Den andra fantastiska mamman som fick mig att tänka om...
Lilla Mamma...så bra det blev där i tidningen.
Men någon eller några har undrat lite över Martin och var blev han av. Jag blev lite förtvivlad för jag hade inte tänkt på det.
Jodå när journalisten ringde mig så var en av mina första meningar om mamma till honom att "min mamma är fantastiskt för att hon adopterat två barn helt själv" och jag pratade mycket om hur hon kämpade på med oss två. Men sen vinklade han det åt mamma dotter hållet och så var det med det.
Jaa det finns så många fantastiska mammor i världen. Men visst tycker jag att just min är bäst. Eftersom det är min menar jag...
Men jag kan inte sluta tänka på den där andra mamman, ni vet hon som satt där i flyktinglägret med sin äldsta dotter bredvid sig det enda barnet hon hade kvar. Ni vet hon som beskrev med hela sin kropp hur ont det gjorde på henne när militärer slog hennes dotter i huvudet med en maschete.
Jag nominerar idag henne till årets mamma bredvid min egen. Jag känner henne inte och kommer knappt ihåg vilket land det var hon var i, men hon finns i mitt hjärta och kommer att sitta där på hornhinnan så länge jag lever. Hon är orsaken till att jag blir månadsgivare och att jag släpper all den misstro jag länge haft mot organisationer som till exempel UNHCR...
Livet i övrigt är okej.
Idag har måndag varit måndag inget konstigt alls förutom att jag på riktigt tror att jag idag efter en helg av allt på riktigt däckade och det ordentligt när jag kom hem.
Superretligt eftersom det fortfarande är så skönt och vackert ute så man undrar om man typ, hamnat i Nangijala...
Igår när vi kom hem från Göteborg ja då hade man ju allt kunnat skita i livet en stund och bara lagt sig ner men så funkar det inte riktigt och beviset på att jag är gift med en sån som jag, kom när både jag och Robban kom på samtidigt att det inte var läge för sängläge, utan läge för cykeltur med mat.
Och ja...
Så blev det så i Huskvarna...
Med mat som anstår en Göteborgsvarvet löpare!
Och där mötte vi några bekanta dessutom, och fick lite sällis...
Men oj...jag glömde!
Sist som på beställning när min chef precis gjort mig uppmärksam på artikeln och precis innan vi skulle åka hem då...då kom mamma Gunnel till Avenyn och så fick vi en liten pratstund med henne i verkligheten...liksom bara...
Livet är bra underligt.
Fast, egentligen visste jag att hon var på väg. Men artikeln...den hade jag ingen aaaaning om...
Imorgon är det tisdag en helt vanlig dag...innan onsdag!
Laters...