När verkligheten är...risigt hår...
Tisdag klockan 08:00
-Alla ni som har självlockigt hår har ett par dagar med risigt hår att vänta...
Jag hajar till och hade jag druckit te så hade jag satt det i halsen eller sprutat det rätt över köksbordet.
Vad sa hon? Jag tittar storögt på meterolog tjejen där hon står och ser sådär käck och välklädd ut. Hon ler stort och jag tänker att...näe..det är inte rätt...så där kan man ju inte säga heller!
Speciellt inte när man har rätt...bu!
Javisst och hon om någon borde veta, jag menar hon är meterolog och så men jag kan också se på kartan hon har i bakgrunden att mitt hår antagligen kommer att bli en stor man av jobbigt fult risbuske hår.
Mulet väder med dimma i Stockholm de närmaste tre dagarna. Jag menar jag dör ju inte eller så, men ändå varför just nu när jag äntligen skall få åka iväg och koppla av.
Första dagen och hon hade rätt!
Min morgon började så bra och jag kände mig lite snygg faktiskt.
Men efter att ha vandrat Stockholm runt i ca. 2 mil ja då kan det ju bara sluta i katastrof...
Det är ju inte så farligt säger någon.
Nä visst...säger jag, jag har ju bara masserat in två omgångar av min bästa mjukgörande hårkräm. Och ja jag vet att det inte syns hur illa det är eller att jag nu kanske gör en höna av en fjäder men...jag gillar verkligen inte när min skalp ser ut som Simbas pappas man.
Fast vänta lite nu, Mufasa var ju skit snygg i manen...suck...
Japp tog en liten trip till Vasa museet...igen...
Tvingade Robban att titta lite på filmen om Vasagrisen.
Haha...ja...
Han har då gift sig med den bästa frun!
Livet här i Stockholm känns fin, fint, och att jag grämer mig över saker som att mitt hår ser ut som en risbuske är ändå rätt bra, jag menar...då är ju allt som vanligt och livet knatar på som det brukar.
I alla fall ljust nu.
Det känns rätt gött faktiskt!
Imorgon ger vi oss ut igen och då, då kanske vi går på bio.
Ingen dimma där inne inte.
Laters...