Mitt öde och Teds...

Livet / Permalink / 0
Människoöden ja...
 
Mitt eget öde ligger i mina egna händer och det är ju bra. Jag menar tänk om någon annan skulle bestämma över mitt öde, tillexempel Kim jong un, det skulle vara dåligt. Och även om jag tror på karma och annat så bestämmer jag själv över det som händer på lördag, och att jag springer exakt hela varvet runt, det har jag som min egen ödesmästare bestämt att det, det kommer inte att hända....
 
Men visst finns det hopp och idag när jag krigade vidare med min löpning så gick det ändå hyffsat bra. Jag sprang hela 8,5 kilometer och det i 15 plusgrader och nästan ingen sol. På lördag ska det bli "a lot of sol" och 20 grader. Från min sida blir det tyvärr fuck off på det eftersom det minskade mina möjligheter ännu lite till.
 
Fast skam den som ger sig och skam den som ser mig haha....
 
 
Japp jag är nöjd med min löptur och trött.
Jag är glad att jag tog ett kort på mig själv innan jag sprang eftersom jag blir en liten svettboll varje gång jag sprungit klart.
 
Och om någon undrar varför jag står så kontigt så kan jag berätta att det är för att jag kom på att mina lår ser smalare ut om jag står så...som en kossa menar jag haha...
 
Trött som bara den går jag nu till sängs och med mig tar jag ett annat människo öde nämligen detta...
 
 
Ted...
En begåvad kille som, som så många andra framgångsrika superbegåvade människor gick sitt öde till mötes innan han var klar(som vi andra tycker iallafall).
Ja det låter så dramatiskt när jag säger det så och om sanningen skall fram så vet jag inte vad jag pratar om eftersom jag aldrig i hela mitt liv brytt mig om den stackars grabben.
 
Det betyder inte att han var dålig. Jag hade bara inget intresse av honom som person eller hans musik heller för den delen. Men jag tänker att det blir lite som ett förlåt även om han antagligen inte brytt sig så mycket om vad just jag tycker.
-Ska du verkligen se den mamma? Jonna spänner ögonen i mig och jag vet vad hon menar...
Att det blev en film är rätt otroligt eftersom Teds familj aldrig gav sitt godkännande. Men någon sket i det och liksom bara gjorde och jag tänker så här:
 
Ted finns inte kvar och det är allt lite ohyfsat att rota i hans öde när han inte kan svara för sig. Men...
Kanske hade han någonstans uppskattat filmen om sitt liv nu när den fått så mycket kred och fina betyg. Och kanske ler han ändå lite där han möjligtvis är nu, jag menar han var ju ändå konstnär på sitt sätt!
 
Jag går till sängs med Ted och suger i mig hans öde och kanske kommer jag att uppskatta hans musik lite mer när jag vet lite mer...kanske...!
 
Mitt öde är nu att vila, sova, jobba och sen vila lite till.
På lördag får vi se hur det blir och jag är allt lite rädd.
Inte för själva loppet utan för att jag som den jag är kanske inte kommer att stoppa mig själv om det blir nödvändigt....
 
Mot sovrum och Ted.
Robban får vara med, om han vill förstås haha...
 
En sång på det...
 
 
Eh...det där var ju inte Ted...
Men dock en svensk låt som jag tycker är riktigt bra.
Jag spelar den för mig själv nu...för imorgon när jag inte är riktigt vaken än, då kommer jag inte att hinna.
 
Adjö för idag
 
Laters...
Till top