Ja...nu är jag verkligen mamma Gunnel...på riktigt!

Livet / Permalink / 0
 
Kära gamla Sverige.
Ibland är du så vacker så jag nästan tappar andan!
Kram Anna
 
I några dagar nu har vi susat fram i den skånska myllan, och jag tänker att jag känner en sådan vördnad inför de bönder som kämpar och sliter så att vi(resten) skall få grönsaker på bordet....
 
Milslånga sträcker dom sig fälten, alla med olika grösaker i. När vi sitter där i bilen frågar jag Robban då och då vad han tror att det kan vara för något de odlar där utanför bilfönstret. Oftast suckar han och säger att det vet han inte och jag kan förstå, jag menar vi vanliga dödliga ser verkligen inte skillnad på blasten till potatis, morötter, kålrötter, rödbetor och annat som kaniner gärna äter.
Vi människor också förstås men vi är nog inte lika tacksamma som djuren när det kommer till sånt.
 
Vi tycker verkligen om det här Robban och jag. Många gånger genom åren har vi tagit bilen och liksom bara susat iväg nästan dit näsan pekar. Inget ovanligt det här året förutom en liten sak. 
Jag håller på att bli mamma Gunnel...!
 
-Vänta lite Robban jag måste bara betala den här...
Vid stranden nere i Smygehuk har jag hittat en gammal lada full med nydesignad hemslöjd och en konstutställning med en märklig tavelkollektion som handlar om ett barn som gungar in på privat mark och blir skjuten när han hoppar av gungan(inget konstigt alls).
Jag går runt därinne utan mål och funderar lite över hur folk som gör sånt här överlever. Gör dom det på sin fritid eller lever dom på det här? Men så plötsligt får jag se en liten söt mus gjord i lera som någon gjort. Jag tar den tittar en gång till och så...köper jag den.
Nöjd kliver jag ut genom dörren och så plötsligt känner jag den, känslan som mamma Gunnel antagligen haft när hon släpat hem diverse föremål som förvisso alltid är fina men lite sådär onödiga och utan syfte, känslan av att ha hjälpt någon som har en talang och som måste börja någonstans i livet för att se om den kan tjäna pengar på sin konst.
 
Ja, nu är jag verkligen mamma Gunnel för jag har hjälpt kultur Sverige!
Och det bara genom att ha köpt en liten mus...
 
 
Var jag skall ha den?
Ingen aning...
Kanske bredvid den Egyptiska katten i sovrummet...?
Det vore ju i och för sig naturligt och lite kul. 
 
Får analysera vidare runt min mus(hahahah....) och så får vi se sen.
 
Vidare så sitter jag på det sista hotellrummet för den här gången.
Vi är i eminenta Båstad minsann och Robban laddar inför sin SM tävling imorgon.
Lite nervös är han allt men...vem hade inte varit det.
 
Jag är glad att vi är här för efter att ha backat ut från hotellrummet i Falsterbo som var lite väl nedgånget för min smak så flydde vi igår till Helsingborg där vi turade en stund och päste i ett rum i min egen hotellkedja.
Det var fint att vara i Helsingborg men lite läskigt för jag fick nu verkligen se ställen där min historia utspelar sig. Ställen där några av de mest hemska saker hände i " Om deras verklighet blev min"
 
 
 
 
 
 
Men det var igår och nu är nu och jag sitter i och skriver lite här i Båstad i ett rum "with a wiew" och en altan...minsann...
 
 
 
 
 
 
Som en hel liten lägenhet och ja...även cykeln bor med oss den här natten...
 
 
Suck...
Jag borde få någon slags pris för att jag är villig att bo ihop med min värsta kärleksrival och konkurrent.
Man kan ju nästan säga att Robban har blivit bigamist haha...
 
Nu skall jag gå en sväng på området och hänga lite på min nya balle. Fint som sagt och jag...jag är skit nöjd!!!
 
Mot imorgon och ännu en semesterdag och...vänta på det...Robbans tävlingsdag! Jag stöttar och hejar på och säger...detkommerattgåskitbraoroadigintekramAnna...
 
Laters...
 
Till top