Att betyda något...
Veni Vidi Vici, ord som sägs ha uttalats av Julius Ceacar när han besegrat någon stackars kung...
Jag kom, jag såg jag segrade blir det på svenska det har vi ju alla hört, men diskussionen och analysen innan nanedags igår var vad uttrycket "Jag drack, jag spydde, jag gick hem" heter på latin.
Ett uttryck som Robban myntade i fredags när han efter att ha bråkat med sina jeans äntligen gick och la sig...
Vidare...
-Anna, du betyder så mycket för så många människor!
Meningen mamma Gunnel sagt till mig så många gånger, ord som aldrig ville sjunka in. Jag har varje gång tackat för komplimangen men liksom inte förstått innebörden av det hon sa.
Men så efter förra veckan och speciellt då fredagen har det så sakta gått upp för mig att så var fallet och även om jag använt ordet overkligt, overkligt många gånger den här senaste tiden så blev det där plötsligt verklighet och jag tänkte att waow...hon hade rätt...!
Ja, äntligen förstod jag och jag tänkte att shit, det är verkligen så och hur gick det till?
Och om det nu är sådan jag är, jag menar är en person som vill göra skillnad för andra, hur skall det gå nu när jag lämnar alla dessa människor? Kommer jag att gör skillnad för andra människor nu? Och om inte hur kommer jag att må då?
Klockan är 09:50 den 6:e november. Datumet och klockslaget då det så sakta går upp för mig att jag lämnade alla de som jag betytt så mycket för och som betytt så mycket för mig...
Äntligen kommer tårarna!
Jag undrade så vart de tagit vägen...?
Men...
Bredvid mig här på köksbordet ligger en tidsjournal.
En likadan kalenderbok som jag haft det sista året på hotellet.
Kalendern som fick ersätta alla de otaliga A4 block vi använde till våra dagliga checklistor.
Kalendern fick jag av den leverantör och kille som arbetat vid sidan om mig i alla år. Killen som det kändes minst lika konstigt att lämna som alla mina arbetskamrater på hotellet.
Nu ligger den där full av anteckningar om ändringar och idéer till mitt nya jobb.
Ja jag var tvungen för efter ungefär 1 timme där kände jag direkt att här, här måste jag göra skillnad. Jag måste betyda någonting...
Japp nu kan det nog inte bli sorgligare och jag avslutar bloggen här för idag.
Jag skall det närmaste ge själen lite ro och förhoppningsvis vila upp hjärnan lite.
Analysen om mig själv just nu är att "ränderna aldrig går ur" och att det är tur det, för mig i mitt liv.
Jag vänder blad och när jag gråtit färdigt skall jag sminka över sorgen och gå vidare.
Kram Alla
Igen...
Tack Aulai för kortet!
Laters...