Om att vara lite trött...
Veckan har flutit på och jag får mer och mer grepp om vart jag har kommit..
Vissa ord och uttryck som jag nu hör runt omkring mig dagligen har jag inte hört sen barnsben då mamma Gunnel och syjuntegänget satt och sladdrade om vården och utbildningar hit och dit.
Min beundran och ödmjukhet över det som händer i detta utbildningscentrum...eh...förlåt utvecklingscentrum ja, jag sa fel för det är ett utvecklingscentrum och jag måste lära mig det rätta uttrycket basta, är total, då de utbildar läkare, föräldrar som har barn med asbergers och autism, samt klurar runt hur patienter hanteras i olika faser av sjukhusprocessen med mycket mer...
Japp allt detta har matats in i hjärnan tillsammans med det faktum att jag lär mig allt om det jobb jag skall utföra. Och ja, då är det inte konstigt att man ser ut så här på kvällarna...
Ja, jag är trött och bloggen rullar på om än lite sömnig den med tycker jag. Men det blir det ändring på så småningom och när den dan kommer...då hoppas jag att jag ser mer ut så här...
Japp Nicole Scherzinger i Pussy Cat Dolls...
Haha...ja, analysen i ämnet kommer Anna någonsin att kunna se ut så här? Är väl att...nä...det kommer inte att hända. Men jag vill säga att jag tror det var E som en gång sa att jag var lite lik samt att sångerskan är 70-talist och bara fem år yngre än mig så jag är ändå rätt nära i många avseenden.
Japp, jag är rätt snygg faktiskt...!
Med det färskt i sinnet går jag och lägger mig och hoppas att jag får sova mer än fyra timmar den här natten. Det skulle vara fint.
Jag drar till sängs. Och när jag ändå är där drar jag täcket över mig och rabblar lite på min dagsagenda som den skall komma att se ut. Allt för att nöta in rutinerna och när jag sen sover...då kanske jag drömmer om mitt gamla jobb igen...kanske...
Natti natti alla!
Kram min kudde.
Laters...