Ett härligt gäng och en Björninvasion...
Söndag och dan före "the final countdown" i läget som det är nu. I min hjärna pågår inget speciellt och själen är ovanligt lugn, vilket bådar gott för veckan som kommer att bli en berg och dal bana i allt som livet ger...
När jag idag slog upp de bruna var det med sol i sinne och sol inne och med utvilad hjärna gick jag upp ur sängen om än lite mörbultad. Möjligt var det så för att jag som allt som oftast vaknar till för att vända mig på nätterna, just denna natt inte vaknade ett skit utan liksom bara...sov...
Igår...
Min dag med tjejerna blev så bra och precis så avslappnad som jag ville att den skulle bli. En lite skakig start blev det då vi med vår lilla buss gled fram i mörkret där snö och blåst härjade. Bilar låg i dikena och blåljusen blinkade lite här och var bredvid bärgningsbilarnas röda ljus.
En av oss kom inte med överhuvudtaget då blåsten tog makten över naturen och helt sonika välte ett träd rätt över vägen...
Snopet är ett bra ord och sååå...tråkigt.
-Jag funderar på hur jag skall flytta trädet åt dig men jag vet ju att jag inte kan...säger jag till berörd person i telefonen. En tråkig situation och när en annan väg prövades, ja...då låg det ett träd över vägen där också. Hur stor är chansen för det liksom...? Sen kom Björn och han var bäst.
Så började vår äventyrsdag och även om det var lite tråkigt så var vårt mål ett slott med spa och glada i hågen gav vi oss av mot vårt mål, de andra tjejerna och jag...
Och när vi kom fram...då var det chill på menyn. Björn är god som chili.
Vi spaade inne och vi spaade ute och när vi var klara då gav vi oss av hem till Jönet igen och där blev det en drink hos "moi" innan middag med Björn-god mat innan avslut.
Kajen 23 har en av de godaste pizzorna jag ätit på länge eller kanske ens någonsin.
Javisst och efter lite reklam är det nu dags för mig att förbereda mig för min sista arbetsvecka på hotellet. Lugnet som jag känner hoppas jag att jag får ha kvar.
Och om inte, då får jag använda alla de saker som jag lärde mig i teatergruppen Amanda som liten.
Japp, jag blev ju ingen Greta Garbo direkt men lite lärde jag mig allt ändå haha...
Nu slutar jag för idag.
Livet väntar och jag hjälper det genom att liksom bara hänga på.
Bloggen idag fick en liten påhälsning av en Björn och även om jag tänkte radera de små meddelandena så tänkte jag att de får vara kvar som en rolig påminnelse om att inte låta Björnar invadera :-)
Kram Alla
Laters...