När allt känns hemligt....

Livet / Permalink / 0
Onsdag är här och inget speciellt händer...
 
Eller...???
 
 
Vart jag mig i världen vänder står jag här med tomma händer och längtar efter något som kan rädda mig...
 
Jodå... egentligen händer allting och min lilla sargade hjärna håller på att spricka av analyser kring gammalt och nytt, nytt och gammalt. Jag löser problem som både finns, problem som fanns och problem som ännu inte existerar. Allt för att liksom bara, röra till det lite.
 
Värre än vanligt kanske och att det har hänt något det förstår ju alla men vad det är, det tänker jag inte gå in på idag. Men att jag kommer att berätta det kan ni vara lika säkra på som att det kommer regn när det regnar. Och när det är dags då sker det på mamma Gunnels sätt, alltså inte i en hanvändning :-)
 
Men jag kan väl lite sådär hemligt säga att det på min röriga övervåning(hjärnan) låtit lite så här mitt mellan analyser och annat tjaffs de senaste dagarna.
 
It must have been love...but its over now.
It must have been good...but I lost it somehow...la la la...
 
Ja ni känner igen den, låttexten till Roxettes eh..."It must have been love".
 
Om och om igen och hela tiden upprepade den sig och idag blev det så illa att jag när jag nynnat på den högt typ tusen gånger, var tvungen att köra, Emils Bom sicka bom istället.
 
Och när jag blivit av med den första plågan, då kom nästa...
 
Flyg lilla sparvöga, flyg över ängarna, dröm dina drömmar så länge du känner liv...
(Alltså...jag gillar inte ens Roxette!)
 
Sparvöga låten är ju riktigt deppig och till slut fick jag bort den med hjälp av diverse julsånger...men då, då kom nästa...suck!
 
Denna gången hade jag i och för sig tur för jag kunde bara en lite fras i den dängan där texten gick så här:
Det är min tur nu vinden har vänt.
 
Haha...ja så det kan bli
Jag lägger ner för dagen och laddar för att berätta.
 
Men först, några bilder från vårt fina museum här i BÖGDA.
 
Tema?
John Bauer.
" Så klart, händerna i taket"
 
 
 
Fint va?
Javisst, jag och alla barnen tyckte det var såååå....mysigt haha...
 
Mycket bra ställe att skingra tankarna på.
En stund i alla fall...
 
Mot imorgon och kanske skriver jag redan då eller dagen efter det.
 
Kram Alla
Kram mig
Och Kram Frank Andersson
Vila i frid....
 
Laters...
 
 
 
 
Till top