Mitt stora lapp problem...

Livet / Permalink / 0
Livet blev som väntat...
Jag fixade nästan allt det som berörde det som berörde mig. Visst är man lite sliten i kanterna så här på måndagskvällen, men då är det ju tur att den liksom bara är slut snart, kvällen menar jag...
 
I sviterna av vattnet som forsade ner har jag idag synat och kikat in i rum där de rivit både golv och tak...
Och jag blir allt lite ledsen för det är ju nästan mitt eget hus fast ändå inte...dumma vatten!
 
Det konstiga är att jag ändå är så lugn och mindre jobbiga analyser har florerat.
 
Som till exempel varför jag måste ha munnen öppen när jag sätter på mig mascara...
Eller hur det kommer sig att jag promt måste toppsa öronen på samma sätt varje morgon.
Varför ser det ut som om jag har så mycket hår fast det bara blir en liten tunn tofs när jag håller ihop det?
Varför säger Robban hatt istället för haft?
Varför snarkar jag nu för tiden? Jag som alltid sovit så tyst enligt min mamma Gunnel.
 
Ja många små analyser som jag vet att jag tänkt förut men liksom inte fått riktigt bra svar på.
Framförallt den minsta men konstigaste lilla analysen som jag återigen tog upp för diskussion med Robban häromsistens när vi bäddade om våra sängar. Typ...igår...
 
-Alltså Robban, jag undrar faktiskt själv varför jag promt måste ha tvättlappen på underlakanet på din sida av sängen...? Jag tittar på min man där han står och letar efter lappen som alltid måste hamna under madrassen vid benen på hans sida.
 
Ja det där är en gåta. Men som tur är så har den konstiga grejen med lappen växt fram under den tid då jag och Robban levt och byggt bo tillsammans. Jag menar vem hade blivit ihop med en tjej med så stora lapp problem liksom. 
Och det är så sant...jag kommer inte längre ihåg varför det är viktigt.
 
Kanske det kommer sig av att jag tror det bringar tur eller för att jag hatar prasslet av de där lapparna.
Klipp bort dom då säger någon och jag håller med!
Men varför göra livet så enkelt när man kan göra det svårt.
Och tänk om det betyder otur?
 
Japp, sån är jag och sån är världens bästa uräkt!
(-Jag dödade en person men...sån är jag typ, hahaaaa...).
 
Kanske är det ändå vår snart och man börjar allt se livet från den ljusare sidan eftersom dagarna blir just ljusare, och längre.
Och då, då kanske man också så småningom kan skita i det där med lappen. Ja så kan det ju bli fast troligtvis och tyvärr inte. Hur eller hur så stretar jag och Robban på i livet och det börjar allt bli lite spännande på vissa fronter, ja det gör det faktiskt.
 
Tur att vi fortfarande trivs med varann.
Jag tycker att han är rätt gullig när han säger "hatt".
Ja så är det faktiskt.
Och vi får hoppas att jag inte snarkar ihjäl den stackars karln haha...
 
Vi hörs imorgon
 
Laters...
Till top