Vilken märklig dag...

Livet / Permalink / 0
Första Semesterdagen...
Ja inte egentligen för det är ju på måndag men ändå...
 
Klockan sex i morse, märklig händelse nummer ett...
 
- Anna! Eftersom vi inte skall åka någonstans imorgon lördag är det okej om jag cyklar lite...
Min man ligger i sängen. Det är fredag kväll och jag tittar menande på honom. Jag tänker att det är ju ändå första dagen på lite längre ledighet så vi borde ju göra något tillsammans.
 Sen tänker jag att, vad gör väl en liten cykeltur, jag menar vi har ju inte bestämt något.
-Javisst gör du det, det är okej....
Min man tittar tacksamt på mig och så imorse gav han sig av på sin träningsrunda...RUNT VÄTTERN...!
 
 
Javisst han tog sig en liten runda runt Vättern med likasinnade cykelnördarkompisar och ja, varför inte.
Alla andra cyklar ju...
 
När han gett sig av klockan skittidigt låg jag kvar en stund och funderade på att gå upp.
Jag blundade för att liksom känna efter hur trött eller pigg jag egentligen var och när jag öppnade ögonen för att bestämma mig, då hade klockan liksom bara hoppat fram typ två och en halv timme och ja det var bara att gå upp äta frukost och dra på stan för lite egen tid...
 
Ja det är ju min nya grej och jag tycker att det är rätt skönt att vara sådär ensam ibland och få bestämma exakt vad jag skall göra, när och så vidare.
 
Jag hade två mål med min tur på stan...
Det ena var att köpa en hårprodukt som gör mitt hår lite mindre flygigt och stort, den andra var att införskaffa ett hopprep en uppgift som jag försökt att fixa till i några dagar nu men gått totalt bet på då det tydligen inte går att uppbringa ett hopprep i den här stan, om man inte styr stegen mot BR då förstås...
 
-Nämen Ida! Vad glad jag är att jag travade in här just idag!!!
Jag har precis stigit in på den frisörsalong jag alltid går till. De har min favorit hårprodukt där och eftersom jag skall åka söderut imorgon så var det lite brått.
 
Väl innanför dörren blir jag stående för där rakt framför mig står en blivande brud och gör sig iordning.
-Behöver du hjälp? Tjejen som står bredvid mig med en locktång i håret ler mot mig. Jag nickar och säger att bara skall köpa en hårvårdsprodukt, men att jag tappat fattningen lite då jag inser att hela salongen är full av brudfölje.
- Det är Ida som står där...tjejen nickar mot bruden. Jag tittar storögt tillbaka på tjejen i den vita klänningen och ja där står hon, Ida och hon är så fin...
 
 
Ja, jag blir allt lite tårögd för de två sista gångerna jag varit på salongen så har vi pratat om hennes bröllop och jag som helt glömt bort det hela tappar fattningen lite för nu står hon där och alla runt omkring fixar med både henne och sig själva. Jag så är det ju naturligtvis. Alla där runt omkring mig skall nu gå på bröllop.
 
Jag kommer mitt i det sista fixet och det börjar bli lite brått, det märker jag på Ida.
Efter att ha frågat om det är okej tar jag kort på den blivande bruden, önskar henne den bästa dagen i hennes liv och lämnar alla åt sitt fix...
 
 
Jag går vidare i solskenet mot affär som borde ha ett hopprep.
Jag letar och letar och när jag får hjälp i mitt letande får jag veta att nä...de har inga hopprep eftersom en fotograf precis köpt alla till en reklamfotografering.
 
Big surprice tänker jag och sen...typiskt!!!
 
Jag går vidare på stan. Shoppar lite T-shirtar och ett halsband, sätter mig sedan på Bishops uteservering, ringer E som inte hinner med sitt liv och inte kan komma. 
 
 
 
Ett tag känner jag mig lite ensam och övergiven men det går över fort då jag efter att ha tittat på min SF app inser att det går en film jag vill se om några timmar. 
 
Hurra!!! Mot bio...
 
Men först äter jag linssoppa på ett café, går hem och "bygger nallar" på min egen toa innan det är dags att ta "Tigerlilja" och dra på bio. Och väl där tittar jag på när "Chris Pratt" slåss mot dumma människor och dinosaurier. En riktig biofilm minsann och njuter verkligen där jag sitter ensam i mörkret med mina popcorn, snask och annat bioaktigt...
 
 
När filmen är klar känner jag mig allt lite vimmelkantig men ändå totalt ofärdig att åka hem...
 
Jag ringer Robban för att se om hans cykeltur är över. I telefonen hör jag en sömnig röst som berättar att hemma på min gata där är det timeout som gäller och jag, jag bestämmer mig då för att köpa skvallerblaskor och för att sätta mig på ett ställe med kaffe.
 
Ja varför inte?
Kaffe är det enda jag inte intagit denna dag när jag gjort precis allting på en och samma gång...
 
 
Det där var nästan nyss...
Jag kom hem för en stund sedan och nu sitter jag här och skriver så tangenterna ryker.
På min 55 tums TV har jag kört igång ännu en film och medans "Wimbledon" går i bakgrunden så få ni nu veta vad jag gjort idag. 
 
Mellan repliker och roliga händelser hör jag dova snarkningar...
Ja, kanske är det inte helt rätt att smygfota någon som är helt utslagen men är man gift med mig...då är det bara att vänja sig.
 
Och här är det!
Beviset på att en runda runt Vättern kan slå ut även den starkaste.
Inget konstigt alls, nä för hade det varit jag...då hade jag legat innanför dörren i fosterställning hahahaaaa.....
 
 
Nu orkar jag inte mer...
När jag går tillbaka och läser om min egen dag då blir jag lite trött faktiskt.
Det har varit en lång och lite märklig dag och jag tänker att jag ibland är så ivrig att inte ha något att göra.
Lite för ivrig kanske. Ja det kanske till och med blir lite för mycket...eller kanske inte...?
 
NÄ...!!!
 
Mot söndag och glada vi far mot Skåne. 
Lund blir det först som sagt och sen...sen blir det Falsterbo.
 
Men nu...klart slut lingonstrut.
 
Laters...
Till top