Hotell Karusell...
I en hjärna i den delen av galaxen där vår jord finns...
Karusellen var igång och året någongång 1998 är skådeplatsen för det som skulle bli ett virrvarr av olika tjänster i olika delar av huset...
I början jobbade jag både i receptionen och i städet. Senare övergick det hela till bara receptionen men kanske var det lite blandat med husfru eller var det blandat med konferens? Jag kommer inte ihåg och hur jag än tänker nu så blir det hela bara en enda soppa....
Kanske var det för att även privatlivskarusellen tog sig ett extra varv eller tusen precis då när jag skulle gå in i huset och göra mitt första receptionspass? Ja för så var det ju. Jag gjorde en "Control, alt, delete" och liksom bara startade om även i hemmets lugna vrå. Jag menar varför liksom bara köra på i lugn takt när man kan gasa...?
Men tillbaka...
Jag blev så småningom husfru och första varvet i den karusellen var ett halvår eller ett års vikariat då "min" husfru pluggade. Det var det tuffaste året i mitt liv och ibland ville jag bara kräkas och springa hem till mamma.
Tänk er att jag som då var den yngsta på housekeeping avdelningen nu blev chef för alla mina äldre arbetskamrater. Jag vet att någon eller några av dem blev tillfrågade men tackade nej och då fick någon fick idén att fråga mig och jag liksom bara...självklart(eftersom jag som vanligt inte funderade över vad som komma skall). Och om jag hade vetat det jag vet idag...då hade jag gjort exakt samma sak ändå.
Jag vet att jag grät mycket hemma på kammaren när mörkret föll, men varje dag när solen gick upp gjorde jag detsamma(gick upp) och att kriga är ju min grej så....
"Min" husfru kom så småning om tillbaka men efter en ungefär en pissekvart var hon borta och kom aldrig mer igen. Och så stod hotellet där, utan en housekeeping manager. Jag tänkte där jag stod i "repan" och analyserade att, näe det där, det gör jag inte igen! Alldrig i liiiiivet....
Men så en dag fick jag höra att en av mina arbetskamrater i receptionen (som jag gillade) hade funderingar på att söka tjänsten och då gick jag till min chef och sa...dööö...chefen(småländska för du chefen) jag tar det, men bara om vi får vara två!!!
Han lyssnade på mina ideér och funderade och så plötsligt...sa han ja...och jag tänkte...yes!!!
Ja, jag tror att vi nu är inne i 2000-talet. Mina barn växte och jag med.
Mentalt menar jag mentalt!!!
Jag flyttade på den här tiden från Öxnehaga till den lägenhet jag bor i nu.
Och då , då såg jag ut ungefär så här...
Lilla hon och lilla jag och som ni ser inte riktigt år 2000 men ändå.
Och ibland såg jag också ut så här...
Som vilken avdelningschef som helst!
Men hallå...tillbaka...
Ja, där stod jag nu...igen!
Med mig hade jag Titti och det fungerade ganska bra. Men så en dag...försvann Titti. Jag fick panik i två sekunder men så kom jag att tänka på att det fanns en tjej som gjort ungefär samma grej som jag men i annan stad. Hon hade varit hos mig och jobbat lite och hon var väl rätt okej.
Kanske skulle ringa henne liksom?
Jag ringde och E kom. Och ja hon är ju rätt okej ändå haha...
Nu började ett sammarbete och som höll i många år och om karusellen snurrat i en väldig fart innan så var det inget emot vad den skulle göra nu...
Men det får bli nästa gång för nu är jag faktiskt trött!
Kanske för att det som vanligt blev så sent.
Eller kanske för att jag när jag grävde lite i arkiven hittade det här...
Haha...jag dööör och går och lägger mig ikväll också. Och kanske ligger det en Robban bredvid, eller så kanske han också ser det här kortet och likom bara sover någon annanstans.
Kram Alla
Laters...