En nästan konstig dag...
Kära tisdag vad du har varit konstig...
Javisst, och från början till slut också!
-Du har snarkat hela natten!
Robban låter mig minsann veta när jag har varit jobbig, så också denna dag när jag tydligen förstört lite, delvis eller skitmycket av hans nattsömn.
-Varför gick du inte och la dig i Kims gamla rum då?
Jag tittar surt på min man som anklagar mig för att vara nattlig vandal så här på morgonen. Jag menar, jag vet ju inte ens om det är sant, jag var ju faktiskt rätt medvetslös eftersom jag...typ sov!!!
Så började morgonen och även om min ilska inte höll i sig utan la sig så fort jag duschat så hjälpte moder natur ändå ilskan lite på traven en stund senare när jag skulle cykla till jobbet.
Bilden ovan är allt lite missvisande för det var mycket mer snö i resten av stan och visst hade jag kunnat cykla där på sidan men lät bli för att...man inte ska!
Som sagt...när jag kom ut på min gata då var det mycket mer snö än det är på bilden och plogat var det inte heller så jag slirade hit och dit med min cykel "Tigerlilja".
Till sist blev det ändå rätt spännande och min ilska la sig när jag började slå vad med mig själv om hur långt jag faktiskt skulle hinna cykla innan jag låg på sidan i en snödriva. Jag vann tyvärr inget då jag lyckades hålla mig uppe hela vägen.
Väl på jobbet så hann jag inte långt förrän en liten hinna la sig över hjärnloben och allt tedde sig plötsligt lite suddigt och kanske hade jag lite feber. Som tur är hinner man inte må dåligt på mitt jobb men så strax efter lunch, då var axlarna så tyngda av huvuet att jag tänkte att näe...jag försmäktar och dör.
Naturligtvis gjorde jag inte det utan jobbade färdigt för att sedan cykla hem (i nästan ingen snö alls)...wierd...
Javisst...konstigt fast på engelska.
När jag kom hem så la jag mig nästan ner i sängen med jobbkläder på. Det enda som hindrade mig var att det är helt otänkbart och skitäckligt jag menar vem gör så...?
Sen sov jag hårt och vaknade av att Robban ringde för att dra mig ifrån mitt sovnäste, och när jag gick upp då var jag som vanligt och allt det där konstiga och overkliga var som bortblåst.
Ja så var det faktiskt min näsa kändes inte lika sniffsig längre och min hals var okej och mitt huvud var klart som korvspad. Dagen då allt tycktes konstig tog slut och så även jag. Kvällen har varit lugn och alldeles som vanligt förutom att Kim och Björn varit här samt min svärmor Gunnel. Men annars helt som vanligt och inget konstigt alls...
Så då är det nu dags att sova, igen...
Min dag som egentligen inte var så konstig alls är över och jag, jag hoppas att morgondagen blir lite mer oh, la, la... Ja, kanske önskar jag till och med att den skall bli konstig på riktig...
Hit med lite farligheter...
Det är på tiden!!!
Laters...
Ps.Kära livet.
Med farligheter menar jag inte galenskaper i form av vanligt vardagstjaffs....
Ds.
Tur att man inte är ensam om att låta som ett tröskverk på natten :-)