Första dagen...

Livet / Permalink / 0
Jaha...den däringa dansen i förra inlägget...den tror jag vi tar och skiter i...som han sa Alfred i Emil i Lönneberga för, ingen orkar dansa så i mer än högst en halv minut ändå så det så...
 
Men vad hände här nudå?
Tog jag min nya ledighet på lite för stort allvar och liksom bara sket i att blogga på utsatt tid och hoppade över en dag extra?
 
Jorå...
Men lite annat hade jag allt för mig och gårdagen spenderades med att planera måndagen samt fika med E och ta hand om O, Otto då med andra ord.
 
På tal om Otto..
Jag har en liten teori om den lilla fluffiga vovven eller en analys om man säger så.
Han bor ju som alla vet inte hos oss längre utan hos sin älskade Matte Kim, ja och Björn då förstås. Men så ibland kan det ju bli så att vi som ändå hade Otto i många år börjar längta lite extra efter det håriga djuret och det kan ju bli lite jobbigt.
 
Men då har jag kommit på att om vi bara tvättar våra sängkläder, då kommer hunden som ett paket på posten helt utan förvarning eller förbehåll(googlar detta ord då jag inte vet om det är använt rätt) och vips så är våra fina krispiga lakan lite mindre krispiga och lite mer håriga och ibland då bäddar han lite själv också den arma vovven 😍
 
 
Nej det slår verkligen aldrig fel. Googla på nytvättade sänglinnen så kommer denna bild upp haha...
 
Men åter...
Ja nu sitter jag här mitt på ljusa dagen och skriver. Men jag var minsann uppe i ottan, och alla som råkade se, fick sig ett gott skratt då galningen som var jag cyklade lite fortare än alla andra genom staden bort mot det hörn som jag oftast refererar till som Mordor (och med det ber jag om ursäkt till alla er som bor på Torpa).
Lite sen som vanligt kom jag fram och fick lära mig att jag har släktingar som jag inte visste fanns, då alla som skulle vara där var sena. Och när vi väl var på plats hade vi ett litet bra möte om en möjlig framtid både för min del och många andras och om det blir som det är tänkt, ja då blir det jättebra :-)
 
Vad är det då, undrar någon?
Jag kan tyvärr inte berätta det just nu men återkommer när det är dags för det är ingen stadshemlighet haha...
 
Vidare var jag och lämnade mina nycklar på Qulturum och sa ett allra sista farväl. Men man skall aldrig säga aldrig till något det är min nya analys i livet. Och imorgon är det möte med min kompis rektorn. Ett möte där vi skall bestämma hur de kommande veckorna skall se ut samt diskuterar det som gör att man oftast går till jobbet nämligen pengar.
Javisst och hade jag varit ett föremål i antikrundan(vilket ibland inte känns helt främmande) då hade nog den käre rektorn likt andra som fått höra priset höjt lite sådär svenskt på ögonbrynen som för att säga ojdå!!!
 
Jaadu Anna...du är inte lite fräck du...och osvensk!
Tack mig själv...tack!!!
Jag är bara glad att jag vet mitt eget värde liksom, det borde alla göra!!!
 
 
Tack kära alla för idag.
Jag kilar vidare i livet och nu när jag både har haft möte, lämnat nycklar, bloggat och pluggat Officepaketet, då är det dags att göra den sista putsen på CV:t och liksom bara skicka iväg det till alla som vill och inte vill ha det.
 
Javisst till höger och vänster var det ju.
Det finns någon därute som ännu inte vet om att den behöver mig ja, ja, jaaaa...
 
Och till alla som nu tänkt två gånger att jag är en riktig liten skrytis...ja, det är jag faktiskt...
 
Man kan ju inte sänka garden nu liksom!
Och den dagen då självförtroendet inte är på topp...då skriver jag det också och då kommer någon att tänka att jag är en riktig liten gnällis ändå haha...
 
Laters....
 
Ja, just det ja...förbehåll, vad var nu det då?
Jo, jag googlade ordet men fattade ändå inte riktigt och bestämmer härmed att det får stå kvar.
Till top