Det lyckliga landet...

Livet / Permalink / 0
 
Fågelkvitter svalor som skriar en sol som skiner och som värmer
ja vad är det som händer här, i lilla landet lagom...?
 Ja man undrar ju, jag menar bilden ovanför är ju inte så rolig men när jag cyklade runt i stan idag
och såg de där kranarna så tyckte jag plötsligt att de var så vackra?
 
Jag glider runt på min Tigerlilja, den röda färgen lyser upp och förstärker allt det gröna. Jag cyklar ömsom sakta ömsom i full fart, ibland tävlar jag med andra cyklister och vinner för att dom är helt omedvetna om att jag, tjejen på den röda cykeln, är bäst...
 
-Titta...den här kommer att passa ungefär när bebisen är tre månader det blir väl bra...
Den gravida tjejen inne på ICA Maxi håller upp en sparkdräkt mot ljuset och ler soligt och lyckligt mot sin man.
-Mmm...svarar han och tittar plötsligt på mig som går förbi. Jag tittar tillbaka och ser med en gång att det här är en trött man som inte är lika begaistrad i det som händer som sin kvinna.
Oj, tänker jag, hoppas att han bara är trött för dagen. Och om inte så hoppas jag att han skärper sig när barnet kommer.
 
Jag fnissar till och går och hämtar mig en skvallerblaska i tanken önskar jag paret lycka till och tänker också att den här mannen, det är den enda person jag sett idag som inte sett glad och nöjd ut....
 
Javisst och tur är väl det. För där jag har susat fram idag har jag sett kärlekspar, människor som tränar eller går, ligger i gräset eller sitter på en parkbänk. Alla njutandes av stunden, alla med samma tanke...tänk hur det blir när det tar slut...
 
 
Ja det sista var ju lika dramatiskt som sorgligt men det är ju ändå Sverige.
 
Dagarna går och värmen består det blir varmare och varmare jag tycker det är härligt och de två damerna jag såg sitta med sin matsäck på bänken i skogsgläntan också.
Allt är så fantastiskt, nästan...
 
-Men neeeej...sluta jag orkar inte!!!
Mitt skrik över gården på hotellet ekar mellan husväggarna och min besvikelse gör att folk sticker ut huvudet och frågar vad det är som pågår.
Jag suckar och berättar om de fina inomhusväxter jag ställt där för att spola av och vårda men som jag i min iver att plantera och göra fint utanför huset glömt bort och som nu är helt bruna i de gröna blanka bladen.
Jag tar min cykel och går min väg och tänker att ja...så går det när man har för många bollar i luften.
 
Men det har gått över nu och när jag tänker på de två mysande damerna på bänken med sin kaffe termos mitt i naturen då hör jag plötsligt av någon anledning Astrids "Karlsson på taket" säga...Det är en världslig sak!
 
Lite vardags observationer är aldrig fel och vi i lyckliga landet "brunsås" lever på. Om några dagar blir det än varmare och vi kommer att klaga lite igen.
 
Imorgon är det onsdag och jag kommer att vakna och önska att jag var ledig. Men sen kommer jag att duscha och planera livet och sen, sen kommer jag att knega...
 
Vi hörs!
 
Laters...
 
Till top