John Bauer och jag....

Livet / Permalink / 0
Ja, jag ser allt en liten förtvivlan i min egen person just nu. Jag klarar mig, men tänker att jag skyller allt på vädret precis som man gör när man är...svensk..
 
Som vanligt när det varit konstigt för länge så letar jag mig tillbaka till mina barndomsrötter och den här gången så blev det en vandring tillbaka till den tiden då mormor Mait fanns och vi åkte buss ner till stan och uppsökte stadens museum.
 
Jag blundar och tar mig tillbaka nästan 40 år i tiden. Jag ser mormor Mait ta av sig sin kappa innan hon hjälper den lilla flickan som står bredvid henne. Hon ler stort och hänger sen upp kläderna i garderoben där på bottenplanet i museét. Den lilla flickan med de stora bruna ögonen som är jag, är så ivrig  att få springa en trappa upp och se på utställningen om Jönköpings historia, den som var så fantastisk och som sträckte sig över ett helt våningsplan...
 
Det var alltid lika spännande man började när staden växte fram och sen gick den sakta fram i historien och mitt däri kom man alltid till den gamla ekdörren med svarta beslag som likt bergatrollets port ledde in i John Bauer rummet där det visades film för oss barn med hans bilder på tomtar och troll.
Och när man sedan var klar, gick man vidare en stund för att till slut hamna vid kopian av en gammeldags lanthandel i full skala med allt vad det innebar. Där var alltid så spännande och jag fick köpa karameller från förr eller en klubba gjord på candy socker, mormor var så snäll!
 
Ja det var bekymmerslösa dagar det där och jag älskade varenda sånt där tillfälle.
 
Och så idag efter två veckor som varit genomgående slit och släp med uppdelade gnuttor av svett, tårar, skratt, ilska och sen...glädje, stegade jag in genom porten till vår stads museum efter åratals frånvaro och till att börja med var det precis som när jag var liten.
Jag var en sväng inne i garderoben som fortfarande ligger där den alltid gjort men bestämde mig för att ha min jacka på. I en helfigurspegel på väggen ser jag mig själv och skymtar den lilla flickan med de stora bruna ögonen. Så längesedan det där...tänker jag och slår ner blicken.
 
 
Jag suckar och går vidare mot museét som det ser ut idag.
 
Att tiden går frammåt är nästan aldrig negativt men....byggnaden är nästan alltigenom avstängd av olika anledningar. Man går inte längre en trappa upp, den delen är avstängd.
Sagorummet och lanthandeln är borta sen länge och den nya tillbyggnaden är fin men här finns ingen själ. Och även om de är mellan utställningar så är det faktiskt lite skamligt hur dåligt det har blivit. Den fantastiska upplevelsen som man fick förr är jag tveksam till att de kommer kunna återskapa.
 
Men visst, när jag kommer upp för den nya och på riktigt fina trappan så hittar jag ändå vår stads store konstnär och jag blir så glad. Utslällningen är förvisso bara ett enda stort rum men jag spenderar ändå nästan en hel timme därinne och jag förundras över hur duktig han var och hur han utvecklades i sin konst.
Att han själv oftast var sin egen modell när han målade var nytt för mig. Och så mycken naken bilder på vår käre John B, det har jag aldrig sett förut...
 
 
 
 
 
Så mycket man inte visste. Men att han kärade ner sig i Esther och fick sonen Bengt eller "Putte" som de kallade honom, det visste jag.
Alla vi som bott i trakten länge vet också att deras lycka blev kortvarig och att de omkom på Vättern år 1918.
 
Han blev 36 år vår käre John...det är ingen ålder. Så tragiskt och alldeles för tidigt men så blev det ändå till slut.
 
När jag varit på museét ytterligare en timme gick jag därifrån med en känsla av tillfredställelse och efter en tur genom staden blev det mer egentid och själavård på ett café med skvaller och en bulle som jag köpte i förvirring eftersom jag inte gillar bullar. Men jag kände mig kanske ändå lite extra vuxen och kulturell där jag satt och då blir det lätt sådär haha...
 
 
Japp, lite skvaller är ju aldrig fel och när man slår upp tidningen och får se det här då blir man lite extra glad över hur livet kan bli utan att man menar det.
 
 
Nä, dessa bilderna har inget med varandra att göra, och även om storlekarna varierar så ser det så roligt ut jag menar, han fick ju plötsligt hjälp vår käre John men nu Travolta haha....
 
Nu är det lördag kväll och nu väntar en tur till affären och sen "Earth Hour" 20:30 släcker vi. Jag gör det även om jag fortfarande tycker att de borde förbjuda all form av extra onödig julbelysning på julen. Den har liksom redan tagit bort syftet med earth hour, tyvärr...
 
Jag gör allt för att varva ner från vardagens vardagssaker. Det är viktigt då jag ämnar fortsätta min karriär som "positivitetsminister". Jag har brustit lite i min roll och det är inte acceptabelt.
 
Men innan jag publicerar mitt inlägg vill jag berätta att Chile idag vann mot Sverige i den fotbollsmatch de precis spelat mot varandra uppe i Stockholm och visst är jag glad för det. Synd bara att jag inte tittade, det hade kanske varit roligt även för en sån som mig som avskyr att titta på sport.
 
Men min bror har varit där och det på sin egen födelsedag och om det säger jag bara,
GRATTIS MARTIN. Hurra och länge leve du av alla brorsor! Kram Syrran
 
 
Så fin...
 
Moooot söndag livet och frammåt march....
 
Lights out allihopa.
 
Laters....
Till top