Några extra gråa hår...

Livet / Permalink / 0
I min säng jag ligger och tänker att ja...om jag lägger handen över pannan så här, då syns inte mina gråa hår...
 
 
Men vad är väl gråa hår när man kliver runt i livet och liksom bara hänger med för en gångsskull. Och kanske har jag fått några extra nu när det där med tekniken faktiskt ändå är det största orosmolnet på min himmel som är blå. Det och det faktum att jag känner mig lite känslolös.
 
Ja, jag fick faktiskt be min man om ursäkt som fick sig en skrapa då när han bytte jobb för att jag(självupptagna Anna) tyckte att han var lite känslolös och trubbig. Jag har blivit lite så nu och det är väl inte konstigt när man är så full med allt det nya så det kryper i hela kroppen.
 
Men idag kändes allt lite som vanligt igen då jag lycklig sprang runt och serverade kaffe och annat sköj. Ja jag glömde till och med att äta och när jag kom hem...då var jag inte ens hungrig.
 
Känslan har varit bra och imorgon är det dags för AW med mina nya arbetskamrater. Ska bli mycket spännande och jag får ännu en gång förklara att...näe, jag dricker helst varken öl eller vin.
 
Nu är det dags att sova och förhoppningsvis blir det hela natta. Och kanske drömmer jag om ett hotell långt bort i fjärran och alla de goa tjejer och killar som finns där i....
 
Kram alla
Kram mig
Kram kudden
 
Laters...

Overhead...det var grejer det...

Livet / Permalink / 0
Nytt jobb och nya uppgifter, ja inte helt främmande för jag har ju jobbat med det här förut.
 
Men för mig gäller det nu att hitta lite färdigheter i form av teknik. Jag menar, sist jag jobbade med det här, då var det fortfarande vanligt att man putsade på overheaden lite extra då och då för att det inte skulle finnas några förargliga fläckar där på duken när man la dit sitt overhead ark...
 
Haha...nu lät det som om det var på stenåldern och visst fanns det redan då datorer som skulle kopplas in och så vidare. Men man har ju legat av sig lite och nu är det bara att leta fram allt det där man gjorde långt där bak i huvudet.
 
Men visst, har man folk i sin närhet som kan lite mer om det som sker i konferensrummen nu för tiden...då tar man ju hjärna hjälp.
 
Så igår drog jag bort till Kim för en liten lektion. Mycket bra om ni frågar mig och jag fick se lite powerpoint på kuppen...
 
 
 
Haha...ja, jag fick lära mig lite om allt och nä...det är inte så svårt om man får öva. 
 
Jag tackar Kim för hjälpen och overheaden för att den inte finns längre. Det var så jobbigt att kopiera dom där sabla plastpapprena...eller vad man nu säger :-)
 
Och till yngre generationer vill jag nu bara säga att en overhead i min värld inte syftar till administrativa uppgifter eller ledarskap i ett företag.
 
En overhead är en sån här...
 
 
 
Haha...ja...
 
Nu tar jag mig till sovrummet för lite sov och känner mig nöjd med det...liksom...
 
Laters...

När analyseringsförmågan hjälper till...

Livet / Permalink / 0
Svinkalla Sverige, nu är du här igen...
 
Ja, nu är det kallt igen och på gården utanför vårt hus står en liten snögubbe och tittar ut över vägen.
 
Jag som nu äntligen har fått lite separationsångest tittade på den lilla gubben, tog ett kort och tänkte att...ja, där kändes det lite som vanligt en stund, tack lilla gubbe...
 
 
Nu är det inte så illa, men visst känns det, det skall jag inte sticka under stolen med och för några dagar sedan då bölade jag bort en stund och längtade efter mina kompisar, igen...
Men konstigt hade det väl varit annars och igår när jag och Robban tog oss upp till Rosenlundsbadet för lite simning då kände jag mig så stark där jag låg i bassängen och jag tänkte att ja, livet går vidare och jag, jag bara hänger med nu.
 
Men så lite senare satt jag i bilen ensam och pratade högt för mig själv.
- Anna...det här är det bästa du har gjort. Man måste gå vidare när man bestämt att det är dags, dina gamla vänner finns kvar och nu, nu får du nya...
 
När jag sedan insåg att jag satt där och pratade för mig själv, tänkte jag att det måste se rätt lamt ut, och så vipps slutade jag tänka och började istället analysera det där med hur bra det ändå är med headset och att det som för typ 15 år sedan sågs som lite märkligt och konstigt nu är fullt normalt eftersom alla lite till mans går omkring därute och pratar för sig själva med vita snorränder hängandes ur örona.
 
Hahaaa...ja, nu ser vi alla ut som den där mannen som gick omkring på stan förr i världen och grälade med sig själv. Ibland när jag såg honom undrade jag faktiskt vem som vann.
 
Dagen är nu över och här kommer ett kort taget genom köksfönstret på herrgården som nu är min arbetsplats och ja, det var ändå lite rogivande att stå där och titta ut över sjön...
 
 
Så sakta börjar jag nu känna för denna herrgård och ja, för det liv som nu kommer att bli mitt.
 
Bra jobbat där Anna!
Tack mig själv...tack...
 
Imorgon är det en ny dag och tänka sig, det är snart första advent och på lördag...då blir det Ullared minsann ja, ja, jaaaa...
 
Laters...
Till top