eva Rydberg. Och kanske skall jag också sommarprata eller starta en pod som det heter?
Ja vilken bra idé
Och om jag gör det...då kanske jag inleder så här....
"Hej, mitt namn är Anna. Jag är 44 år och har precis blivit vuxen...på riktigt...."
Vad coolt, om det skulle bli så...!
På kvällen åker vi till E och T för lite middag. Grillat är gott speciellt om man som vi aldrig grillar för att vi bor i stan. Man känner sig alltid så ompysslad och lycksig när man är i huset ute i Bankeryd.
Tack T och E för god mat.
Bra jobbat!
Nu sitter jag i min soffa med min lilla dator i knät. Vi skall snart äta en lätt middag Robban och jag. Sallad blir det och bacon lindade dadlar. Ingen av oss är direkt hungrig och kanske spelar en faktorn att vi båda skall jobba imorgon måndag en stor roll i hur vi känner.
Ja, det är ju faktiskt så...att vår gemensamma semester nu är över för det här året. Lite sorgligt är det allt men vi har mer semester att ta, det är bara det att vi inte tar den tillsammans.
Mer imorgon, jag går och bakar lite dadlar och ja, jag svarvar nog ihop en salladen också, hurra....
Mot måndag och min arbetsdag!
Laters...